• Anonym (Ronja)

    Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?

    Jag letade mig hit o vill höra era synpunkter.

    Hamnade i en het diskussion med min man om det här för att jag tycker att allt är så löjligt.

    Han och exet sms ar om umgänget, kan inte ha X på tisdag, kan X vara hos dig då?

    Ska vi prata ihop oss om vem som följer med X till VC på onsdag?

    Åt ni tacos hos er förra fredagen när X var hos er? Bara så att jag vet och inte lagar samma denna fredag till hen.

    Packar du med X byxor nästa gång vid lämning?

    Osv osv, det här är bara ett axplock av kommentarerna det messas om, mest från hennes håll då men min man gör ingenting för att lägga ner verksamheten och kör normal rak dialog med sitt ?barn? istället. Nu tänker ni att det här är en normal dialog föräldrar emellan när det kommer till ens barn men det är flera gånger i veckan o det här sk barnet är över 20.

    Vill ha era inputs och syn på det här.

    Tack på förhand!

  • Svar på tråden Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?
  • Anonym (Ullis)

    Det låter som att det vuxna barnet skulle må bra av att få någon sorts samhällsstöd istället. Gruppboende eller eget boende med boendestödjare tex. Även om en person har någon form av begåvningshandikapp eller psykisk sjukdom finns ofta ett behov att bli vuxen i förhållande till föräldrarna.

  • Anonym (Ullis)

    Oj. Nu läste jag TS alla inlägg. Vet inte vad jag ska skriva...

  • Anonym (oooo)

    Jag har en 20-åring som ff bor varannan vecka. Inte för att han måste men för att han tycker det är ett bra sätt att träffa oss båda, så länge han bor hemma. Han har också en diagnos, men trots det har pappan och jag inte alls mycket kontakt. Det behövs inte. Det enda som vi föräldrar tar är om det är något ekonomiskt som vi behöver rycka in för. Han har annars sin egen ekonomi, betalar sin mobil, deklarerar osv. Vi hörs oftast den dagen han ska byta ställe. Nu när det varit corona så har vi skjutsat så att sonen slipper ta buss. Det beror mest på oss vuxna, att vi tycker man ska undvika buss då, men då kan vi höras om hur det löser sig runt skjuts.

    Jag kan inte komma på något annat vi behöver ta runt sonen. 

  • Anonym (Ronja)
    Anonym (Ullis) skrev 2021-02-17 15:25:57 följande:

    Det låter som att det vuxna barnet skulle må bra av att få någon sorts samhällsstöd istället. Gruppboende eller eget boende med boendestödjare tex. Även om en person har någon form av begåvningshandikapp eller psykisk sjukdom finns ofta ett behov att bli vuxen i förhållande till föräldrarna.


    Har jobbat på ett gruppboende o föräldrar till barn med ett handikapp kämpar för sina barns utveckling o att dom ska bli så självständiga det bara går.

    Sen ser jag min man o hans ex som har ett friskt barn som gör det totalt motsatta.
  • Anonym (Eva)
    Anonym (Ronja) skrev 2021-02-17 12:11:40 följande:
    Depression vet jag inte men tycker att det ordet nämns om det ställs nåt krav på X.

    Hans ex messade min man om mig där hon skrev - säg åt din fru att sluta upp med att kräva att X ska hjälpa till hemma, X blir stressad och känner sig nere då.

    Ja det kanske är en djup depression denne har. Vad vet jag?

    Kan inte relatera alls till sånt här för jag förlorade en av mina föräldrar när jag precis skulle fylla 18.
    Åh herre... min son som är 21 studerar på distans och lever på bidragsdelen från CSN, för att jag har sagt att jag inte behöver betalt för mat och husrum så länge han har så liten inkomst.

    Dock kräver jag att han hjälper till hemma, som den vuxna medboende han är.  Det är en självklarhet, varför ska de andra vuxna göra allt och en slippa?
  • Anonym (add/asp)
    Anonym (oooo) skrev 2021-02-17 15:33:21 följande:

    Jag har en 20-åring som ff bor varannan vecka. Inte för att han måste men för att han tycker det är ett bra sätt att träffa oss båda, så länge han bor hemma. Han har också en diagnos, men trots det har pappan och jag inte alls mycket kontakt. Det behövs inte. Det enda som vi föräldrar tar är om det är något ekonomiskt som vi behöver rycka in för. Han har annars sin egen ekonomi, betalar sin mobil, deklarerar osv. Vi hörs oftast den dagen han ska byta ställe. Nu när det varit corona så har vi skjutsat så att sonen slipper ta buss. Det beror mest på oss vuxna, att vi tycker man ska undvika buss då, men då kan vi höras om hur det löser sig runt skjuts.

    Jag kan inte komma på något annat vi behöver ta runt sonen. 


    Min son, 18, bor hos mig. Gymnasiet ligger här. Möjlighet finns till vv med pappan men då blir det tidig buss de veckorna. Tyvärr vill han inte bo med pappan av andra skäl som hör till en annan tråd. 
    Han har add/asp och det blir lugnare att vara på ett ställe. 
    Jag skulle vilja att han bor vv tills egen lägenhet. Oxå en annan tråd...
  • Jemp
    Anonym (Eva) skrev 2021-02-17 16:11:53 följande:

    Åh herre... min son som är 21 studerar på distans och lever på bidragsdelen från CSN, för att jag har sagt att jag inte behöver betalt för mat och husrum så länge han har så liten inkomst.

    Dock kräver jag att han hjälper till hemma, som den vuxna medboende han är.  Det är en självklarhet, varför ska de andra vuxna göra allt och en slippa?


    Håller med. Jag (mamman) känner mig också stundtals stressad och omotiverad till hushållsarbete. Inte slipper jag för det, disk och tvätt behöver ju fixas ändå...

    Hade jag varit sambon hade jag nog kontrat med "hen behöver göra mer för min fru blir stressad och nedstämd av hushållsarbete" men det kanske inte riktigt främjar relationen :D
  • korngryn

    Men jag förutsätter att den unge vuxna har någon funktionsnedsättning, annars får ju inte föräldrar vara med på vårcentralen etc. Då kan du ju inte jämföra med en vanlig vuxen. Allt hänger ju på vad hens utvecklingsmässiga ålder är.

  • Anonym (Eva)
    Jemp skrev 2021-02-17 17:45:50 följande:
    Håller med. Jag (mamman) känner mig också stundtals stressad och omotiverad till hushållsarbete. Inte slipper jag för det, disk och tvätt behöver ju fixas ändå...

    Hade jag varit sambon hade jag nog kontrat med "hen behöver göra mer för min fru blir stressad och nedstämd av hushållsarbete" men det kanske inte riktigt främjar relationen :D
    Jag hade nog övervägt att lämna alltihop, jag skulle få dåndimpen varje dag på "X".
    Minst.
  • Anonym (Kvinna 39)

    Skulle aldrig acceptera detta totala curlande från mannens sida! Skilsmässa var ordet!

Svar på tråden Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?