• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (Sofia)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 12:02:29 följande:
    Alla i den åldern saknar inte erfarenhet av livet. Vad är det för erfarenhet som man måste ha då som man inte kan skaffa sig även efter att man fått barn?

    Jo men pga min brist på förståelse för detta startar jag detta inlägg för jag vill lära mig hur dessa tänker. På vilket sätt är jag dömande och har fördomar menar du?
    Livserfarenhet. 

    Du skriver så här:

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Dvs du drar alla över en kam, alla är inte som dina föräldrar. Dessutom, vad tror du det kostar samhället med alla ensamstående föräldrar? Risken att bli själv är större om man skaffar barn tidigt och chansen att föräldrarna håller ihop är större om de väntar med barn.
  • Anonym (Milori)
    Drottningen1970 skrev 2021-02-23 12:00:25 följande:

    Blablabla....

    Men hursomhelst. Adoptivbarn är inget man bara hämtar hem istället för ett biologiskt barn för det första...

    Jag skaffade barn vid 38. Varför? För att jag inte ville ha barn tidigare helt enkelt.

    Finns det nackdelar med att skaffa barn sent? Ja det finns det väl. Å andra sidan hade nackdelarna med att skaffa barn i yngre år när jag inte ens ville ha barn, vida överstiga nackdelarna med att få barn vid 38.

    Nu har jag inte varit i behov av IVF eller så och har svårt att se att jag skulle genomgått detta om det inte funkade naturligt eftersom min barnlängtan aldrig varit en så stark kraft.

    Men om det nu är en så stark drift och längtan hos många att de är beredda att genomgå denna tuffa behandling för att få sitt barn är det inget du behöver bry dig så mycket om. De barn som blir till på det viset har nog betydligt bättre förutsättningar för att få ett toppenliv än Hoppsanbarn som blev till av en slump hos en 22 åring.

    Vad det gäller samhällskostnaden så är varje fött barn en investering som är värt betydligt mer än de skattepengar som IVF kostat.

    Sköt dig själv...


    Men herregud vad arg du verkar. Hur kan du dra den slutsatsen gällande hoppsanbarn från unga mammor kontra äldre mammor? Alla barn som föds bland inga är ju inte heller oplanerade, det är precis det jag menar. Finns ju ingen magisk åldergräns där alla problem eller mindre bra sidor hos en människa försvinner utan har man problem har man ju ofta dem hela livet.

    Ivf kostar samhället mycket pengar och även de komplikationer som ofta tillstöter med stigande ålder. Så det är en angelägenhet för alla. Dessutom finns ingenting som säger att de barnen är en investering det beror på rent krasst hur barnet utvecklar sig ju? Står för alla barns lika värde.

    Varför är inte en adoption något man kan göra istället för att gång efter annan försöka få till en graviditet som inte lyckas? Vissa är ju till och med beredda att ta till äggdonation. Varför inte då adoptera istället? Mycket kortare process, ett redan befintligt barn får möjlighet till trygghet och till mycket lägre kostnad.
  • fjanten

    Kan ju börja med att säga att vi började tidigt. Har också 4 barn innan 30, två som tillkommit genom egenbekostade IVFer (när jag var 24 och 25 år). Skillnaden mellan oss två är väl förståelse för att allas liv inte är likadana...

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    Långt ifrån alla har träffat någon de vill skaffa barn med, som också vill skaffa barn, innan 30. Långt ifrån alla VILL ha barn innan 30. Långt ifrån alla lever i en situation där det går att skaffa barn (med jobb, stabilt boende - nu menar jag inte flashig villa, men i alla fall ett förstahandskontrakt osv).

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    De absolut flesta vill väl skaffa barn med någon de älskar, känner, och i alla fall hoppas att de kommer spendera sitt liv ihop med? Oavsett vad statistiken säger TROR jag de flesta som skaffat barn oavsett ålder haft planen att ha en kärnfamilj. De flesta paren känner nog inte ömsesidigt så om varandra "för" tidigt.

