Dask

Ts skriver att den förmodligen inte ens kändes.

En liten dask är inte hela världen om man inte använder det som uppfostringsmetod, vilket ts inte gör. Han har gjort detta EN gång och jag vidhåller att "en gång är ingen gång, två gånger blir lätt en vana".

Därför ser jag det inte som misshandel, ser det dock inte heller som ok. Som jag redan skrivit.

Ptja, det finns ju gott om folk som sitter i stenhus och är så himla perfekta, precis som om de själva gör exakt allt rätt med sina barn. Nej, ta det här som en lärdom och försök även hitta sätt att hantera de där jobbiga känslorna, för det kommer att hända igen, det kan du vara säker på. T ex ta flera djupa andetag där du stänger ute omvärlden och bara fokuserar på andningen, det kan ge dig utrymmet att inte agera på instinkt utan istället greppa tag i någon av dina förtänkta planer i olika situationer. Allt funkar inte direkt men till slut blir det bättre.

En gång är ingen gång, två gånger blir lätt en vana.

Ts, släpp det. Det är inte hela världen. OCh jag tror som du att pojkar "tål" bättre en flickor som har en tendens att gnälla och pipa för minsta lilla.

(Är glad att jag bara har pojkar kan jag lova.)

Jag var ensam mamma och uppfostrade barnen själv. Ibland rann det bara över. Det blev en enkel lösning.

Jo jag hade grava samvetskval, hade lovat mig själv att inte bli som mina föräldrar.

Folk? Räknar inte du det som misshandel då? Att slå någon? Som dessutom är jätteliten?

Ptja, det finns ju gott om folk som sitter i stenhus och är så himla perfekta, precis som om de själva gör exakt allt rätt med sina barn. Nej, ta det här som en lärdom och försök även hitta sätt att hantera de där jobbiga känslorna, för det kommer att hända igen, det kan du vara säker på. T ex ta flera djupa andetag där du stänger ute omvärlden och bara fokuserar på andningen, det kan ge dig utrymmet att inte agera på instinkt utan istället greppa tag i någon av dina förtänkta planer i olika situationer. Allt funkar inte direkt men till slut blir det bättre.