Varför är det mer status bland mammor att få flickbebisar? Nästan som om det är lite synd om mammorna som får söner?
Väntar en son själv och har fått frågor liknande ?hur känns det för dig då?? ?Känns det ok med en kille?? Osv osv....
När man tittar på Instagram där folk spränger ballonger med antingen rosa el blå färg i så blir mammorna oftast helt galna av lycka om det är rosa färg!?
Män är svin som våldtar, det har vi ju deklarerat! Så om män vill ha döttrar så är det för att de är pedofiler som tänder på småflickor.
Iaf med familjelivs syn på saken.
Och varför ska jag göra det?
Ja jag tycker generellt illa om män och pojkar.
När jag väntade mitt första barn (för mer än tio år sedan) så ville jag gärna att det skulle bli en tjej. Men det var inte det viktigaste. Jag ville verkligen ha en bebis oavsett vilket kön det skulle bli. Jag och pappan tog inte reda på könet. Vi hade mitt favvo-namn om det skulle bli en tjej och vi hade hans favvo-namn om det skulle bli en kille. Det blev en tjej och då blev jag verkligen jätteglad. Då insåg jag hur mycket jag velat ha en tjej. Jag hade förmodligen blivit lika glad över en pojk (mad tanke på barn nummer 2).
Barn nummer 2 tog vi inte heller reda på könet för eftersom både jag och pappan kände att det absolut inte skulle spela någonm roll. Det blev en pojke och han var helt självklar. Helt underbar. Helt rätt bebis som kom.
Nu är jag gravid med nummer tre som är en liten kille. Den här gången ville både jag och pappan veta könet på grund av nyfikenhet. Jag hade hoppats lite på en tjej i början av graviditeten, men när jag fick veta att det var en kille så kändes det verkligen jätterätt. Nu är det självklart att vi väntar på en liten herre. Bebisarna är ju helt juvliga oavsett kön.
Min son är gosig, snäll, lugn och tycker om stillsamma lekar. Jag hoppas också att jag kommer lyckas med uppdraget att inte uppfostra honom till en "mansbäbis".
Dottern är den som sovit dåligt, varit mer "krävande" retats mer (speciellt med sin bror), härjat mer... Hon är annars ganska "genuint" flickaktig. Vilket jag själv inte är.
Jag tycker att jag står nära båda barnen, men det har inget med deras kön att göra.
Så även om jag några gånger lutat åt att jag skulle tycka att det var "lite extra kul med en tjej", så var det inte något som blev bekräftat för mig nu när hon fick mensen till exempel.
Ungar är individer och personligheter och vem av dem jag kommer stå närmast när de är vuxna är svårt att säga. Jag hoppas att jag ska stå alla mina barn lika nära.
När jag väntade mitt första barn (för mer än tio år sedan) så ville jag gärna att det skulle bli en tjej. Men det var inte det viktigaste. Jag ville verkligen ha en bebis oavsett vilket kön det skulle bli. Jag och pappan tog inte reda på könet. Vi hade mitt favvo-namn om det skulle bli en tjej och vi hade hans favvo-namn om det skulle bli en kille. Det blev en tjej och då blev jag verkligen jätteglad. Då insåg jag hur mycket jag velat ha en tjej. Jag hade förmodligen blivit lika glad över en pojk (mad tanke på barn nummer 2).
Barn nummer 2 tog vi inte heller reda på könet för eftersom både jag och pappan kände att det absolut inte skulle spela någonm roll. Det blev en pojke och han var helt självklar. Helt underbar. Helt rätt bebis som kom.
Nu är jag gravid med nummer tre som är en liten kille. Den här gången ville både jag och pappan veta könet på grund av nyfikenhet. Jag hade hoppats lite på en tjej i början av graviditeten, men när jag fick veta att det var en kille så kändes det verkligen jätterätt. Nu är det självklart att vi väntar på en liten herre. Bebisarna är ju helt juvliga oavsett kön.
Min son är gosig, snäll, lugn och tycker om stillsamma lekar. Jag hoppas också att jag kommer lyckas med uppdraget att inte uppfostra honom till en "mansbäbis".
Dottern är den som sovit dåligt, varit mer "krävande" retats mer (speciellt med sin bror), härjat mer... Hon är annars ganska "genuint" flickaktig. Vilket jag själv inte är.
