Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?

Fast det måste ju vara något fel på barnet som inte har lagt av med detta beteende som 20 åring. Klarar hen av studier/arbete och ett vanligt liv utöver detta?

Vadå över 20?

Över 20 men pappan ska packa med barnets byxor och följa med till VC?

När jag var 20 hade jag fast jobb och hade bott själv i 3 år. Måste vara något grovt fel på det barnet om du seriöst menar 20 år!

Hade hellre bott själv med det yngre barnet än med det jäkla fånet till "man".

Min äldsta är 20 och bor i egen lägenhet med sin kille.

Hennes pappa och jag pratade ihop oss inför semestrar och lov fram tills hon var 15. Efter det så har vi hörts för ev födelsedagskalas och bestämt datum.

Annars har hon skött sin relation med pappan själv.

Och oavsett om hon ätit tacos 4 dagar pappa veckan så har jag gjort tacos på fredagen hos mig.

Det låter som att detta "barn" eller dess föräldrar lider av någon mentalt eller fysiskt handikapp. 

Men om det mot alla odds handlar om ett normalbegåvat barn så är det ju självklart inte ett normalt beteende. En 20-åring vars föräldrar väljer kläder och middagsmat osv mår inte bra. Och kanske ur den synpunkten kan det vara bra att föräldrarna tar hand om allt? Om det handlar om depression eller någon annan åkomma. 

En med dom svårigheterna behöver inte föräldrar som "tar hand om allt" 
Den behöver en personlig assistent, eller nån form av ledsagare. 

Hur är det ens möjligt att curla ett normalt barn till att bli en helt hjälplös vuxen? Jag fattar inte. 

Nä det kan väl inte vara sant..
Inte är det väl så att 20 åringen inte klarar att packa kläder eller berätta vad han har ätit. Isåfall bör han flytta till ett gruppboende ..

Jag länkade tråden till min man så han lite får läsa vad andra anser.

Alla håller tydligen inte på så här med sina vuxna gemensamma barn som han påstår.

Studerar men har aldrig velat jobba. Aldrig sökt sommarjobb knappt, till lokala Ica en gång men annars inte.