Mycket Tabubelagt ämne varning

Ärligt talat, är det lite trashigt att tycka att någon som får barn i 35-årsåldern är för gammal eller verkar gammal? Jag får bilden av en sliten sunkig förortsmorsa, som har rökt hela sitt liv och därför ser ut som 60 när hon är 40. Samt har vuxna barn när hon är i 40-årsåldern. Inget fel i det, men om man tycker att någon i yngre medelåldern är för gammal för småbarn, måste man ju ha den referensramen? Samt tro att alla ser ut och lever som man själv...

Hej... vet att detta kan skapa starka reaktioner och vill inte stöta någon i sidan... men har alltid undrat över hur folk som genomgår massa ivf-behandlingar orkar/tänker.

Som jag ser det är man generellt sett ganska gammal i Sverige när man börjar försöka skaffa barn. Rent biologiskt är ju det i många fall en omöjlighet och i många fall förknippat med ökade risker för missbildningar och svåra förlossningar. Faktum är att man inte är speciellt ung vid 30 men många tänker att de ska vänta till 35-40 typ.

Många tänker på att de vill festa, resa, utbilda sig, köpa och renovera hus först osv osv och känner sig inte redo och väntar och väntar och väntar.

Förutom de risker som finns, kostar detta samhället enormt mycket pengar, plus att barnen får växa upp med onödigt gamla föräldrar. Är själv sladdbarn och tycker det är sjukt jobbigt att mina föräldrar är så otroligt gamla och orkeslösa.

Nu pratar jag inte om folk som börjar i god tid typ 25-årsåldern och inte kan få barn. De ska få hjälp tycker jag personligen. Är inte emot ivf så men känns som att många 40-åriga gamla par försöker och försöker med ivf utan att lyckas hur många gånger som helst liksom.

Så min fråga är egentligen

1) varför skaffar ni inte barn tidigare?

2) har ni någon idé att måste vara med en rätt partner som är omöjlig att träffa i yngre år?

3) hur tänker ni kring hälsoriskerna det innebär att skaffa barn så sent?

4) anser ni att det är etiskt mot barnet att skaffa barn så sent i livet?

5) anser ni att barn är en mänsklig rättighet?

6) om ni ser till antalet barn som far illa idag och är föräldralösa - och är beredda att lägga hiskeliga belopp på ivf, varför kan ni inte lägga de pengarna på att omhänderta barn som faktiskt behöver det genom adoptioner istället för att försöka skapa någonting som är lönlöst och inte menat att bli?

Har personligen själv 4 barn, skaffade första när jag fyllt 20. Jag är klar med barnafödande nu innan 30 års ålder. Har hög utbildning och körkort bil och ett fungerande äktenskap. Jag skaffade barn tidigt för att det var viktigt för mig med barn. Annars hade jag skitit i det. Hade definitivt inte försökt mig på massa svåra behandlingar i 40-årsåldern pga alla de anledningar som jag ställt i frågorna. Jag menar känns som att många i Sverige har svårt att acceptera sin biologiska ålders gång, att det ibland inte är meningen osv. Hur ser ni på detta? Hur tänker ni som håller på med ivf i sen ålder?

Vissa argument mot att få barn som äldre återkommer år efter år efter år och jag envisas med att svara samma sak. "Man dör ifrån sina barn". Nej, mest troligt inte eftersom kvinnor blir i snitt 83 år. Även om man skulle få barn vid 45 är då "barnet" drygt 40 själv. Man kan dessutom dö ung. Gjorde min mormor vid 36 års ålder och efterlämnade 6 barn. Man kan även bli 100 år gammal. Man vet faktiskt inte.  "Man kommer inte orka". Seriöst alltså? De flesta jobbar till drygt 60. Vissa ännu längre. Vid dryga 40 är de flesta friska och krya. "Man får inte uppleva ens egna barnbarn". Det har man aldrig några garantier för att man kommer få. Man kanske inte ens får barnbarn öht. "Ens egna föräldrar kommer inte orka vara barnvakt". Nä, det är möjligt, men är det det de är till för? Man tar hand om sina egna barn eller fixar annan barnvakt. Och den värsta som ingen egentligen kan förklara: "Det blir synd om barnen". Jaså? Enbart pga mammans ålder? (eller pappans)  Vari består felet som gör att det automatiskt blir synd om barnen?  Ja, jag är lite less faktiskt. Man "skaffar" barn i den ålder man vill ha barn. Kanske inte superlämpligt om man är 14 eller som i Indien över 60, men likafullt måste det vara upp till var och en.

