Vår letrozol resa- följas åt?

Hörrni jag tog ett RFSU test spontant bara för att trots att jag inte alls känner mig gravid, och det visade två streck!! Köpte ett digitalt också bara för att vara säker och den visade gravid 1-2 veckor!! Är i chock!!:D

Hejsan!

Jag är ny i tråden och anledningen till att jag söker mig hit är för att jag har PCO och går på Provera och Letrozol (andra kuren), jag och min fästman har varit utan skydd i två år men försökt aktivt i ca ett år. Min första kur fungerade inte alls, kunde inte mäta med ägglossningsstickor att jag fick ägglossning och mycket riktigt så bekräftades detta med utebliven menstruation (och ingen graviditet).

Ska nu börja med Provera igen för att få igång en blödning så att jag kan börja äta dubbla dosen av Letrozol. Är det någon som behövt göra liknande?

Jag blir nyfiken hur fungerar det för alla er i tråden? Jag har läst lite men funderar på vilket stadie ni är idag? Får ni menstruationsblödningar efter letrozolbehandlinge? Kan ni mäta ägglossningen? OSV.  Vi börjar med IVF i maj om det inte blivit en "naturlig" graviditet innan dess.

Så bra tråd, blir tungt att gå igenom "ensamma". 

Hejsan!

Jag är ny i tråden och anledningen till att jag söker mig hit är för att jag har PCO och går på Provera och Letrozol (andra kuren), jag och min fästman har varit utan skydd i två år men försökt aktivt i ca ett år. Min första kur fungerade inte alls, kunde inte mäta med ägglossningsstickor att jag fick ägglossning och mycket riktigt så bekräftades detta med utebliven menstruation (och ingen graviditet).

Ska nu börja med Provera igen för att få igång en blödning så att jag kan börja äta dubbla dosen av Letrozol. Är det någon som behövt göra liknande?

Jag blir nyfiken hur fungerar det för alla er i tråden? Jag har läst lite men funderar på vilket stadie ni är idag? Får ni menstruationsblödningar efter letrozolbehandlinge? Kan ni mäta ägglossningen? OSV.  Vi börjar med IVF i maj om det inte blivit en "naturlig" graviditet innan dess.

Så bra tråd, blir tungt att gå igenom "ensamma". 

Tack så mycket!! :D

Åh hoppas det visar positivt! Håller tummarna för dig!

Hej och tack! 

Fruktansvärt med missfall, men håller tummarna att det fungerar denna gången för er! Okej skönt att du slipper provera, blir en så lång väntan av det.. Jag har en naturlig cykel på lite mer än 100 dagar. Så kanske är som du säger att man tar hänsyn till detta.  Är det första cykeln du kör dubbla Letozol? Återkom gärna hur du känner dig, var det någon skillnad vad du har kunnat känna?

Jag har ganska starka ägglossningstest hela tiden, eller skulle säga att det inte är den klassiska kurvan som man ser på internet att den blir starkare och starkare för varje dag för att sen succesivt trappas ner. Mina ägglossningstest ser med ut som en hjärtfrekvens, stark, svagt, starkt, svagt osv. 

Ser verkligen fram emot att få ägglossning då vet man ju att det är möjligt att få en liten bebis, men min läkare lät inte allt för positiv. Han sa något med att jag kan ha för mycket ägg för att medicineringen ska fungera... Men men hoppet är det sista som lämnar :) 

Hej!

Jag har inte heller någon egen ägglossning och har fått köra med letrozol. Blev gravid på andra enkeldosen så det gick väldigt fort. Fick dock ett bekräftat MA i måndags så går bara och väntar på att en blödning ska komma nu eller om jag ska behöva få tabletter på återbesöket om en vecka.

Hur gjorde du sen efter missfallet? Fick du en naturlig blödning så du kunde börja med letrozol igen?

Jag var först på ett ultraljud i slutet av januari, skulle då ha varit i vecka 8+0 men blev flyttad till 6+3. Men allt såg ändå bra ut och hjärtat slog. 10 dagar senare (i måndags) hade fostret krympt från 6,4 mm till 3,5 mm och inget hjärtslag.

Får hoppas att jag börjar blöda snart eller att det går snabbt sen med tabletterna. Det är vårt första barn så det var väldigt efterlängtat.

När ni tar letrozol, märker ni av äggvitesekret vid ägglossning?

Ja jag har haft lite svårt att acceptera det bara för jag vet att hjärtat slog bara några dagar tidigare. Vi skulle haft i mitten av september. Kommer vara så himla orolig nästa gång vi plussar...

Vill bara att det ska bli torsdag nu så jag kan få komma på återbesöket, är faktiskt tveksam om jag kommer börja blöda innan dess på egen hand.

Hej på er igen. Det var ett tag sedan jag skrev och har väl inte varit särskilt aktiv alls för jag har mått så dåligt av allt dethär med svårigheter att bli gravid. Men grattis till er som plussat och jag beklagar era missfall Sprallan och Barnlängtan. Jag är så ledsen för er skulle att ni ska behöva gå igenom det också.. 

Jag själv har ätit två kurer av letrozol och andra gången dubbel kur och på den lyckades vi äntligen plussa men tyvärr blev det ett tidigt missfall/kemisk gravidtet, vet inte vars gränsen går där. Jag hann bara tro i 1 vecka att vi äntligen skulle få bli föräldrar och jag blev helt förstörd när blödningen kom så förstår att ni måste haft/ha det fruktansvärt jobbigt nu med alla känslor kring det hela.. 

Min räddning var att precis efter blödningen fick vi på jobbet börja vaccineras mot covid-19 så jag fick ett break från detta med att tänka på barn och all stress kring det. Men nu är jag färdig vaccinerad och när mensen kommer igång nån gång har vi tänkt börja om med letrozol igen. 

Det skulle vara skönt ge varandra stöd i allt detta. Jag mådde så bra nu när vi haft denna paus från allt med barn men nu när det inte längre finns någon anledning att inte börjar försöka igen så kommer många jobbiga tankar och en fruktansvärd bitterhet tillbaka. Det känns bara så jävla orättvist att det ska behöva vara såhär rent ut sagt! Och jag är på ett sätt livrädd att börja om att försöka bli gravid igen för det blir sån besvikelse när mensen kommer och det är en sånn känsla av maktlöshet. Hur gör ni för att känna att det är värt det? Jag är så imponerad av erat kämparanda att ni orkar fortsätta efter alla nederlag, själv kan jag nästa känna ibland att jag inte orkar mer, att jag längre inte vill bli mamma trotts att jag innerst inne faktiskt vill det men jag orkar bara inte bli besviken hela tiden. 

Förlåt för detta långa meddelande och all bitterhet men kände bara att jag behöver skriva av mig. Känns inte som jag har någon i min närhet som förstår mig i allt dethär?