Mycket Tabubelagt ämne varning

Suck

varför vill du lägga dig i folks liv.

Många är inte redo för denna Stora livsförändring direkt efter gymnasiet..

Att få barn efter 30 är mkt vanligt och inget problem!! Du är ingen läkare, min man är läkare och säger att riskerna ökar först när man närmar sig 40. 

Och de som genomgår ivf efter 40 konsulterar ju med en LÄKARE, så lämna detta till dem och koncentrera dig på ditt eget liv

Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

Så min fråga är egentligen

1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

Usch, vilket dömande inlägg. Nu tillhör inte jag dom du efterfrågar, fick mina barn när jag var 31 och 34 på naturlig väg, eftersom jag träffade min man först när vi var 28 år.

Jag har svårt att förstå varför folk skaffar barn när de är 20 år, och saknar erfarenhet av livet, men inte dömer jag folk för det.

Och du gör samma fel som många andra, när du börjar med att du bara vill veta hur folk tänker, när du sedan i dina frågor både visar dina fördomar och brist på förståelse.

Jag hör inte till den målgrupp du söker, men som 35-åring som försöker få sitt första barn kan jag ge min synpunkt som jag är säker på att många som är lite äldre än mig och går igenom ivf delar. 

Det är ett svar på din första fråga. Jag träffade min man som 30+are. Innan dess hade jag ett förhållande när jag var ca 22-23 nånting. Mellan där, träffade jag inte en enda normal jävel. Och tur var det. Jag skaffar hellre barn som lite "äldre" med min själsfrände än som 23-åring med nån imbecill mansbebis som jag sen som varannan vecka-förälder tvingats ha att göra med tills barnen vuxit upp. Jag är vuxen nu, det var jag inte som 23-åring.