Hur länge är det normalt att all kommunikation om ”barnen” förs mellan föräldrarna?

Är det sk barnet efterblivet?

Jag trodde det gällde ett barn i tioårsåldern, definitivt inte en vuxen människa.

Varför bor det s.k. fortfarande hemma och kör varannan vecka? Får han/hon inte vara hemma själv när den andra föräldern inte är hemma?

Varför skriver du inte vad som är fel med barnet, det känns ganska relevant för svaren.

I tonåren började all kommunikation gå via barnet, om det inte var något lite större.

Vi hade en bra kompisrelation i början men sen när nya kvinnan kom in i bilden var det enbart konflikter varje gång vi pratade då hon inte ansåg att vi borde ha kontakt alls, innan kunde vi skicka bilder till varandra och så (på barnet dåra) eller om det var något kul som hänt.

Det som verkar osunt i det här fallet är att 20åringen är extremt beroende av föräldrarna, att bioföräldrarna har kontakt med varandra tycker jag bara är positivt

Jag har ett barn som nu är 18, där det varit svårt med kommunikationen med pappan oss emellan och även mellan pappan och barnet. Mitt barn har haft en depression under flera år och därför inte svarat på sms eller orkat prata i telefon, planera osv. Jag har behövt påminna och smsa pappan rätt mycket. Pappan har även haft egen psykisk ohälsa som gjort att han inte klarat av att fokusera på annat än sig själv. 

Finns det kanske något liknande med i bilden här? Får lite den känslan mellan raderna ändå.

Nu är situationen löst, både barnet och pappan är på väg tillbaka från sina depressioner och jag kan berätta hur vi gjorde för att ändra hela situationen om det är av intresse för TS. 

Min son blev 18 förra året och hans pappa och jag har inte så mkt kontakt. (Vi är vänner) Skulle säga att vi mest stämmer av semester och så för planering om vi ska åka någonstans så den andre vet. Så har det varit i några år men så är han där varannan helg så de flesta beslut har jag tagit.

Verkligen inte. Men det är ju å andra sidan inte föräldrarna heller. Undrar vad TS ser hos sin man...

Du behöver prata med din man för att höra hur hans barn egentligen mår, om han inte vet så behöver han ta reda på det. Sen verkar det som att han och mamman behöver hjälp för att göra sitt barn mer självständigt. Jag skulle gissa på att det behövs professionell hjälp eftersom "barnet" är 20 och verkar ha stora problem med sin självständighet. Din man måste helt enkelt steppa upp sitt föräldraskap.