Varför är surrogatmödraskap så dyrt och inte lagligt i Sverige?
Varför är det så när IVF är relativt billigt och lagligt? Kostar en förmögenhet utomlands som få har råd med.
Varför är det så när IVF är relativt billigt och lagligt? Kostar en förmögenhet utomlands som få har råd med.
Allt faller ju på att kvinnan inte skulle få behålla barnet om hon ångrar sig. Tycker du verkligen att det är mer omänskligt att det väntade paret blir fortsatt utan barn än att rycka barnet ur famnen på en mamma som burit och fött barnet (och känt varenda spark) och nu vill behålla det? Det är ju FULLSTÄNDIGT omänskligt och jag är ledsen, men inga professionella samtal i världen kan förbereda någon på den omedelbara anknytningen till barnet efter födseln. Visst, det finns säkert de som klarar av det, SPECIELLT som barnet kommer växa upp inom familjen/hos den närmaste vännen, men det finns också många som inte klarar av det. Och det kan vi inte lagstifta bort, utan det måste alltid vara mammans beslut. Därför är det inte möjligt för staten att gå in och sätta reglerna, för risken finns alltid att det ändras med en ny regering. Och mimosa tar också upp en mängd viktiga aspekter.
Ja fast på samma sätt är det väntande paret medvetna om att de så att säga ?hyr? en mänsklig kropp och inte en robot/statisk pryl, och att det finns en stor risk att människan ändrar sig och vill behålla barnet.
Ja fast på samma sätt är det väntande paret medvetna om att de så att säga ?hyr? en mänsklig kropp och inte en robot/statisk pryl, och att det finns en stor risk att människan ändrar sig och vill behålla barnet.
Mitt föreslagna avtal? Jag är helt för att kvinnan som föder barnet är mamman, oavsett om det är hennes ägg eller inte. Att bibehålla betänketiden är ett absolut minimum ja :)
I Sverige är kvinnan som föder barnet mamma. Du måste ha betänketid typ 6 veckor efter förlossningen om en adoption ska gå igenom. Ska ditt föreslagna avtal ändra på detta?
Men då kan ju dessa människor förhoppningsvis komma i kontakt med varandra utan en myndighet som mellanhand?
Det ska inte gå att förhandla bort rätten till sitt barn innan det är fött. Så länge surrogatförespråkarna håller fast vid den ståndpunkten är jag jävligt glad över att Sverige vägrar bistå i det här vansinnet.
Går man igenom en klinik så ska inte surogaten kunna behålla barnet. Sen får du anar vad du vill. Det har du rätt till.
Sedan är kanske inte detta en marknad som du och jag skulle ställa upp på men det finns kvinnor som vill ställa upp för barnlösa med att bära deras barn där dom inte har nå känslor eller könner anknytning alls.
Konstigt för dig och mig kanske men inte för den kvinnan i fråga.
Och vilka är vi att ifrågasätta hennes val när hon är fri till att göra vad hon vill?
Mitt föreslagna avtal? Jag är helt för att kvinnan som föder barnet är mamman, oavsett om det är hennes ägg eller inte. Att bibehålla betänketiden är ett absolut minimum ja :)
Jag säger inte att det blir lätt att anordna utan jag säger bara att jag personligen tror möjligheten finns att utveckla en sådan klinik där åtgärder för alla de punkter du nämner finns. En säkerhet för både den blivande föräldern/föräldrarna samt kvinnan som bär barnet.
Jag kan låta väldigt optimistisk till detta men flera av de punkter du nämner kan ju även drabba par som får barn själva. Exempelvis gällande separation och där ens partner dör. Hur hanterar man allt då även om man har fått barn på eget sätt?
Vill den bärande kvinnan göra abort av någon anledning så ska det finnas en plan innan hon blir gravid hur det går till väga och vad som sker.
Precis som vid adoption så ska man förberedas på eventuella fosterskador/handikapp. Och skulle barnet födas med handikapp eller fosterskador så är det (enligt mig om sådana kliniker skulle öppnas i en avlägsen framtid) föräldrarnas uppgift att ta hand om barnet då det är föräldrarna/föräldern som använder sig av en surrogat.
Hade mamman i fråga själv burit barnet utan att använda sig av en surrogat så hade hon väl inte lämnat bort barnet (förhoppningsvis) och då ska man inte heller göra det vid användning av surrogat.
Surrogaten ska inte kunna ångra sig och hon får heller inte behålla barnet då hon medvetet har anmält sig till att bära någon annans barn. Därav riktlinjer och samtalsterapi flera månader innan hon ska bara någons barn och samt under tiden och efter graviditet.
Den bärande kvinnan ska vara väl medveten om skador under och efter graviditet, därav samrådande och regelbunden träff med läkare. Hon ska även få vård och ersättning precis som vilken kvinna som helst som får skador vid graviditet.
Man ska inte använda sig av släkting/vän eller annan närstående utan tanke med dessa kliniker skulle då vara att du som kvinna går och anmäler dig ideellt och träffar sedan den blivande föräldern/föräldrarna som du är helt okänd med.
Du som bärande kvinna ska heller inte få pengar för att du ställer upp frivillig av egen vilja men däremot så ska all nödvändig vård under och efter graviditet vara gratis och om kvinnan blir sjuktalen så ska hon få ersättning för inkomstbortfall så hon klarar sig ekonomiskt utan problem. Efter förlossningen så ska hon få den återhämtning hon behöver innan hon går tillbaka till sitt jobb och hon ska få ersättning tills hon är kapabel till att börja jobba.
Lägg ner skitsnacket. Den som inte kan bli mor eller far på det vanliga sättet, får väl helt enkelt acceptera det då.
Alla kan inte få allting.
Folk hänger upp sin lycka på "saker" man ska göra/ha gjort, o.d. Men det där är en illusion. Lycka kommer inifrån. En kvinna som inte kan bli mor, kanske drömmer om och tror att lyckan kommer bara hon blir mamma. Det blir till en mani och har ingenting med verkligheten att göra.
Jag har erfarit sånt där och det är bara eländigt. Tragiskt. Problemet sitter ju i hennes hjärna.
Det är inte rimligt att ansvaret för individers lycka, ska vila på samhälleliga institutioner (som t.ex. Landstinget), eller för den delen på ANDRA personer.