Kvinnor mår bättre som singlar än män?

Jag vet inte om så många kvinnor har ignorerat det. Fakta är fakta. Frågan handlar nog mer om vad vi ska göra åt det? Ska kvinnor börja välja män de inte vill ha? Det är ju ingen lösning.

Jag tror att icke-karriär män med en karriärkvinna, ofta tar större ansvar för hem och barn än andra män, men inte alltid, och inte lika mycket som när det omvända förhållandet råder. En karriärman med en icke-karriärkvinna, får dra ett stort ekonomiskt lass men allt annat kan han ofta släppa. Han kan satsa helhjärtat på karriären, precis som du skriver. Kan en karriärkvinna det? Troligen inte, oavsett vilken typ av man hon träffar. Ur det perspektivet är kvinnors val att välja bort män med sämre förutsättningar, inte alls orimliga utan högst rationella. I alla fall så länge de inte bara väljer ur toppskiktet, och många är ju tillsammans med ?helt vanliga? män. Men andelen ratade män ökar ändå pga ökat mansöverskott, svårigheter för fler att komma in på arbetsmarknaden, samt att kvinnor drar ifrån utbildningsmässigt.

Bra skrivet! :)

Allt börjar med barnen. Män anpassar sig efter vad kvinnor efterfrågar om belöningen är tillräckligt stor.

Som karriärsmamma själv (som tjänar mer än mannen) så skulle det aldrig funka med en man som inte (på samma sätt som jag) är spindeln i nätet med helikopterperspektiv på familjen. Jag hade aldrig orkat. Nu vet jag att min man har likadan koll som jag och gör samma uppoffringar som jag och tänker två steg innan för att det ska funka med barnen. Eftersom vi har likvärdiga karriärer så skulle de framstå som ytterst ologiskt att vi jobbar med typ samma men jag ska ändå dra större ansvar med familjelivet. Han har förståelse för min karriär.

Men precis som du säger så innebär inte det per automatik att män med högre utbildning tar ett likvärdigt familjeansvar. Kanske att män med ett driv gör det för att de i sig själva har den egenskapen i sig, Men jag vet ju många vänner där båda har likvärdiga karriärer och där kvinnan tjänat lite mer men där hon ändå behövt gå ner och jobba 80% för att få livet att gå ihop. En uppoffring han aldrig gjort.

Men oavsett, så är det bättre att leva ett ojämställt liv med iallafall bättre ekonomiska förutsättningar än en ojämställda liv med dålig ekonomi.

Men lägg av, inget är försent!

Du tror inte dagens unga killar och tjejer är uppfostrade på ett helt annat sätt än vi? Det räcker med att ta en titt på mina killkusiner på 20 år där alla har nära vänskapsband med sina killkompisar och där man stöttar varandra och finns där för varandra, har en axel att gråta emot utan att detta på något vis anses omanligt. Män som inte kommer stå själva och beroende av en kvinnans sällskap för att inte vara ensamma. Unga män och kvinnor som vuxit upp i en generation där kvinnan har en högre samhällsroll än tidigare. Det sker redan förändringar, både när det gäller pojkrollen och tjejrollen. En naturlig följd av förändrade könsnormer. Och förändringar i sättet att leva har alltid skett historiskt.

Du pratar om feminismen och savannlivet. Men när vi levde på savannen så var kvinnan jägare med. Man var nomader där kvinnan gjorde det mesta fast med en unge på ryggen. Skillnaderna uppkom egentligen när vi övergick till bondesamhället. Så våra hjärnor är inte alls utformade att göra helt separat saker bara för vi är män och kvinnor. Däremot är vi biologiskt olika eftersom kvinnor föder barn och säkrade flockens överlevnad och mannens roll vara att skydda flocken mot angrepp.

Problemet är inte feminismen och kvinnans språng ut i samhället där hon idag har en jämlikt inflytande över det liv hon delar och lever. Att kvinnor idag har 50% röst till det samhälle hon är en del av. Problemet är att många män trodde att förändringar i kvinnorollen inte skulle beröra dem. Att det var en kvinnogrej. Nu ser vi konsekvenserna. Och därför är det så märkligt att så fort kvinnor och feminister pratar genus och förändring av könsnormer så möts det av en massiv attack från män. Män som har allt att tjäna på att revidera om den snäva och trånga mansrollen och bli en friare människa.

Du pratar om skolan. Jag håller helt med dig! Men varför engagerar sig inte fler män i detta då? På vart enda föräldramöte och klassföräldermöte jag varit på så har det i princip varit enbart kvinnor som engagerat sig. Alla måste vara med och forma samhället. Inte sitta och sura bakom en skärm på sin kammare och beskylla kvinnor för att de inte vill ha en man utan driv.

Precis, kvinnor som inte litar på att de kan släppa det mesta till partnern, har inte samma förutsättningar att göra karriär. Och att träffa en man med lägre utbildning och / eller inkomst, är ingen garanti för att han kommer att dra det tunga lasset hemma, så att hon själv kan satsa helhjärtat på karriären. Både min egen man och andra män jag känner, är förhållandevis jämställda på så sätt att de anser det självklart att dela på ansvaret för hem och barn (dock inte alltid 50/50). Men skulle de offra sin egen karriär och bli hemmapappor, eller jobba deltid, så att deras kvinna kan göra karriär? Nix. Personligen är det inget jag efterfrågar heller, men skillnaden är intressant. Jag har t ex försökt förklara för maken att detta ökar kvinnors incitament att välja en likvärdig partner, eller satsa på män med mer att erbjuda, eftersom de ändå inte kan lita på att få samma stöd och uppbackning med markservice som han hade fått. Därmed väljs män med sämre förutsättningar bort. Varför ska hon försörja en karl OCH göra hälften hemma? Eller mer. Det är precis samma sak som att män har fler incitament att satsa på karriären eftersom de blir attraktivare för kvinnor då.

Jag känner själv att jag mår som bäst när jag är singel, men vill ändå ha närhet och en partner som uppfyller mina behov av trygghet. Men jag tycker män är dåliga på att uppfylla mina behov av närhet och trygghet. Jag blir alltid besviken i ett förhållande. Jag vill ju ha familj och allt sånt, men ja jag vet inte, funderar på att skaffa barn själv men vill ju leva mamma, papp, barn, hus osv. Men män är så himla konstiga ofta, tar liksom inget ansvar för hem och hushåll, jag får säga till när lakan ska bytas osv.

Jag mår bättre som singel, men jag mår fortfarande inte bra som singel då jag ändå vill ha en kärleksrelation, men det verkar inte finnas några män som kan uppfylla de behov jag har. Så himla tragiskt. Det finns inte bra män till alla kvinnor. Vissa blir utan, som jag då.

Män offrar mer därför att det krävs av dem för att bli valda. Männen har anpassat sig efter kvinnornas efterfrågan.

De män som inte klättrar i den sociala kötthögen blir ratade och ensamma eller får möjligen ta hand och en socialbidragsberoende lågutbildad kvinna och hennes fem barn med okänt antal pappor.