Erika71 skrev 2021-02-23 13:30:04 följande:
Jag tror att du ska försöka prata med några som har genomgått IVF och på så sätt förstå att det inte på något sätt handlar om att man har prioriterat sig själv och därför behöver få statens dyra hjälp att få barn. För i princip alla är en IVF slutet på en mycket jobbig, psykiskt och fysisk resa med missfall, gynundersökningar, oändliga mängder blod, ångest och slitna relationer.
Själva IVF-resan är också otroligt slitsam med otaliga sjukhusbesök i gynstolen, sprutor, besvikelser, smärtor, ännu mer ångest, pendlan mellan tvivel och hopp, funderingar över om ens största längtan äntligen ska slå in mm, ännu en gång inget som görs med ett leende och bara så där.
Det är ett hån från någon som lyckats skaffa fyra barn i unga år att sitta och fördöma alla oss som slitit, gråtit och längtat och jag är inte heller särskilt intresserad av någon ursäkt om du nu tänkt skriva en sådan, återkom när du blivit äldre och förstått att livet inte bara fungerar på det sättet du känner till. Lite ödmjukhet hade varit passande.
Jaa det var därför jag vände mig hit för att kunna prata med dessa föräldrar som genomgår detta. Står fast vid att mental mognad kommer med livserfarenhet och behöver inte koarrelera med ålder. Jag frågar här för jag undrar och det är ett sätt för mig att förstå andra som inte har med ålder att göra alls. Be om ursäkt för vad? För jag ställde frågorna?
Jag hyser all respekt för lidandet i ofrivillig barnlöshet och missfall, tårar och blod. All respekt verkligen.
Min fråga gällde de som som väntar väldigt länge med att skaffa barn med motiveringen att de är unga och vill fokusera på sig själva för att sedan starta med ivf när de är 40 typ..
har fått många bra insikter genom tråden och är tacksam att folk tagit sig tid att svara trots att det varit känsligt