Det är lätt att döma andra om en själv har sitt på det torra. Jag håller med att det är klokt att skaffa barn när man står på toppen både vad det gäller fertilitet och ork. Själv var jag 24 år när jag blev pappa första gången. Det var en helt medveten del av min livsplan att bli förälder tidigt i vuxenlivet, både för att den fysiskt tunga delen av föräldraskapet var lättare då och för att jag skulle ha många goda år kvar av livet efter de växt upp. Men mycket i den moderna kulturen strävar att få människor och speciellt kvinnor att agera i motsatt riktning. Lång utbildning, karriär, resor, skilsmässor vid första krisen osv och längs hela vägen röster som påstår hur jobbigt allt är med barn. Det har blivit lite bättre på senare tid men länge sattes barnlöshet som påstått krav för att kvinnor skulle uppnå full frihet och självförverkligande. Jag har full förståelse för att många kvinnor gjort på det sättet som media övetygat dem skulle göra dem lyckliga. Jag dömer dem inte för det... än mindre döma de som kämpar på med IVF och gör allt de kan för att bilda familj. Varje barn behövs, varje barn är ett mirakel och att gå genom alla umbäranden IVF medför gör de kvinnorna till hjältar i mina ögon. Jag tror alla vi som vill skapa nytt liv är på den ljusa planhalvan. De som känner missunnsamhet och förakt är på den andra halvan...

De flesta människor är dumma i huvudet. Hjärndöda helt enkelt. Jag har vid flertal tillfällen lyft upp denna fråga och själv precis som du TS blivit motarbetad för att man lyfter fram rå vetenskaplig fakta. Problemet är att människor istället för att lyssna och tänka, istället tror de redan vet något om saken, fast deras saker bygger på deras eget tyckande, som oftast beror på deras handlande. Det vill säga istället för att handla rättfärdigt efter vad som är bäst, gör man först handling och därefter anpassar man vad man tycker är rätt om handlingen till hur man handlat, dessutom med stor självgodhet. Summerar man det handlar det om ego och en brist på andlig utveckling som kommer korrigeras förr eller senare med mer eller mindre lidande. Detta är ofrånkomligt. Själv har jag forskat kring reproduktionsbiologi, genetik, och utfall. Det är obönhörligen så att generna blir sämre om främst mamman är äldre, även pappan men det gäller gubbar, så det är försumbart. HELT FÖRSUMBART i jämförelse oavsett vad aftonbladet skrivit och tutat i dessa småskallarna. Genetiska utfallet ses redan efter 25 men markant ökning sker efter cirka 33 års ålder. Detta är således ingen risk utan 100 %-igt förlopp - att generna och utfallet blir sämre för barnet. Risken tillkommer sedan att de försämrade generna uttrycks i form av högre risk för autism/trisomier/genetiska defekter som ehler danlos/marfangs/downs etc etc. Men jag skiter i vilket, vill folk inte lyssna får deras barn lida. Har helt slutat bry mig. Ego? Kanske. Man kan inte folk som inte vill bli räddade eller i detta fallet deras barn. Deras barns karma kommer sammanlänkas med deras, och allt mynnar ut i korrigering genom lidande.

De flesta människor är dumma i huvudet. Hjärndöda helt enkelt. Jag har vid flertal tillfällen lyft upp denna fråga och själv precis som du TS blivit motarbetad för att man lyfter fram rå vetenskaplig fakta.

Problemet är att människor istället för att lyssna och tänka, istället tror de redan vet något om saken, fast deras saker bygger på deras eget tyckande, som oftast beror på deras handlande.

Det vill säga istället för att handla rättfärdigt efter vad som är bäst, gör man först handling och därefter anpassar man vad man tycker är rätt om handlingen till hur man handlat, dessutom med stor självgodhet.

Summerar man det handlar det om ego och en brist på andlig utveckling som kommer korrigeras förr eller senare med mer eller mindre lidande. Detta är ofrånkomligt.

Själv har jag forskat kring reproduktionsbiologi, genetik, och utfall. Det är obönhörligen så att generna blir sämre om främst mamman är äldre, även pappan men det gäller gubbar, så det är försumbart. HELT FÖRSUMBART i jämförelse oavsett vad aftonbladet skrivit och tutat i dessa småskallarna.

Genetiska utfallet ses redan efter 25 men markant ökning sker efter cirka 33 års ålder. Detta är således ingen risk utan 100 %-igt förlopp - att generna och utfallet blir sämre för barnet. Risken tillkommer sedan att de försämrade generna uttrycks i form av högre risk för autism/trisomier/genetiska defekter som ehler danlos/marfangs/downs etc etc.

Men jag skiter i vilket, vill folk inte lyssna får deras barn lida. Har helt slutat bry mig. Ego? Kanske. Man kan inte folk som inte vill bli räddade eller i detta fallet deras barn. Deras barns karma kommer sammanlänkas med deras, och allt mynnar ut i korrigering genom lidande.

Tillåt mig tvivla... "Försämrade gener", uttryckt av genetikforskare?