Varför är man inte rädd om sin ekonomi?

Har det någonsin funnits folk som SPARAT ihop till sitt hus? Livets viktigaste och dyraste affär! .....

Ja det har det men då får du gå tillbaka mer än ett halvsekel.

Därför att vi människor är olika. Någon är inte rädd om sin hälsa, en annan är inte rädd om sin ekonomi och den tredje tar stora risker i trafiken och utsätter sig själv och andra för fara.

Någon tar inte hand om sina barn och någon bryr sig inte på jobbet och presterar bara vad den minimalt behöver för att ha kvar arbetet.

Ex. har en vän som har 100 % koll på sin ekonomi och han är ek. oberoende. Samtidigt betalar han för att ha oskyddat sex.

Svenskarna är högre skuldsatta än någonsin och den som vill påpeka det tar gärna fram hushållens skuldkvot som bevis. Dvs lånen delat med inkomsterna. Det som totalt glöms bort i ekvationen är förmögenheter och sparande. Med dagens låga räntor är det många som förräntar pengarna istället för att betala av bolånen. De kan engångsamortera istället när de känner för det.

Det som blir lite riskfyllt med detta är att börserna blir dopade då många tycker att det saknas alternativ.

Snabblånet är ett fenomen från helvetet och precis allt kan köpas på kredit idag. Att spara ihop till något var nog vanligare förr och nu ska även kedjor av konsumentprodukter typ Elgiganten tjäna pengar på kreditgivning och pushar för att köpa på avbetalning.

Man måste värja sig i alla köpsituationer.

Bostadslån är en annan sak och där har ju skärpningar kommit de senaste åren med max belåning och amorteringskrav etc. Många må ha högt belånade hus men värdet kontra lånen kan ändå handla om miljoner. Man måste bo någonstans och i storstäderna där många attraktiva jobb finns blir det dyrt.

Jag gick på ett nytt krogjobb sista veckan i januari i år. I slutet av mars blev jag, och alla andra, permiterade. I juni stängde de ner för att de inte klarade ekonomin. 

Det kändes lite extra för det var första gången på 7 år som jag skulle ha ett platsjobb och inte bara jobba som konsult och sitta på mitt hemma kontor varvat med att flänga runt i halva världen som en dåre. Men jag har i alla fall konsultjobbet att falla tillbaka på, mina kollegor är fortfarande arbetslösa.

Fast lunchrestaurangerna kör som vanligt! Var kanske en krog som redan var på fallrepet? Dålig mat?

Mina föräldrar sparade ihop til sitt första hus =P Nästan.... De saknade 5000 kr. 

Nej, lunchrestarangerna körde inte på som vanligt i ffa april-maj-juni. Kanske i Sundsvall, men inte här i Stockholm. Och nej, den krogen var inte på fallrepet mer än någon annan. Maten var alldeles utmärkt för prisklassen.

Du behöver lyfta blicken lite. Allt är inte som i din lilla bubbla.

Jag vet inte var du bor men bostadsbristen är utbredd i hela landet. 75 procent av alla kommuner har underskott av bostäder. Men det är hela 90 procent av Sveriges invånare som bor i en kommun med bostadsbrist (källa hyresgästföreningen). Det är hyresrätter som det är störst brist på. Så att hänvisa till dessa känns väldigt naivt. Jag bor i Stockholms kommun men utanför tullarna. För mig var det billigare att köpa en högt belånad tvåa än att harva runt bland dyra andrahandskontrakt alternativt dyr nyproducerad hyresrätt (de två alternativ som står till buds i praktiken). Får man tag på en hyresrätt gör man sig definitivt inte av med den.

Men hur kan det vara så olika i landet? I vårt rätt lilla land ändå! Min bubbla är ju minimal men en viss överblick försöker jag ha.