Jag tycker att jag står nära båda barnen, men det har inget med deras kön att göra.
Så även om jag några gånger lutat åt att jag skulle tycka att det var "lite extra kul med en tjej", så var det inte något som blev bekräftat för mig nu när hon fick mensen till exempel.
Ungar är individer och personligheter och vem av dem jag kommer stå närmast när de är vuxna är svårt att säga. Jag hoppas att jag ska stå alla mina barn lika nära.
Den här tråden har verkligen fått mig att släppa en stor del av den ångest jag fått pga de kommentarer folk sagt till mig. Är helt säker på att flickor har högst status när de gäller att få barn generellt och det tycker jag är bevisat både IRL och här på familjeliv...Sen kan man ju mest skratta åt vissas hat mot män och undra hur dom ens klarar av att vara föräldrar överhuvudtaget....
Alla ni som säger att det genrellt är så att män önskar pojkar och kvinnor flickor: googla! Det var många år sedan jag läste i DN att svenska föräldrar generellt föredrar flickor. Tänkte inte så mycket på det då men minns att jag berättade det för en kompis. Sedan dess har jag sett ett antal artiklar om detta.
Så det stämmer kanske inte helt att jag bara trodde det var ett familjelivfenomen men jag hade inte trott att att skulle märkas så tydligt i min omgivning.
"När Aftonbladet.se frågade över 80 000 läsare om de helst vill ha en son eller en dotter, visade det sig nämligen att kvinnor föredrar döttrar i högre grad än män ? och vice versa."
www.aftonbladet.se/relationer/a/J1lgOJ/en-flicka-tack
Jag önskade mig en grabb men fick en tjej. Nu iefterhand fattar jag inte hur jag kunde önska mig ett visst kön! En bebis är en individ, inte enbart ett kön.
Men jag har märkt av att det finns status i att få flickor, av vissa i min bekantskapskrets som sagt att jag har sån tur som fick en tjej. De som sagt så har fått pojkar.
Svenska män har väl blivit så feminiserade.
I både Finland och USA stammer det iallafall att män önskar pojkar och kvinnor flickor.
www.hbl.fi/artikel/foraldrar-foredrar-barn-av-det-egna-konet/
Men ursäkta har ni missat hela ?boy mom?-kulturen eller? Det finns t-shirts och allt...Status att ha flera söner, jag gissar att man ska upplevas som lite tuffare och sportigare som boy mom eller nåt...en av grabbarna liksom
"SMOGs"(smug mothers of girls) har ju annars varit en grej länge i framförallt USA:
www.dailymail.co.uk/femail/article-2021369/SMOGs-The-rise-mums-think-girls-rule-want-daughters.html
Den här tråden har verkligen fått mig att släppa en stor del av den ångest jag fått pga de kommentarer folk sagt till mig. Är helt säker på att flickor har högst status när de gäller att få barn generellt och det tycker jag är bevisat både IRL och här på familjeliv...Sen kan man ju mest skratta åt vissas hat mot män och undra hur dom ens klarar av att vara föräldrar överhuvudtaget....
Jag har precis fått min FJÄRDE pojke ts :)! Det är helt fantastiskt. En helt ny liten individ att lära känna. Alla mina pojkar är så olika. Men en sak har de gemensamt. De har definitivt bäst relation till mig som mamma. Vi kan prata om precis allt och det är mig de kommer till när det är tjejproblem och allt annat som kan tyckas känsligt. De är helt underbara barn allihop och jag är så jäkla lycklig över dom. Vi har en liten tjej också :). Och hon är såklart precis lika underbar hon! En helt fantastisk liten människa.
Det kommer bli SÅ bra med en pojke till. Du kommer älska ihjäl dig i honom så fort du ser honom. Sen att folk är dumma i huvudet och inte fattar bättre än att hålla tyst om de inte har något vettigt att säga, det är en annan sak. Där får du nog träna på att säga ifrån. Ordentligt. Du kommer få största vinstlotten i livet! Ett litet barn som du ska få följa genom livet. Vad barnet har mellan benen är helt oviktigt så länge du ger det all din kärlek och guidning. Det kommer bli såå bra!