• Anonym (Ronja)

    Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?

    Jag letade mig hit o vill höra era synpunkter.

    Hamnade i en het diskussion med min man om det här för att jag tycker att allt är så löjligt.

    Han och exet sms ar om umgänget, kan inte ha X på tisdag, kan X vara hos dig då?

    Ska vi prata ihop oss om vem som följer med X till VC på onsdag?

    Åt ni tacos hos er förra fredagen när X var hos er? Bara så att jag vet och inte lagar samma denna fredag till hen.

    Packar du med X byxor nästa gång vid lämning?

    Osv osv, det här är bara ett axplock av kommentarerna det messas om, mest från hennes håll då men min man gör ingenting för att lägga ner verksamheten och kör normal rak dialog med sitt ?barn? istället. Nu tänker ni att det här är en normal dialog föräldrar emellan när det kommer till ens barn men det är flera gånger i veckan o det här sk barnet är över 20.

    Vill ha era inputs och syn på det här.

    Tack på förhand!

  • Svar på tråden Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?
  • Ess

    Är det sk barnet efterblivet?

    Jag trodde det gällde ett barn i tioårsåldern, definitivt inte en vuxen människa.

  • Anonym (Vuxen)

    Varför bor det s.k. fortfarande hemma och kör varannan vecka? Får han/hon inte vara hemma själv när den andra föräldern inte är hemma?

  • Anonym (Ronja)
    Ess skrev 2021-02-17 11:39:34 följande:

    Är det sk barnet efterblivet?

    Jag trodde det gällde ett barn i tioårsåldern, definitivt inte en vuxen människa.


    Tack! Precis min åsikt också men min förbannade trötta man tror att ALLA har det så här. Han är trött på henne och undviker att svara för det mesta men hur kan han inte bara säga ifrån och säga att X är vuxen?

    Jag röt faktiskt ifrån mot hans barn om det här också. Varför pratar du inte med din pappa istället direkt? Men det är nästan så att X njuter av det här om att vara mammas lilla beeeeebis. Har ju bil och körkort också men vill att pappa och mamma ska hämta och lämna eller köra över saker till varann istället för att åka över själv.

    Vår gemensamma sexåring är mer självgående om man säger så.
  • Anonym (Ronja)
    Anonym (Vuxen) skrev 2021-02-17 11:43:32 följande:

    Varför bor det s.k. fortfarande hemma och kör varannan vecka? Får han/hon inte vara hemma själv när den andra föräldern inte är hemma?


    Helst inte annat än några timmar på dagen. Sova själv vill X inte.
  • Anonym (.)
    Anonym (Ronja) skrev 2021-02-17 11:35:17 följande:

    Jag letade mig hit o vill höra era synpunkter.

    Hamnade i en het diskussion med min man om det här för att jag tycker att allt är så löjligt.

    Han och exet sms ar om umgänget, kan inte ha X på tisdag, kan X vara hos dig då?

    Ska vi prata ihop oss om vem som följer med X till VC på onsdag?

    Åt ni tacos hos er förra fredagen när X var hos er? Bara så att jag vet och inte lagar samma denna fredag till hen.

    Packar du med X byxor nästa gång vid lämning?

    Osv osv, det här är bara ett axplock av kommentarerna det messas om, mest från hennes håll då men min man gör ingenting för att lägga ner verksamheten och kör normal rak dialog med sitt ?barn? istället. Nu tänker ni att det här är en normal dialog föräldrar emellan när det kommer till ens barn men det är flera gånger i veckan o det här sk barnet är över 20.

    Vill ha era inputs och syn på det här.

    Tack på förhand!


    Varför skriver du inte vad som är fel med barnet, det känns ganska relevant för svaren.
  • Anonym (Ronja)
    Anonym (.) skrev 2021-02-17 11:46:22 följande:

    Varför skriver du inte vad som är fel med barnet, det känns ganska relevant för svaren.


    Inget annat än laktosintolerant och blivit så totalt söndercurlat. Miljöskadad skulle jag säga att hans barn är och de skyldiga är hens föräldrar, mamman är den drivande och min man är den mesiga som inte har styrt upp läget.
  • Cavill
    Anonym (.) skrev 2021-02-17 11:46:22 följande:
    Varför skriver du inte vad som är fel med barnet, det känns ganska relevant för svaren.
    Ja, det där är ju inget normalt "barn"
  • Anonym (Tonåren)

    I tonåren började all kommunikation gå via barnet, om det inte var något lite större.

    Vi hade en bra kompisrelation i början men sen när nya kvinnan kom in i bilden var det enbart konflikter varje gång vi pratade då hon inte ansåg att vi borde ha kontakt alls, innan kunde vi skicka bilder till varandra och så (på barnet dåra) eller om det var något kul som hänt.

    Det som verkar osunt i det här fallet är att 20åringen är extremt beroende av föräldrarna, att bioföräldrarna har kontakt med varandra tycker jag bara är positivt

  • Anonym (japp)

    Jag har ett barn som nu är 18, där det varit svårt med kommunikationen med pappan oss emellan och även mellan pappan och barnet. Mitt barn har haft en depression under flera år och därför inte svarat på sms eller orkat prata i telefon, planera osv. Jag har behövt påminna och smsa pappan rätt mycket. Pappan har även haft egen psykisk ohälsa som gjort att han inte klarat av att fokusera på annat än sig själv. 

    Finns det kanske något liknande med i bilden här? Får lite den känslan mellan raderna ändå.

    Nu är situationen löst, både barnet och pappan är på väg tillbaka från sina depressioner och jag kan berätta hur vi gjorde för att ändra hela situationen om det är av intresse för TS. 

  • Anonym (Ronja)
    Anonym (Tonåren) skrev 2021-02-17 12:01:51 följande:

    I tonåren började all kommunikation gå via barnet, om det inte var något lite större.

    Vi hade en bra kompisrelation i början men sen när nya kvinnan kom in i bilden var det enbart konflikter varje gång vi pratade då hon inte ansåg att vi borde ha kontakt alls, innan kunde vi skicka bilder till varandra och så (på barnet dåra) eller om det var något kul som hänt.

    Det som verkar osunt i det här fallet är att 20åringen är extremt beroende av föräldrarna, att bioföräldrarna har kontakt med varandra tycker jag bara är positivt


    Kontakt när det kommer till vissa saker eller i vänskaplig anda visst. Som att planera student eller nåt men att sitta o prata om sånt jag skrev om i trådstarten kan väl inte vara normalt.

    Jag är så chockad nämligen men det kanske fler som har det så?

    Ibland känns det lite som att hon med flit gör så för att inte förlora kontakten till min man snarare än om omtanke för sitt vuxna barn.
Svar på tråden Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?