Mycket Tabubelagt ämne varning

Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

Jag har nyligen fyllt 30 och ärligt talat förstår jag inte hur jag skulle ha hunnit skaffa barn än? Efter gymnasiet pluggade jag några år på universitetet, valde att bo utomlands ett tag, flyttade tillbaka till Sverige, pluggade mer på universitetet och tog examen, kämpade för att komma in i arbetslivet och få ett bra och stabilt jobb och nu är vi här. På vilket sätt skulle det varit bättre om jag skyndat fram med en eller flera ungar när jag var 25, knappt pluggat klart min utbildning, inte var redo för föräldraansvar eller kunde ge de barnen en så bra uppväxt som möjligt? Och nu är jag tydligen gammal enligt TS...?

Ska det verkligen vara så svårt att fatta att folk prioriterar olika? Och ärligt talat? Det retar gallfeber på mig när nån börjar gnälla om "x kostar samhället jättemycket pengar!". Jaha? Det är så det är att leva i ett samhälle. Saker kostar och det är därför vi betalar skatt. Tror inte att TS fyra ungar har varit helt gratis för samhället heller, men här är vi.