• Anonym (Milori)

    Mycket Tabubelagt ämne varning

    Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

    Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

    Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

    Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

    Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

    Så min fråga är egentligen

    1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

    2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

    3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

    4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

    5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

    6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

    Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

  • Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Drömmer om sladdis) skrev 2021-02-24 07:51:02 följande:

    Om du läser igen så ser du att jag faktiskt kritiserar mina egna val som jag gjorde när jag var i TS situation när jag var ung. Jag ångrar att jag inte tillät mig att slappna av och njuta mer och att jag skulle försöka vara fröken Duktig, precis som TS har tydliga symtom av. Jag gick in i väggen till slut dessutom pga alla krav jag ställde på mig själv och förlorade flera år på att återhämta mig.


    Fröken duktig? Utbildning är investering som jag ser det. Ska du racka ner på duktiga kvinnor nu också?
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Gäsp) skrev 2021-02-23 22:26:27 följande:

    "Har hög utbildning" men skriver som en kratta. Av ren nyfikenhet, vad är det för utbildning?

    Så bra att du vet exakt hur du hade gjort om ditt liv hade sett helt annorlunda ut. Vem vet, hade jag skaffat barn vid 20 hade jag kanske också suttit på mina höga käpphästar och dömt ut andra som inte gjort exakt som jag?


    Ge exempel där jag skriver som en kratta
  • Anonym (Milori)
    molly50 skrev 2021-02-23 21:02:53 följande:

    Nu blev inte jag gravid genom IVF. Men jag blev gravid ganska sent i livet.

    Den första fick jag vid 35 och den andra vid 39.

    Jag började känna mig redo för barn vid 24-25-årsåldern.

    Men den killen jag hade då var en riktig festprisse och inte mogen för fem öre.

    Jag ville inte skaffa barn med någon som jag visste skulle prioritera sitt spring på krogen framför mig och våra ev barn.

    När det sedan tog slut mellan oss och jag träffade min nuvarande man så var jag närmare 30.

    Vi hade till en början ett förhållande på distans.

    Men när vi några år senare flyttade ihop och gifte oss så kändes det så rätt att skaffa barn.

    Och jag blev gravid direkt. Båda gångerna.

    Men alla har inte den turen.

    Så jag tycker man ska vara försiktig med att döma de som skaffar barn lite senare i livet utan att ha en aning om orsakerna bakom det.


    Jag förstår! Ja såklart ska man vara det. Mm det är svårt det där att hitta någon man tror är en bra pappa och partner bara sådär. Personligen valde jag en partner jag kände var mogen som person. Kan råkade vara äldre och hade liksom festat av sig. Tror jag festade av mig och reste av mig riktigt ordentligt i tonåren. grattis till din man och sina barn
  • Anonym (E)

    Det finns ju inga gränser för hur bra TS är!

  • Anonym (Milori)
    KKarate skrev 2021-02-23 23:03:11 följande:

    De flesta människor är dumma i huvudet. Hjärndöda helt enkelt. Jag har vid flertal tillfällen lyft upp denna fråga och själv precis som du TS blivit motarbetad för att man lyfter fram rå vetenskaplig fakta.

    Problemet är att människor istället för att lyssna och tänka, istället tror de redan vet något om saken, fast deras saker bygger på deras eget tyckande, som oftast beror på deras handlande.

    Det vill säga istället för att handla rättfärdigt efter vad som är bäst, gör man först handling och därefter anpassar man vad man tycker är rätt om handlingen till hur man handlat, dessutom med stor självgodhet.

    Summerar man det handlar det om ego och en brist på andlig utveckling som kommer korrigeras förr eller senare med mer eller mindre lidande. Detta är ofrånkomligt.

    Själv har jag forskat kring reproduktionsbiologi, genetik, och utfall. Det är obönhörligen så att generna blir sämre om främst mamman är äldre, även pappan men det gäller gubbar, så det är försumbart. HELT FÖRSUMBART i jämförelse oavsett vad aftonbladet skrivit och tutat i dessa småskallarna.

    Genetiska utfallet ses redan efter 25 men markant ökning sker efter cirka 33 års ålder. Detta är således ingen risk utan 100 %-igt förlopp - att generna och utfallet blir sämre för barnet. Risken tillkommer sedan att de försämrade generna uttrycks i form av högre risk för autism/trisomier/genetiska defekter som ehler danlos/marfangs/downs etc etc.

    Men jag skiter i vilket, vill folk inte lyssna får deras barn lida. Har helt slutat bry mig. Ego? Kanske. Man kan inte folk som inte vill bli räddade eller i detta fallet deras barn. Deras barns karma kommer sammanlänkas med deras, och allt mynnar ut i korrigering genom lidande.


    Tack! Äntligen lite seriös fakta.
  • Anonym (Milori)
    Anonym (Old mum to be) skrev 2021-02-23 23:20:18 följande:

    Alla bor inte i en kommun med 10 000 invånare och träffar därför pappan till sina ungar vid 16 års ålder. Men du verkar ju ha jobbat på bra, så grattis. Sen tror jag vad jag vill om att du skulle vara högutbildad. Ofta brukar högutbildade människor ha ett utvecklat språk i skrift samt besitta kapacitet som gör att de kan se något från fler synvinklar än sin egen. 


    Bor i Stockholm vännen.
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 10:51:44 följande:
    Jo men det ligger så mycket i vad du säger. Känns som att Sverige är en förlängning av usa och att man följer allting efter den mallen. Vilket ofta innebär att skaffa barn som äldre efter att ha levt ett liv där man fokuserat på sig och sitt två decennier från att man blivit myndig ungefär.
    Då svarar jag dig som jag svarade SvenOlsson. Vi är inte så mycket äldre idag med första barnet än vad man var för 150-200 år sedan. (källa SCB)

    Skulle vara intressant i vilken omgivning du lever i. jag känner inte igen din bild. Ja, vi har varit äldre, men det beror på att vi inte har haft familjebildning som det första på agendan när man blivit vuxen, utan studier, etablera sig på arbetsmarknaden, göra sådant som inte fungerar så bra med barn. Och sist men inte minst, vi har inte skaffat barn med första kärleken efter tonåren (och vi är väldigt många som är oerhört tacksamma för detta)
    Och vet du, det har fungerat utmärkt. Nu är våra barn vuxna och klarat sig väldigt bra, trygga och alla jag känner har bra relationer och gör mycket trevligt tillsammans med sina vuxna barn. 
  • sextiotalist
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 11:10:09 följande:
    Bor i Stockholm vännen.
    Då borde du möta väldigt många som inte stämmer in på din beskrivning. 
  • Anonym (E)
    Anonym (Milori) skrev 2021-02-24 11:07:27 följande:
    Tack! Äntligen lite seriös fakta.
    Du tror på allvar att "gener försämras"? Alltså arvsmassan? Dvs det som vi har ca 98% gemensamt med orangutanger och bestämmer hur vi blir? De liksom "fade-ar ut"? Och att en forskare i genetik skulle uttrycka sig så?

    Gäller det annat också som avgör vem man blir? Efternamnet t ex, ruttnar det?
  • Anonym (1.)

    Av bara vanlig nyfikenhet så undrar jag ändå vad det är för utbildning du har (ungefär) och hur du hann det medan du skaffade dina barn? 

Svar på tråden Mycket Tabubelagt ämne varning