Varför är det mer status bland mammor att få flickbebisar? Nästan som om det är lite synd om mammorna som får söner?
Väntar en son själv och har fått frågor liknande ?hur känns det för dig då?? ?Känns det ok med en kille?? Osv osv....
När man tittar på Instagram där folk spränger ballonger med antingen rosa el blå färg i så blir mammorna oftast helt galna av lycka om det är rosa färg!?
Jag trodde mest det var män i Sverige idag som i smyg höll fingrarna i kors för att de hoppas på en dotter. Anledningen till det är att för att vara pappa till en dotter "räcker det" med att man är en bra pappa. För att vara pappa till en son måste man dessutom vara en bra man.
I ett modernt feministiskt matriarkalt land som Sverige är en bra man numera dålig, och en bra manlig förebild är istället en dålig omanlig man.
Varför är det mer status bland mammor att få flickbebisar? Nästan som om det är lite synd om mammorna som får söner?
Väntar en son själv och har fått frågor liknande ?hur känns det för dig då?? ?Känns det ok med en kille?? Osv osv....
När man tittar på Instagram där folk spränger ballonger med antingen rosa el blå färg i så blir mammorna oftast helt galna av lycka om det är rosa färg!?
Vi har en son, är gravid igen och jag bryr mig absolut noll vilket kön det blir. Barnet blir lika älskat ändå!
Jag har växt upp med två exemplariska bröder och en närvarande far.
Denna status om att få en flicka är inget jag har lagt märke till i Finland. Aldrig har någon frågat hur det känns att få en son och inte en dotter!?
Åjo, det har jag hört många gånger! Man ska ha en av varje för att vara lyckad och får man två flickor så förväntar sig alla att man försöker en tredje gång. Men det är mest mannen som får de beklagande kommentarerna efter två flickor. Hur ska han stå ut i ett hem fullt av kvinnor? Det blir inte lätt för mannen att vara ensam man i hushållet. Ni måste ju försöka en tredje gång så att mannen får en killa att lira boll med osv.
Ja det är väl en av varje som är det ultimata enligt normen, tycker bara det känns som samhället blir mer och mer att man särskiljer pojkar och flickor. Nästan alla killar i åldern 5-6 år går på fotboll där vi bor och flickorna i dans....
Rosa och spets på småflickor är mer och mer vanligt eftersom dom ska vara små ?prinsessor?....
Jag har tagit åt mig av dom nedvärderande kommentarer jag fått pga att jag väntar min andra pojke och blir egentligen sjukt arg på mig själv att jag inte bara kan vara stark nog och strunta i dom å glädjas ifred...
Jag minns när jag fick mina döttrar hur tanterna på jobbet skadeglatt meddelade..."VÄNTA BARA, tills de kommer i tonåren"! De mös och mådde gott. (vi klarade den tiden bra)
Ja precis min andra son, ja jag håller med helt men har blivit påverkad av folks kommentarer och känner mig besviken på att jag ska behöva försvara min ?lycka? över att vänta en pojke....ungefär som om det är så himla synd om mig
Vet familjer med enbart döttrar och deras lyckan när det äntligen blev en son!Så visst finns det många familjer där man saknar en son!
Varför är det mer status bland mammor att få flickbebisar? Nästan som om det är lite synd om mammorna som får söner?
Väntar en son själv och har fått frågor liknande ?hur känns det för dig då?? ?Känns det ok med en kille?? Osv osv....
När man tittar på Instagram där folk spränger ballonger med antingen rosa el blå färg i så blir mammorna oftast helt galna av lycka om det är rosa färg!?