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    När du pratar om alla dessa RISKER inser du väl att risken går från JÄTTELÅG till något förhöjd risk, men fortfarande låg. Är risken för t.ex. downs 0,005 vid 25 och 0,05 vid 35 - är det ju fortfarande låg risk (obs: påhittade siffror. Obs2: t.ex. downs går att screena för).

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    VARFÖR är det etiskt fel, bara för att just DU hade mossiga föräldrar? Nog är det väl bättre att ha BRA föräldrar i 25-30 år, en jävla skitföräldrar i 45 år? Observera här att jag inte säger att någon är bra/dålig enbart beroende på ålder.

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    Klart barn inte är en mänsklig rättighet, men ofrivillig barnlöshet är en sorg och hjälp finns.

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Inhemska adoptioner är inget vi har satt i system i Sverige. Vi kör på familjehem, just för att barnen ändå ska ha viss rätt till sina föräldrar ÄVEN när det brister. Transraciala adoptioner är något som vi ser mindre och mindre av idag, av bra skäl, kolla t.ex. "stulen_identitet" på instagram.

  • Anonym (Sofia)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 12:15:05 följande:
    Men herregud vad arg du verkar. Hur kan du dra den slutsatsen gällande hoppsanbarn från unga mammor kontra äldre mammor? Alla barn som föds bland inga är ju inte heller oplanerade, det är precis det jag menar. Finns ju ingen magisk åldergräns där alla problem eller mindre bra sidor hos en människa försvinner utan har man problem har man ju ofta dem hela livet.

    Ivf kostar samhället mycket pengar och även de komplikationer som ofta tillstöter med stigande ålder. Så det är en angelägenhet för alla. Dessutom finns ingenting som säger att de barnen är en investering det beror på rent krasst hur barnet utvecklar sig ju? Står för alla barns lika värde.

    Varför är inte en adoption något man kan göra istället för att gång efter annan försöka få till en graviditet som inte lyckas? Vissa är ju till och med beredda att ta till äggdonation. Varför inte då adoptera istället? Mycket kortare process, ett redan befintligt barn får möjlighet till trygghet och till mycket lägre kostnad.
    Tillgången till barn att adoptera har minskat ordentligt de senaste åren. Allt fler länder tar hand om sina egna övergivna barn.

    Känns som att du behöver läsa på lite när det gäller detta med barnafödande. Mycket antagande och lite fakta.
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Sofia) skrev 2021-02-23 12:14:43 följande:

    Livserfarenhet. 

    Du skriver så här:

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Dvs du drar alla över en kam, alla är inte som dina föräldrar. Dessutom, vad tror du det kostar samhället med alla ensamstående föräldrar? Risken att bli själv är större om man skaffar barn tidigt och chansen att föräldrarna håller ihop är större om de väntar med barn.


    Rent krasst får man ju mycket mindre tid att leva med sina föräldrar. Varifrån får du alla dina ogrundade antaganden?

    Nej risken är inte större att bli själv. Kan du hitta en källa på det? Vad menar du med själv? Går man isär får man ofta ha varannan vecka och varför skulle de mammorna kosta pengar? Kan inte ivf-mammor gå isär med sin partner menar du? Och är du emot att ensamstående får inseminera sig då också?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Sofia) skrev 2021-02-23 12:18:28 följande:

    Tillgången till barn att adoptera har minskat ordentligt de senaste åren. Allt fler länder tar hand om sina egna övergivna barn.

    Känns som att du behöver läsa på lite när det gäller detta med barnafödande. Mycket antagande och lite fakta.


    Säger detsamma till dig. Jag är utbildad inom det tack så mycket.
  • moaguuun
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-23 12:20:17 följande:
    Rent krasst får man ju mycket mindre tid att leva med sina föräldrar. Varifrån får du alla dina ogrundade antaganden?

