Så jävla rädd för aborten

...och hade jag hamnat i ett läge där jag behövde göra abort igen så hade jag definitivt valt kirurgisk alla dagar i veckan.

7 aborter? Varför?

Här får man för övrigt inte bestämma om man vill göra medicinsk eller kirurgisk. Det är medicinsk som gäller så länge inget konstigt uppstår..

Hur långt gången är du då? Om det bara gått kort tid ska du ju göra medicinsk, annars kirurgisk. Om det gått riktigt lång tid får du föda ut fostret, det är inte kul kan jag säga.... Så för din del hoppas jag på medicinsk abort.

Om du får mens regelbundet borde du kunna veta ungefär själv hur långt gången du är, och det är oftast inte upp till dig vilken typ av abort det blir eftersom det är väldigt tydligt fastställt enligt vilken vecka man har vilken sort det blir.

Om man säger att man inte vill göra medicinsk brukar man få göra kirurgisk om man vill, så länge man inte är för långt gången för det.

Har gjort medicinsk abort i v 6. Var mest nervös inför hur det skulle vara, men smärtan var som mensvärk och tabletterna fungerade bra. Det var över fort, hade lite molvärk i några dagar efteråt, men inga komplikationer. Menscykeln blev lite fuckad efteråt men skulle inte vara rädd att göra om det vid behov.

Hej, jag är i samma sits precis nu. Har fyra barn hemma (två egna, två bonus) varav min minsta enbart är fyra månader. Har tid för rådgivning på måndag.

Har gjort två aborter tidigare varav båda slutade i skrapning/kirurgisk då abortpillren inte fungerade på mig.

Min första abort var enbart kirurgiskt.

Har dock även erfarenhet av abortpiller som funkar bra då jag hade ett MA innan min förra graviditet och behövde hjälp för att stöta ut fostret.

Medicinskt är väl att föredra då det är ett mer naturligt förlopp, trots det onaturliga i att ta tabletter då förstås! Du slipper ju även sövas och gå igenom den processen.

Kirurgiskt är ju dock mer smärtfritt fysiskt sett.

Här får man inte välja så det kommer att bli medicinsk för

mig, kan bara hålla tummarna för att det går bra denna gång!

Stor kram till dig!

Kirurgisk abort v 6 (detta var längesen innan cytotec fanns), inga problem. Fit for fight dagen efter.

Cytotec för att driva ut MA i v 13 (fostret slutade växa v 9) var riktigt jobbigt. Tabletterna tog inte ens innan det smärtstillande hade gått ur, fruktansvärt ont, blödningar och strul i en hel månad och tre efterkontroller där läkarna stod och käbblade om huruvida missfallet var avslutat eller om de skulle bli tvungna att skrapa mig kirurgiskt ändå efter alltihop.

Aldrig mer cytotec säger jag- ge mig kirurgi och sövning nästa gång om det nu skulle bli en.

Ska tillägga att jag i MA-läget fick välja mellan kirurgi och tabletter och de lobbade klart för tabletter så då tog jag det, dum som jag var. Men detta var precis på gränsen till att tabletter kan funka.

Samma här, har barn och vill inte ha fler. Mannen har inte steriliserat sig än och nu blev jag gravid och måste ta hand om detta :( är livrädd! Inte för smärtan men jag vill inte se fostret! Vill inte -spola ner- det... tycker det skulle vara fruktansvärt ovärdigt.

Ser man fostret vid medicinskt eller bör man välja skrapning? Är rädd att få mardrömmar. Har haft missfall en gång och synen av det får det fortfarande att vrida sig i magen på mig... :?(

Begravde fostret då men fy.... så ovärdigt.,,