Kvinnor mår bättre som singlar än män?

Det finns två aspekter av detta. Dels att studier helt riktigt visar att kvinnor (generellt) tar större ansvar i en relation (däremot har män fortfarande större ekonomiskt ansvar). Varpå frånskilda kvinnor får det sämre ekonomiskt, men bättre på andra sätt. För män är det tvärtom. Men det handlar också om vilka män som har störst sannolikhet att öht vara i en relation. Högutbildade och högavlönade män lever längre och har bättre hälsa, än lågutbildade och lågavlönade. De förstnämnda har också lättare att träffa kvinnor, skaffar fler barn osv, ofta flera barnkullar. Det handlar alltså dels om att män tjänar mer än kvinnor på att vara i en relation, på alla sätt utom ekonomiskt, dels om att de män som har störst chans att få och behålla relationer, har bäst hälsa och förutsättningar från början. Kvinnor väljer helt enkelt bort män med sämre förutsättningar. Och ja, andelen ratade män ökar, vilket är ett samhällsproblem.

Intressant studie jag gjort på egen hand bland våra bekanta:

Kvinnor i relation (ink migsjälv) klagar på att de inte får ihop livspusslet. Frånskilda kvinnor med barn vv har alla hittat balansen.

Män i relation klagar aldrig på livspusslet.

Frånskilda män med vv barn har svårt att få balans i livet och får inte ihop livspusslet utan hjälp av sina föräldrar.

Jag tror att icke-karriär män med en karriärkvinna, ofta tar större ansvar för hem och barn än andra män, men inte alltid, och inte lika mycket som när det omvända förhållandet råder. En karriärman med en icke-karriärkvinna, får dra ett stort ekonomiskt lass men allt annat kan han ofta släppa. Han kan satsa helhjärtat på karriären, precis som du skriver. Kan en karriärkvinna det? Troligen inte, oavsett vilken typ av man hon träffar. Ur det perspektivet är kvinnors val att välja bort män med sämre förutsättningar, inte alls orimliga utan högst rationella. I alla fall så länge de inte bara väljer ur toppskiktet, och många är ju tillsammans med ?helt vanliga? män. Men andelen ratade män ökar ändå pga ökat mansöverskott, svårigheter för fler att komma in på arbetsmarknaden, samt att kvinnor drar ifrån utbildningsmässigt.

Jag vet inte om så många kvinnor har ignorerat det. Fakta är fakta. Frågan handlar nog mer om vad vi ska göra åt det? Ska kvinnor börja välja män de inte vill ha? Det är ju ingen lösning.

Som karriärsmamma själv (som tjänar mer än mannen) så skulle det aldrig funka med en man som inte (på samma sätt som jag) är spindeln i nätet med helikopterperspektiv på familjen. Jag hade aldrig orkat. Nu vet jag att min man har likadan koll som jag och gör samma uppoffringar som jag och tänker två steg innan för att det ska funka med barnen. Eftersom vi har likvärdiga karriärer så skulle de framstå som ytterst ologiskt att vi jobbar med typ samma men jag ska ändå dra större ansvar med familjelivet. Han har förståelse för min karriär.

Men precis som du säger så innebär inte det per automatik att män med högre utbildning tar ett likvärdigt familjeansvar. Kanske att män med ett driv gör det för att de i sig själva har den egenskapen i sig, Men jag vet ju många vänner där båda har likvärdiga karriärer och där kvinnan tjänat lite mer men där hon ändå behövt gå ner och jobba 80% för att få livet att gå ihop. En uppoffring han aldrig gjort.

Men oavsett, så är det bättre att leva ett ojämställt liv med iallafall bättre ekonomiska förutsättningar än en ojämställda liv med dålig ekonomi.

Jag känner själv att jag mår som bäst när jag är singel, men vill ändå ha närhet och en partner som uppfyller mina behov av trygghet. Men jag tycker män är dåliga på att uppfylla mina behov av närhet och trygghet. Jag blir alltid besviken i ett förhållande. Jag vill ju ha familj och allt sånt, men ja jag vet inte, funderar på att skaffa barn själv men vill ju leva mamma, papp, barn, hus osv. Men män är så himla konstiga ofta, tar liksom inget ansvar för hem och hushåll, jag får säga till när lakan ska bytas osv.