    Nej risken är inte större att bli själv. Kan du hitta en källa på det? Vad menar du med själv? Går man isär får man ofta ha varannan vecka och varför skulle de mammorna kosta pengar? Kan inte ivf-mammor gå isär med sin partner menar du? Och är du emot att ensamstående får inseminera sig då också?
    Min mamma fick mig när hon var 20 men var inte redo så var en psykisk frånvarande mamma. Hon ångrade att hon fick barn så tidigt och det fick jag lida för. Så det än inte så svartvitt som du tror.
  • Anonym (Milori)
    fjanten skrev 2021-02-23 12:15:16 följande:

    Kan ju börja med att säga att vi började tidigt. Har också 4 barn innan 30, två som tillkommit genom egenbekostade IVFer (när jag var 24 och 25 år). Skillnaden mellan oss två är väl förståelse för att allas liv inte är likadana...

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    Långt ifrån alla har träffat någon de vill skaffa barn med, som också vill skaffa barn, innan 30. Långt ifrån alla VILL ha barn innan 30. Långt ifrån alla lever i en situation där det går att skaffa barn (med jobb, stabilt boende - nu menar jag inte flashig villa, men i alla fall ett förstahandskontrakt osv).

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    De absolut flesta vill väl skaffa barn med någon de älskar, känner, och i alla fall hoppas att de kommer spendera sitt liv ihop med? Oavsett vad statistiken säger TROR jag de flesta som skaffat barn oavsett ålder haft planen att ha en kärnfamilj. De flesta paren känner nog inte ömsesidigt så om varandra "för" tidigt.

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    När du pratar om alla dessa RISKER inser du väl att risken går från JÄTTELÅG till något förhöjd risk, men fortfarande låg. Är risken för t.ex. downs 0,005 vid 25 och 0,05 vid 35 - är det ju fortfarande låg risk (obs: påhittade siffror. Obs2: t.ex. downs går att screena för).

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    VARFÖR är det etiskt fel, bara för att just DU hade mossiga föräldrar? Nog är det väl bättre att ha BRA föräldrar i 25-30 år, en jävla skitföräldrar i 45 år? Observera här att jag inte säger att någon är bra/dålig enbart beroende på ålder.

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    Klart barn inte är en mänsklig rättighet, men ofrivillig barnlöshet är en sorg och hjälp finns.

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Inhemska adoptioner är inget vi har satt i system i Sverige. Vi kör på familjehem, just för att barnen ändå ska ha viss rätt till sina föräldrar ÄVEN när det brister. Transraciala adoptioner är något som vi ser mindre och mindre av idag, av bra skäl, kolla t.ex. "stulen_identitet" på instagram.


    Jo är medveten om det med stulen identitet har själv följt det. Jo men även risken för psykiska sjukdomar ökar förutom kromosomfel, riskfyllda förlossningar, diabetes osv. Risken för sjukdom hos föräldern ökar ju naturligt med åldern och kan ju sätta barnen i en situation där de tidigt tvingas ta hand om sina föräldrar, de kanske aldrig komma att få hjälp med eventuella barnbarn eller att energin helt enkelt inte finns där. Det är ju snarare regel än undantag vid en viss ålder och inte homogent för just min familj som jag tog upp som exempel. Det vet ju alla.

    Nej men frågar för jag inte kan relatera alls till så gamla som håller på försöka. Därför jag frågar det är fritt om man vill svara ok. Jag undrar varför det är så vanligt i det här landet att se på livet på det här sättet som om det aldrig tar slut, som om man är ung när man är 40, som om man har rätt till massa saker och blir förbannad när allt inte går att kontrollera.
  • Anonym (Milori)
    moaguuun skrev 2021-02-23 12:22:46 följande:

    Min mamma fick mig när hon var 20 men var inte redo så var en psykisk frånvarande mamma. Hon ångrade att hon fick barn så tidigt och det fick jag lida för. Så det än inte så svartvitt som du tror.


    Tråkigt att höra :( <3
  • Anonym (E)

    Det är helt enkelt för att du är lite bättre än mig. Lite närmare gud. Har lite mer rätt. Gör lite mer rätt. Jag ville vara säker på att det skulle fortsätta så, så jag väntade för att få lite marginal i tiden mellan dina och mina barn.

Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning