Anonym (Tolkningsföreträde för kvinnor på FL) skrev 2021-04-02 14:41:37 följande:
Fast man är väl alltid sin egen lyckas smed?
Liberal floskel. Om alla vore det skulle vi kunna avveckla socialtjänsten direkt.
"Det är så konstigt. Kvinnor förväntas alltid styra upp män."
Säger vem? Jag ser bara utredningar där både manliga och kvinnliga forskare anser att samhället borde göra mer för att inte främst pojkar men även flickor får en bra utbildning. Just nu är det fördel flickorna som har ca 70% av de högre utbildningsplatserna. Men när pojkarna anpassar sig efter kvinnors ökade efterfrågan på välutbildade män kommer förmodligen det hela balanseras. Samhället kommer dessutom fortfarande behöva sopåkare och undersköterskor som kommer se till att det finns sopåkare och undersköterskor även i framtiden.
"Ingen har någonsin styrt upp mig. Det har jag fått göra själv. Jag sitter inte inne och väntar på att livet eller någon man ska leverera lösningar åt mig. Det gör jag själv."
Är du representativ för alla kvinnor? Du vet om att det finns gott om kvinnor som går på försörjningsstöd?
"Och jag vill inte ha en man jag ska fixa till. Jag vill ha en man med lika mycket driv, nyfikenhet och positivitet som jag själv."
Här skiljer sig män och kvinnor åt som grupp.
"Ja det är jättesynd om dessa män. Men det är inte en kvinnas ansvar av fixa dem"
Det är inte mäns ansvar att se till att ta hand om kvinnor som knullat runt och har fem barn med okänt antal pappor och nu går på försörjningsstöd. Det tar soc hand om.
Stor skillnad på en mamma som knullar runt och har 5 olika ungar och en man som sitter och surar framför datorn. Soc är inte inkopplade för att styra upp mamman, de är inkopplade för att ta hand om barnen. Det är ett barnperspektiv. Och det finns inga förmildrande omständigheter att en kvinna beter sig vårdslöst. Och knappast har någon man orkat försöka styra upp henne eftersom hon är just ensamstående.
Självklart ska soc finnas till för svaga grupper! Alla människor kan falla. Alla kan vara med om något som vänder ut och in på livet. Har själv vänner som är förtidspensionerade. En kvinna som jobbat som undersköterska hela livet vars rygg är helt utsliten (obs mannen lämnade henne för en annan- så dagtid är hon helt själv), en annan kvinna kraschade då hennes traumatiska uppväxt med övergrepp blev för tungt för henne att bära. När barnen föddes väcktes allt till liv (obs inte heller då orkade mannen stå kvar vid hennes sid).
Men de kämpar på och gör sitt absolut bästa.
Men det kan inte jämföras med socialt ensamma män som kanske haft möjlighet men inte ork,energi,driv eller engagemang att göra några förändringar i sitt liv. Om han är socialt hindrad pga av jobbiga saker han varit med om- det är en sak. Att känna ilska och bitterhet för att han inte bara kan få en kvinna hux flux och få ett mer socialt liv hus henne det är något helt annat.
Män är i regel mer ensamma än kvinnor. Fler män begår självmordsförsök pga av detta. Ändå verkar man fokusera på att det beror på att kvinnor väljer bort dem. Men andra grupper då? Vänner? Föräldrar? Kollegor? Har inte de ett likvärdigt ansvar till den här ensamheten och utanförskapet? Hur kan det enbart ligga på kvinnors axlar att dessa män ska ha en nära relation? En man med en nära killkompis som han kan luta sig emot har väl en jättefördel jämfört med en man som inte har en killkompis?