Jag mår bättre som singel, men jag mår fortfarande inte bra som singel då jag ändå vill ha en kärleksrelation, men det verkar inte finnas några män som kan uppfylla de behov jag har. Så himla tragiskt. Det finns inte bra män till alla kvinnor. Vissa blir utan, som jag då.

Hur menar du?

Men de kanske inte finns på dejtingsajter då? Och hur vet du att de är bra män? Har du varit i förhållande med dem?

Längst ner på samhällsstegen finner vi tiggare och hemlösa typ. Nej, han klandrar inte dem, även om alla har ansvar för sina liv. Men självklart klandrar han inte människor som utan egen förskyllan har hamnat i stora svårigheter. Det han kritiserar är män som inte tar tag i sina liv och sen gnäller på att kvinnor inte vill ha dem. Typ många incels. I stället för att klaga över att kvinnor bara väljer vissa män (vilket inte ens stämmer), så kanske dessa ratade själar borde fundera på vad de egentligen har att erbjuda en partner? Så långt håller jag med honom.

Men varför ska man vänta till 40+ att ta tag i sitt liv ? Lite sent eller?

Stor skillnad på en mamma som knullar runt och har 5 olika ungar och en man som sitter och surar framför datorn. Soc är inte inkopplade för att styra upp mamman, de är inkopplade för att ta hand om barnen. Det är ett barnperspektiv. Och det finns inga förmildrande omständigheter att en kvinna beter sig vårdslöst. Och knappast har någon man orkat försöka styra upp henne eftersom hon är just ensamstående.

Självklart ska soc finnas till för svaga grupper! Alla människor kan falla. Alla kan vara med om något som vänder ut och in på livet. Har själv vänner som är förtidspensionerade. En kvinna som jobbat som undersköterska hela livet vars rygg är helt utsliten (obs mannen lämnade henne för en annan- så dagtid är hon helt själv), en annan kvinna kraschade då hennes traumatiska uppväxt med övergrepp blev för tungt för henne att bära. När barnen föddes väcktes allt till liv (obs inte heller då orkade mannen stå kvar vid hennes sid).

Men de kämpar på och gör sitt absolut bästa.

Men det kan inte jämföras med socialt ensamma män som kanske haft möjlighet men inte ork,energi,driv eller engagemang att göra några förändringar i sitt liv. Om han är socialt hindrad pga av jobbiga saker han varit med om- det är en sak. Att känna ilska och bitterhet för att han inte bara kan få en kvinna hux flux och få ett mer socialt liv hus henne det är något helt annat.

Män är i regel mer ensamma än kvinnor. Fler män begår självmordsförsök pga av detta. Ändå verkar man fokusera på att det beror på att kvinnor väljer bort dem. Men andra grupper då? Vänner? Föräldrar? Kollegor? Har inte de ett likvärdigt ansvar till den här ensamheten och utanförskapet? Hur kan det enbart ligga på kvinnors axlar att dessa män ska ha en nära relation? En man med en nära killkompis som han kan luta sig emot har väl en jättefördel jämfört med en man som inte har en killkompis?

Så länge fler kvinnor väljer att utbilda så kommer ojämlikheten kvarstå, d v s fler män kommer behöva leva ensamma och det kommer bli svårare och svårare för en kvinna att hitta en lämplig man. En högutbildad kvinna får inte ut så mycket av att leva med en lågutbildad man, vare sig ekonomiskt, intellektuellt, socialt eller känslomässigt. Kvinnor vinner i det läget mer på att leva ensamma och förlorar mer på att leva ihop med en man. 

OBS! Det finns såklart undantag där det kan funka, men studier visar att förhållande mellan en högutbildad kvinna och lågutbildad man sällan håller. 

Eller så kunde papporna till barnen ta ansvar, både ekonomiskt och reellt?