Juni10 skrev 2021-01-31 21:36:25 följande:
Hej! Hoppar in i tråden.
Är på nästan samma ruvdag som Pixie78 och Susanna 85 (4+2).
Vi har gjort vår första äggdonation på Gennet i Prag.
Har sedan 2016 gjort flera IVF:er med egna ägg. En resulterade i graviditet 2016, men slutade i missed abortion i v9.
Har många av frågor jag vill bolla, ska läsa genom tråden senare, hoppas inte jag upprepar sådant ni redan avhandlat. :)
Just nu är jag superorolig för att jag inte tagit hormonerna i rätt tid eller rätt mängd. När jag läser andra inlägg verkar flera ha dubbelt så höga doser och även fått hormonerna ordinerade tre gånger om dagen - med 8h mellanrum.
Jag har bara fått den två gånger om dagen (morgon och kväll).
Fråga ett: Medicinering. Jag har fått ordination att ta östrogen (estradiol - Femanest) 2 mg på "morgon och kväll". Så jag tar en kl 8.00 och en kl 20.00. Progesteron fick jag samma ordination: Utrogestan 200 mg "morgon och kväll". Så även de tar jag kl 8.00 och 20.00. Sedan tar jag Duphaston 10 mgx2 "mitt på dagen", vilket jag tolkat som kl 12.00. Men med det upplägget blir det inga åtta timmar mellan varken östrogenet eller progesteronet, utan snarare 12h... (!)
Har haft tidiga små graviditetstecken efter insättningen, men bara svaga. De har avtagit och ömheten i brösten, som jag hade redan innan insättning och fem dagar in på ruvartiden, lättade på insättningsdag fem, så nu är jag rädd att vi misslyckats och är sååå nervös på att det kan bero på att det är för lång tid mellan hormontillskotten...
Jag fick även en liten blödning (röd och sedan lite grynig) på ruvardag 9 och tänkte att nu är det kört, men det kom inte mer blod än en liten "dos" och då tänkte jag att det kan ha varit en nidblödning.
Fråga två: Efter misslyckade ivf:er har min mens alltid kommit som en klocka, även med lutinus. Men när man nu tar både östrogen och progesteron och duphastan - kan det göra att mensen inte kommer även om graviditeten inte tagit?
Jag tog ett test på dag 4+9 och på 4+2 som visade ett pyttesvagt sträck inom de fem minuter testet skulle läsas av. 20 min senare var det tydligt (och än tydligare i dag) - men då är ju testet inte längre tillförlitligt står det på förpackningen. (det ska tolkas de första fem minutrarna). Nu tänker jag att jag kanske var gravid ett pyttekort tag och att det nu går utför. Huga... ska också ta ett blodprov i veckan.
Till Pixie78: den enda gång jag blev gravid fick jag exakt så som du beskriver, stick och lättare kramp i höger ljumske. Så det tolkar jag som ett jättepositivt tecken. Jag fck tyvärr göra en missed abortion i v 9. (Men det hade inget med stickningarna i ljumsken att göra.) Det hade slutat växa redan i v 6+2 när de mätte.
Hej och välkommen!
Jag förstår din oro, jag funderar också jättemycket över medicinerna och om dosen är tillräcklig. Men det känns som att många av oss har nån form av medicin-hets, att vi tror att mer måste betyda bättre. Jag inräknad.
Kanske är det inte så. Jag tänker att klinikerna och läkarna som jobbar på dem måste ha varit med otaliga gånger, gjort mängder av behandlingar, läst och tagit del av massor av forskning, studier, undersökningar.
Jag tänker att vi kanske borde försöka lämna över bollen, släppa kontrollen, lita på processen. Kanske skulle det minska vår stress och det i sin tur gynna våra försök.
Men nej, det är inte lätt. Och ännu svårare blir det när vi hör och läser om andra, som kanske dessutom fått positivt resultat, med högre doseringar medicin. Men blir medicinen lite av vårt skyddsnät? Jag hoppas att ni förstår hur jag menar.
Personligen fick jag mig en tankeställare när jag läste ett inlägg här om chanserna att lyckas, att embryot stod för hela 80% och att kvinnans slemhinna, hormonhälsa och allmänna hälsa endast påverkade 20%. Om det stämmer tror att vi lägger alltför stor vikt vid att fastna i medicineringen. Jag tänker att den ordinerade dosen bör vara vetenskapligt bevisat tillräcklig för att behålla en graviditet och att våra spekulationer ökar risken att vi skuldbelägger oss själva om det inte går vägen. Typ att "Jag missade medicinen med en timme tänk om jag förstört allt?", "om jag bara hade tagit medicinen lite tidigare, då hade det här kanske inte hänt".
Jag tänker att vi ofta bär så mycket skuld allaredan, i situationen att inte kunna bära ett genetiskt "eget" barn.
Och nu känner jag att mitt svar inte bara blev till dig Juni10, säkert lika mycket för att sätta ord på tankar för min egen skull. (Sorry).
Jag tycker att du kan lyfta frågan om medicinering med din läkare, så för du förhoppningsvis ett lugnande svar om varför hen bestämt det som gjorts.
Vid min insättning fick jag ett svagt plus som försvann. Blödningen kom dock först dagen efter att jag slutat med medicinen.
Styrkan på sträcket ska ju inte spela roll, men visst ör det jobbigt med svaga sträck! Men det står faktiskt att positivt alltid är positivt :)
Jag håller tummarna för ditt blodprov i veckan!
Och detsamma till er Sussna85 och Pixie78!