Tror du att du kommer du att hitta kärleken?

Ser inget problem alls till att du inte skulle kunna hitta någon ny kärlek.
Du har varannan vecka som du kan dejta och utforska utbudet och jag lovar dig att det finns en uppsjö av män som är intresserade av dig. Oavsett hur du ser ut eller hur många barn du har osv.

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte det Nej, även om jag nog egentligen gärna skulle vilja, men helt ärligt kommer nog förmodligen att förbli ensam och singel livet ut om jag ska gissa (och behöver ju förstås inte vara enbart negativt det).

Får jag vara kärring mot strömmen och säga att jag vill inte bli så kär igen och hoppas jag inte blir det. För varje gång jag blivit det har livet gått åt helv? MEN jag vill väldigt gärna bli lite mer sansat kär i någon trevlig karl som blir upp över öronen förälskad i mig.

Tror jag skulle må bra av det, att vara och känna mig väldigt älskad, istället för nästan ensidig alldeles för stark kärlek från mig till en karl.

Småbarn och tonåring och jag har dem 100% ... nog det skrämmandste som finns ;)

Oj, jag upplevde verkligen motsatsen när jag dejtade. Kvinna 40+ med två barn varannan vecka (vilket jag t.o.m skrev i beskrivningarna). Testade några olika sidor, och det drällde ju in män i massor på alla. Sen tog det ju såklart ändå ett tag att träffa rätt!

Men det gjorde jag till slut. Fann en helt ljuvlig man! Har aldrig känt mig så hemma med en annan människa tidigare. Så ge inte upp!

Heh, jo man hinner ju det när man börjar så tidigt som vi gjorde :p

Tack så väldigt för de snälla orden! Hmm, jag tror nog att mitt problem är just det att jag har viljan/önskan, men jag är nog inte genuint öppen för det. Äkta intimitet är läskigt - jag har både en väldigt destruktiv relation i bagaget och undvikande anknytning - och att släppa in någon på riktigt är både det första och sista jag vill göra. Yes, jag är nog lite knepig när det gäller sånt här, vilket är varför jag innerst inne inte tror jag kommer finna den där himlastormande kärleken.

Oh ja! Nog har det drällt män här med, men minst hälften av dem anser en enbart duga till att ligga med och de jag faktiskt dejtat har inte varit rätt. De blir "kära" för fort och har väldigt bråttom med att bli seriösa, jag är betydligt försiktigare med att kasta bort min kärlek på folk på det viset. Jag anser inte att man kan vara kär på riktigt utan att känna personen ordentligt, och det gör man inte på några veckor eller ett par månader.

Njaaa, jag har varit singel i ca 7 år nu, så nog börjar jag ge upp lite.

Aha, ok! Jag läste det som om det hängde ihop med att du inte var attraktiv på singelmarknaden som medelålders flerbarnsmamma. Men då då misstolkade jag!

Det finns en bok som heter "Hemligheten...och något mer som jag inte minns" (Kanske typ "Hemligheten, från dejting till varaktigt förhållande"???) som utgpr från anknytningsteorin och handlar om hur olika man beter sig i relationer beroende på sin uppväxt. Den tyckte jag var en ögonöppnare för egen del.

Skillnaden på hur män och kvinnor bemöts i sådana här trådar.

En användare (kvinna) här fick uppmuntrande ord, från inte bara en användare.

Jag fick det här: Att du inte förstår hur barn är en downer på marknaden och själv aldrig haft ett förhållande säger nog en del...

Här är något som du kan tänka på, med anledning av din attityd:

Alla har något att kämpa med. Var snälla mot varandra.

Det man ska tänka på är att kärlek inte är detsamma som sexuell dragning! Lätt att förväxla och alla har vi väl varit där? Jag tänker att för att uppleva KÄRLEK så måste man vara en mogen person(?) och tyvärr så ingår det i livet att gå på en massa minor. Flera uppbrott och trassligheter. Äktenskap och skilsmässor. Ja liksom det är ju själva LIVET egentligen. Mina föräldrar är 85+ och har levt ihop sedan tonåren......tror jag på kärleken och äktenskapet utifrån det de visat? NÄ

Jag har varit kär flera gånger men det slutar ju alltid på ett eller annat sätt så att bli kär är inte samma sak som att hitta kärleken för mig. Har man en relation några år som tar slut, ja då är det samma sak men om man blir kär i nån som inte är tillgänglig av olika skäl då är det inte att man hittat kärleken även om man inte vill leva utan personen. Män blir intresserade av mig ibland men då är det dom jag inte vill är lika intresserad av. Ömsesidig kärlek är ju en riktig gåva. 

Jag har inte samma inställning som för några år sedan, jag tror inte längre att jag kommer hitta nån att leva med, söker inte aktivt heller utan lägger fokus på mina barn och mitt jobb.