Kvinnor mår bättre som singlar än män?

Det finns två aspekter av detta. Dels att studier helt riktigt visar att kvinnor (generellt) tar större ansvar i en relation (däremot har män fortfarande större ekonomiskt ansvar). Varpå frånskilda kvinnor får det sämre ekonomiskt, men bättre på andra sätt. För män är det tvärtom. Men det handlar också om vilka män som har störst sannolikhet att öht vara i en relation. Högutbildade och högavlönade män lever längre och har bättre hälsa, än lågutbildade och lågavlönade. De förstnämnda har också lättare att träffa kvinnor, skaffar fler barn osv, ofta flera barnkullar. Det handlar alltså dels om att män tjänar mer än kvinnor på att vara i en relation, på alla sätt utom ekonomiskt, dels om att de män som har störst chans att få och behålla relationer, har bäst hälsa och förutsättningar från början. Kvinnor väljer helt enkelt bort män med sämre förutsättningar. Och ja, andelen ratade män ökar, vilket är ett samhällsproblem.

Tyvärr är det ju många män som just inte har så mycket känslomässigt stöd utanför parrelationen och då känns livet ensamt utan en partner.

Tillägg: Singelmän må slippa tjat, krav och gnäll. Men de får också mindre sex, mindre fysisk och känslomässig närhet, måste göra allt hushållsarbete själva, har ofta färre nära vänner osv. Kvinnor förlorar främst ekonomiskt på att skilja sig. Sex och nätet kan hon få ändå (lättare än män), vänner har hon ofta fler av, hon är bättre på att upprätthålla sociala relationer, och när det gäller hushållsarbete blir det inte alltid så stor skillnad. Ibland t om mindre arbete än innan, om det är ett riktigt bottennapp hon lämnar.

Intressant studie jag gjort på egen hand bland våra bekanta:

Kvinnor i relation (ink migsjälv) klagar på att de inte får ihop livspusslet. Frånskilda kvinnor med barn vv har alla hittat balansen.

Män i relation klagar aldrig på livspusslet.

Frånskilda män med vv barn har svårt att få balans i livet och får inte ihop livspusslet utan hjälp av sina föräldrar.

En av få kvinnor på forumet som inte helt ignorerat:

https://fof.se/tidning/2018/8/artikel/farre-man-blir-pappor

De flesta kvinnorna här på forumet vägrar läsa och än mindre ta till sig det växande samhällsproblem detta innebär.

Man hoppas att de inte hör söner...

Pojkar leker inte mamma, pappa, barn och drillas inte från det de lärt sig gå i känslor/relationer.

Pojkar uppfostras fortfarande enligt kravspecen från 1985 och förväntas sedan vara rustade för ut millimeterjämställt samhälle där kvinnorna har kört om utbildningsmässigt samtidigt som kvinnorna ställer orimliga krav både på sig själva och sin omgivning.  Självklart går det åt helvete.

Inte då, detta är en jättebra artikel. Men frågan är, vad ska vi göra åt det? Har du själv en lösning?

Är lösningen att männen tar tag i sina liv eller ligger det på kvinnan att välja en man som vare sig har ekonomiska förutsättningar eller driv att avla barn med?

Du kommer då säga att ja men män har inga problem att bli ihop eller skaffa barn med en lågutbildad kvinna. Nej, sant. Men vi har olika standarder som mäter lämplighet hos en partner och framtida medförälder.

För den krassa sanningen är som så att en kvinna med kass ekonomi kan ändå leverera i en relation utifrån emotionellt ansvar för barn, tar högre ansvar för barn i och med sitt deltidsjobbande, fixar hemma i större grad vilket innebär att mannen mer kan fokusera på sin karriär och obehindrat klättra på lönestegen jämfört med andra pappor som delar 50/50 på familjeansvaret då deras kvinna har en likvärdig karriär.

MEN om en högutbildat kvinna väljer en lågutbildad man med dåliga ekonomiska utsikter. Vad kommer han bidra med i relationen utöver ekonomin? Kommer han ta huvudansvar för barnen? Se till att de har massäck, matchande kläder, nya vårskor samt att semesterlappen är inlämnad till föris på utsatt tid? Kommer hon kunna fokusera helhjärtat på karriären och klättra lönemässigt eller innebär denna relation att hon utöver sitt arbete också kommer få jobba mer i relationen för att få allt att fungera? Troligtvis. Och är det en smart kvinna så vet hon redan innan att en sådan relation kommer ledan henne till utbrändhet på nolltid, vilket kommer vara förödande för de eventuella barnen.

De flesta kvinnor som är singlar och bor ensamma kommer att bo ensamma resten av livet enligt min erfarenhet .

Menar kvinnor i 45-årsåldern och uppåt.

Menar kvinnor i 45-årsåldern och uppåt.