P-piller till 15-åring pga mens
Har en 15-åring som tycker mensen är så jobbig, ont i magen och känner sig begränsad av den. Funderar på om p-piller eller minipiller är bra att börja med då? Eller är hon för ung?
Har en 15-åring som tycker mensen är så jobbig, ont i magen och känner sig begränsad av den. Funderar på om p-piller eller minipiller är bra att börja med då? Eller är hon för ung?
Behöver hon det (känner hon det själv) ..så köp bara P-pillerna till henne!?
Det är inget att "Fråga om" här.. eller?
Sen så; Slänger du med ett paket kondomer också till henne och ger henne en puss på kinden, en kram.. bara för att du älskar henne såklart?
Säg att du tänker o bryr dig om henne (ofta o mycket' ..och att du är rädd om henne och att 'gummit bara är i ett skyddande syfte och inget att vara rädd över att behövas användas.. inget konstigt.
..Det här säger jag bara för att det var tex. ingenting jag själv fick hjälp med från mina föräldrar och jag tycke det här var extremt pinsamt jobbigt, ledsamt och sorligt.
Jag hade inget annat velat än att ha hjälp av dom, men dom var bara inte där.. sen vågade jag inte säga till dom när dom inte fanns där i mitt liv n'r jag behövde dom som mest. Jag fick också konsekvenser i livet istället pga det här, en massa ångest o annan skit.
Så jag har lärt mig.. jag fick lära mig allt det där den hårda vägen. sorligt jag vet, men jag vände det hela till något bra istället och fick stärka mig själv otroligt mycket helt ensam.
..
Så nu när jag fick jag barn i vuxen ålder så tjatar jag nästan sönder mina ungar istället om hur viktigt det är; Om att skydda sig.. och att dom alltid kan komma till mig 'igen Oavsett vad det än handlar om, ingenting är för pinsamt för mig, från det allra vanligaste lättaste exempel ang. kräkningar, vanliga sjukdomar till sex o samlevnad- frågor, fläckar på kroppen som bara finns där plötsligt (innan vi går till vårdcentralen) Tänk om något är snett o vint i det biologiska eller vad det än må vara.. så känns det bättre att prata om det med sin Pappa eller Mamma, detta hellre än mot att det kommer som en överraskning plötsligt -då man helt från ingenstans får reda på att ens barn mår dålig över något och det håller på att gå söderut.. barnet kanske blir mobbad i skolan eller vad det än må vara som sagt.. det är ju inget man vill höra.
Lycka till!
Vår dotter är 16. Hon hade så riklig mens att hon gick blodbrist. Hon testade tre sorters p-piller, men fick till sist hotmonspiral insatt under bedövning. Äntligen har hon bra järnvärden igen.
Vi gick till barnmorska på Ungdomsmottagningen, och sen till riktig gynekolog. Föreslår att ni gör det också, så kan hon få en saklig bedömning av vårdpersonal.
Behöver hon det (känner hon det själv) ..så köp bara P-pillerna till henne!?
Det är inget att "Fråga om" här.. eller?
Sen så; Slänger du med ett paket kondomer också till henne och ger henne en puss på kinden, en kram.. bara för att du älskar henne såklart?
Säg att du tänker o bryr dig om henne (ofta o mycket' ..och att du är rädd om henne och att 'gummit bara är i ett skyddande syfte och inget att vara rädd över att behövas användas.. inget konstigt.
..Det här säger jag bara för att det var tex. ingenting jag själv fick hjälp med från mina föräldrar och jag tycke det här var extremt pinsamt jobbigt, ledsamt och sorligt.
Jag hade inget annat velat än att ha hjälp av dom, men dom var bara inte där.. sen vågade jag inte säga till dom när dom inte fanns där i mitt liv n'r jag behövde dom som mest. Jag fick också konsekvenser i livet istället pga det här, en massa ångest o annan skit.
Så jag har lärt mig.. jag fick lära mig allt det där den hårda vägen. sorligt jag vet, men jag vände det hela till något bra istället och fick stärka mig själv otroligt mycket helt ensam.
..
Så nu när jag fick jag barn i vuxen ålder så tjatar jag nästan sönder mina ungar istället om hur viktigt det är; Om att skydda sig.. och att dom alltid kan komma till mig 'igen Oavsett vad det än handlar om, ingenting är för pinsamt för mig, från det allra vanligaste lättaste exempel ang. kräkningar, vanliga sjukdomar till sex o samlevnad- frågor, fläckar på kroppen som bara finns där plötsligt (innan vi går till vårdcentralen) Tänk om något är snett o vint i det biologiska eller vad det än må vara.. så känns det bättre att prata om det med sin Pappa eller Mamma, detta hellre än mot att det kommer som en överraskning plötsligt -då man helt från ingenstans får reda på att ens barn mår dålig över något och det håller på att gå söderut.. barnet kanske blir mobbad i skolan eller vad det än må vara som sagt.. det är ju inget man vill höra.
Lycka till!
Behöver hon det (känner hon det själv) ..så köp bara P-pillerna till henne!?
Det är inget att "Fråga om" här.. eller?
Sen så; Slänger du med ett paket kondomer också till henne och ger henne en puss på kinden, en kram.. bara för att du älskar henne såklart?
Lycka till!
Det hade jag utan vidare låtit henne prova. Förstår verkligen inte de konstiga invändningar som förekommer i tråden.
Låt henne kontakta ungdomsmottagningen och sen får hon diskutera detta med de som är proffs.
Om hon tycker det är svårt att kontakta dem så kan ni hjälpa till med att ta kontakten. Men sen får hon själv prata eller skriva med dem. Via 1177 brukar man kunna få till kontakt tex videomöte eller riktigt möte.
Vår dotter är 16. Hon hade så riklig mens att hon gick blodbrist. Hon testade tre sorters p-piller, men fick till sist hotmonspiral insatt under bedövning. Äntligen har hon bra järnvärden igen.
Vi gick till barnmorska på Ungdomsmottagningen, och sen till riktig gynekolog. Föreslår att ni gör det också, så kan hon få en saklig bedömning av vårdpersonal.
Självklart ska hon prata med UMO så bra att ni bokat tid men låt henne gå själv (om hon nu inte har nedsättningar som gör det enormt svårt). Kanske ta med henne på en fika efteråt men just att gå själv tror jag är viktigt.
Sen får man vara väldigt uppmärksam på det psykiskt måendet men för många kan p-piller underlätta. Man ska inte behöva må helvete pga mens, att hon börjar med piller nu betyder inte att hon kommer äta dessa förevigt. Utan testa.
Åh vad bra!
Det brukar vara bra människor på UMO, de har känsla för ungdomarna.
Har ni kollat upp om det är någon blödningsrubbning i släkten? Med tanke på att det var svårt för dej i tonåren med. Det är många som har något som de inte vet om.