Varför är det mer status att få en flicka?

Har 3 av varje och för mig är det ingen skillnad. Mina söner var exakt lika underbara söta gulliga och älskade som mina döttrar. Menb verkar som många kvinnor vill ha en liten flicka. Varför vet jag inte faktiskt. 

Finns många män som har bra kontakt med sin mamma.Och lyssnar på sin mamma.När det gäller barnbarn så kan det vara besvikelse för föräldrarna när dottern inte skaffar barn.

Jag skulle tro att en kort svar på din fråga är för att könet är en del av de flestas identitet. Det är därför lättare för en kvinna att identifiera sig med ett barn av samma kön.

Det är inte en "nitlott" att få en pojke och inte heller en "nitlott" att få en flicka. Det är förstås en fantastisk känsla att få ett barn oavsett kön och du kommer kunna ge oändlig med kärlek till ditt barn och få tillbaka den tusen gånger om.

Var glad över din fantastiska son och jag förstår inte varför du lyssnar på de som pratar massor av strunt. Alla barn har sina egna personligheter redan från början. De har ett visst grundtemperament, olika egenheter, utseende och uppförande. Kön är en uppdelning vi har valt att fokusera på i det här samhället, men vi kunde lika gärna ha valt att se på individer utifrån skillnader i hårfärg. Då kanske diskussionen istället skulle handla om ifall ditt barn hade brunt eller ljust hår. Spelar det någon roll, när ditt barn inte enbart är sin hårfärg eller kön utan alla de egenskaper som gör det just till den individ det är.

Se fram emot att få lära känna din son och släpp fördomarna om vad en son "brukar" göra och vad den "gillar" och inte. Se ditt barn som en egen individ och tids nog kommer ditt barn att visa dig vem den är och sina unika förmågor och personlighetsdrag.

Att generalisera kring kön kan man ju göra, men det är helt meningslöst när man tittar på en enda individ. Det finns kvinnor som har mer testosteron än många män, pojkar som leker med dockor och flickor som mekar med bilar. Skillnaderna mellan könen är inte så stora som många här på FL, försöker få det till.

Jag hade nog gärna velat ha fått en pojke, men istället blev det tre flickor. Och det är tre fantastiska barn. När jag tänker tillbaka så hånler jag bara vid min önskan att få en pojke innan jag visste hur fantastiska mina tre flickor skulle visa sig vara.

Jag upplever att detta inte är så utbrett i verkligheten, utan att det mer är en idé. Att många tror att andra känner så fast att varken de själva eller andra känner så egentligen. Vi är ofrivilligt sekundärt barnlösa. Vi har en dotter och när frågan kommer upp är det många som säger "men då är du väl i alla fall glad att ni fick en flicka?" Jag brukar fråga varför jag skulle vara det och svaret är alltid "jag vet inte...nej, jag har nog inte tänkt igenom det här så noga" och liknande. Om jag frågar om de själva velat ha en flicka om de bara haft ett barn är svaret alltid nej.

Högre status vet jag inte om det är men för mamman är det kanske roligare med en tjej, på samma sätt som det är roligare med en son för en man. Jag har två döttrar och blev väldigt glad över att få flickor men självklart hade jag sett alla fördelar med att få en son om jag fått det. Men visst är jag tacksam att jag har sluppit stå och titta på urtråkiga fotbollsmatcher under deras uppväxt utan har istället fått sitta med de andra mammorna i väntrummet på baletträningar och tagit med dem till stallet istället. Och nu när mina tjejer är stora har vi en nära fin kompisrelation av ett helt annat slag än de har till pappan. Vi kan prata om sådant de inte kan prata om med honom osv.

Min nuvarande man vill ha en son och nu önskar jag att vi ska få en pojke för att jag inte har någon sedan innan. Men jag är glad att jag inte enbart är pojkmamma, jag tror säkert att sonen kommer att stå närmare sin pappa men det unnar jag honom eftersom jag redan haft min tid med mina tjejer och det här barnet blir hans första.

Tack ni som peppar och intygar att det faktiskt inte är någon skillnad mellan att få pojkar eller flickor, vill tro att det är vi föräldrar som formar deras sätt att vara...ska försöka strunta i alla dumma kommentarer jag fått och försöka hitta tillbaka till den fina känslan jag hade när jag blev gravid...

Känner man sig mer eller mindre nära sitt barn baserat på vilket kön barnet har, så är man i min mening rätt simpel både som människa och förälder. Upplever dock inte heller att det du beskriver är en särskilt vanligt förekommande åsikt.

Nej pojkar är inte mer bråkiga och jobbiga.Det kan det med olika kön också...

Du är medveten om att rätt många tjejer spelar fotboll? Att även pojkar rider? Osv.