Någon mer som har bebisverkstad nu

Tack alla för allt stöd  Era ord värmer ett brustet hjärta.

Håller med det många skrivit innan att det är skönt med en grupp man inte behöver lämna utan får stöd hos oavsett gravid, eller om en försöker bli det. Det är ett tryggt utrymme där man får lov att vara ledsen och svar utan att bli ifrågasatt utan peppad istället. Eller när det inte finns mycket att peppa så en digital hand att hålla och en kram. Är glad för att Babymama startade denna tråden! 

Idag va vi inne och fick provsvaren. De visade inget avvikande vilket känns rätt jobbigt men nu har vi iaf svar på det.

Ultraljudet idag bekräftade mindre fostervatten och visade även på att njurbäckenet va vidgat och att det börjat samlas vätska kring hjärtat. Lårbenet mötte till v 15+6 medan huvudet mätte till 14+4. Båda är i minsta laget för var jag borde befinna mig.

Med det vi vet så tog vi ett beslut idag. Det värsta beslutet jag varit tvungen att fatta i mitt liv men känns skönt att ha tagit det nu. På måndag ska jag in och ta första tabletten för att avbryta graviditeten. Sen blir det igångsättning på onsdag nästa vecka. Känns som en evighet samtidigt som jag inte vill släppa vår lilla pojke ifrån mig. Även om det som sagt känns skönt att beslutet är taget och vi får möjlighet att börja sörja på riktigt och gå vidare.

Jag skulle få ett återbesök om 5-6 veckor till någon av de två läkare jag träffat de senaste för att gå igenom provsvar från obduktion och lägga upp en plan för när och om jag blir gravid igen. Känns skönt ändå att få en plan för som jag kommer oroa mig nästa graviditet. Kommer inte kunna slappna av tror jag.

De har tagit väl hand om oss och väldigt måna om att vi ska få ställa alla frågor och inga frågor är dumma. Att allt sker på våra villkor och ingen stress med att fatta några beslut och vad vi än hade bestämt hade de hjälpt oss bäst de kunnat oavsett om vi ville avbryta eller se vad naturen gör med vad vi blivit tilldelade.

Men Glenn ska få hamna i en minneslund med andra bebisar snart. Och vi ska få gå vidare...

Är helt förkrossad men det hade bara blivit jobbigare att skjuta på beslutet.

Kommer nog ligga lite lågt här ett tag men kommer kanske tillbaka snart med nya krafter. Förhoppningsvis kan jag få hjälp från gravidförsäkringen med krishantering.

Tack för allt stöd ni gett mig <3

Jag blir så arg, ledsen och besviken. Bim 14/3 men har haft cykler på 25-33 dagar sedan vi började försöka skaffa barn så den kan lika väl komma imorgon. Haft mina typiska tecken för mens så tror den kommer snart.

Hur som, tagit tester varje dag i veckan och alla är negativa. Blir så arg. VARFÖR går det inte nu? Har så svårt att släppa tanken. Det gick direkt sist, varför går det inte nu? Vad är fel? Vi gör alla rätt vi kan men ändå går det inte. Tar slaviskt äl test, myser, äter alla vitaminer som man kan tänka sig, dricker varken koffein eller något sånt. Lever rätt hälsosamt. Ändå går det inte. Tanken att vi har kunnat bli gravida gör mig inte lugnare för tänker att det gick så fort då, något måste vara fel nu. Går sönder. Alltså bokstavligt talat sönder.

Tack 

Sov knappt nått i natt, tidig morgon och en otroligt tuff dag. Skönt nog så skötte kroppen det bra så behövde bara två doser innan det kom igång ordentligt. 

