Hans dotter blir sur varje gång jag fyller år.

ja fy vad trist. Men det är ju pappans fel det här, helt och hållet. 

Jag tänker bara... hur står du ut?

Hade själv en hemsk styvdotter en gång i tiden, usch jag känner ännu avsmak när jag tänker på henne trots att det passerat 15 år sedan jag lämnade. Pga henne.

Jag har aldrig ångrat att jag valde att gå.

Nej, jag skulle avråda precis alla att gå in i en styvfamilj.

I backspegeln kunde exet faktiskt erkänna hur fel dottern betett sig men då var skadan redan skedd och separationen genomförd. Jag vågade inte ta risken att gå tillbaka.

TS mamma är väl som de flesta "hellre ett dåligt beslut som jag fattar själv än ett bra som andra fattar åt mig". Utifrån ser det helt galet ut. Hon har inte lärt av sina egna erfarenheter (stod inte ut med styvbarnen i ett tidigare förhållande) eller av dotterns erfarenheter (problem med bonusfamiljen). Åas, hon vill inte avstå från kärleken, även om det innebär extra jobb och att den kanske blir kortvarig. TS kan faktiskt inte göra så mycket här.

TS, prata inte mer med din mor om vad du tycker är bäst för henne. Ni kanske har pratat mycket om vad som är bäst för dig. Men en mor gillar inte att det vuxna barnet ska bestämma och kritisera. Ni har kanske pratat väldigt öppet men här går gränsen.

Säg bara något typ "Jag hoppas du hinner med mig och barnbarnet, jag är rädd för att du inte ska hinna med". Alltså det som direkt gäller dig.

TS mamma är väl som de flesta "hellre ett dåligt beslut som jag fattar själv än ett bra som andra fattar åt mig". Utifrån ser det helt galet ut. Hon har inte lärt av sina egna erfarenheter (stod inte ut med styvbarnen i ett tidigare förhållande) eller av dotterns erfarenheter (problem med bonusfamiljen). Åas, hon vill inte avstå från kärleken, även om det innebär extra jobb och att den kanske blir kortvarig. TS kan faktiskt inte göra så mycket här.

TS, prata inte mer med din mor om vad du tycker är bäst för henne. Ni kanske har pratat mycket om vad som är bäst för dig. Men en mor gillar inte att det vuxna barnet ska bestämma och kritisera. Ni har kanske pratat väldigt öppet men här går gränsen.

Säg bara något typ "Jag hoppas du hinner med mig och barnbarnet, jag är rädd för att du inte ska hinna med". Alltså det som direkt gäller dig.

Samma här, skulle aldrig rekommendera någon att gå in i nåt där det finns särkullar. Det drar alldeles för mycket skit med sig, och inget positivt överhuvudtaget.