Alla på avdelningen va så himla gulliga och gjorde allt för oss för att vi skulle känna oss så bekväma och välkomna som möjligt, bara det gjorde att jag grät. Och ja det har varit som en bergodalbana under dagen med många tårar och även lite skratt (mest när vi pratade om vår dotter där hemma som va med mormor å morfar). Vi fick sett vår lilla pojke, han va så fin. De frågade om vi ville se hela honom för inälvorna va på utsidan av kroppen, saknades hud från strax under revbenen och ner till rumpan. Jag visste att jag ville men va osäker på om min man ville som inte va i rummet precis just då när jag frågade om vi kunde få se honom. Så de la honom i en korg och täckte över honom så vi kunde välja att bara se överkroppen eller hela. Jag tog lite foton så hjälpte personalen till att ta hand och fotavtryck sen. 

Nu ska vi "bara" vänta på obduktionsrapport så får vi svar på det i samband med återbesöket på ultraljudsavdelningen. 

Varit en hemsk dag men allt gick ändå över förväntad och känner mig lite lättad att det är över nu. Men kommer nog ta tid att ta sig förbi detta. Hur tog du dig igenom alla känslor? 

 

Jag måste fråga er. Jag går in i vecka 6 (5+0) imorgon och har inga symtom. Absolut ingenting vad jag vet. Trött är jag alltid så kan ej avgöra om det är pga det eller vanligt men sen, inget. Med min son hade jag väl inte heller några direkta symtom förutom molvärk (ganska kraftigt) från dagen innan jag plussade fram till v13. Är det normalt och inte ha symtom? Blir så orolig..

Jo det stämmer.

Det är så tragiskt att det blivit som det blivit och för vår del hade det inte gått att se vid ett kub ultraljud heller utan det syntes först vid RUL. Det blev ju så hemskt stressigt eftersom jag redan var så långt gången då, vänta på tid på specialistsjukhuset 1,5 vecka och vänta ytterligare 1 vecka på socialstyrelsen. När jag bara ville få det överstökat när bebis ändå var så stor... usch...så hemskt.... det tog 20 dagar från RUL till aborten...

Jag tror inte det någonsin kommer gå över tyvärr. Jag själv har tagit otroligt hårt på detta, även min mamma som redan förlorat ett barnbarn där min bror också varit med om en sen abort pga missbildning. Maken har fått tagit hand om mycket här hemma, och har nu mest varit orolig ifall något ska vara fel igen. Oron har bara blivit värre...

Tråkigt att du blir den som får trösta när du pratar med dina vänner, så ska det ju inte alls vara! Då är det ju bättre som du säger att prata med någon utomstående bara.

Jag började jobba efter 3 månader, men det var bara för att inte få FK efter mig. Jag mådde fortfarande katastrof...Många sjukdagar och vab dagar har det tyvärr blivit pga detta... mitt råd är att sjukskriva dig om du känner att Du mår bättre av det! Ingen kommer tacka dig för att du gick och jobbade när du mådde som sämst sen ändå. Ditt mående i första hand, alltid!

Såg det om idioten i andra tråden. Jag blir bara så arg!!! En sån idiot borde få gå igenom samma sak som du och jag genomlidit, då är han eller hon nog inte så kaxig längre! Stå på dig och ta hand om DIG!

Jo det gick bara bra som tur är. Var så sjukt nervös så jag inte kunde äta före... men det såg fint ut och vi är glada för det :) bf 20 augusti så skiljer bara en dag.

Hur har det gått för dig idag? :)

Tack det ska jag, och du med :) Så skönt att det såg bra ut för er med :) tog ni reda på kön? Visst är det en av varje ni har innan? Vi lät det bli en överraskning denna gång :D

Förstår det var jobbigt att få igenom tidigare händelser...särskilt när det blev så tidigt och akut som det blev för er. Dock är det ju viktigt att läkarna har koll på hur det gick senast för att kunna ta hand om er på bästa sätt som går denna gång. Men hoppas verkligen ni slipper detta nu!

Ah härligt :) vi har också av båda sorterna redan :)

Hur ofta kollar du blodtrycket? Jag är dit ca varannan var tredje vecka och än är det ingen skillnad iaf. Jag mår fint förutom att jag fått jättemycket sammandragningar, även varit in akut en gång då det kom med 3-5 minuters mellanrum :( men så ofta har det inte varit efteråt utan mer oregelbundet, men nog så oroande....