Varför är det mer status att få en flicka?

När jag väntade mitt första barn (för mer än tio år sedan) så ville jag gärna att det skulle bli en tjej. Men det var inte det viktigaste. Jag ville verkligen ha en bebis oavsett vilket kön det skulle bli. Jag och pappan tog inte reda på könet. Vi hade mitt favvo-namn om det skulle bli en tjej och vi hade hans favvo-namn om det skulle bli en kille. Det blev en tjej och då blev jag verkligen jätteglad. Då insåg jag hur mycket jag velat ha en tjej. Jag hade förmodligen blivit lika glad över en pojk (mad tanke på barn nummer 2).
Barn nummer 2 tog vi inte heller reda på könet för eftersom både jag och pappan kände att det absolut inte skulle spela någonm roll. Det blev en pojke och han var helt självklar. Helt underbar. Helt rätt bebis som kom.
Nu är jag gravid med nummer tre som är en liten kille. Den här gången ville både jag och pappan veta könet på grund av nyfikenhet. Jag hade hoppats lite på en tjej i början av graviditeten, men när jag fick veta att det var en kille så kändes det verkligen jätterätt. Nu är det självklart att vi väntar på en liten herre. Bebisarna är ju helt juvliga oavsett kön.

Min son är gosig, snäll, lugn och tycker om stillsamma lekar. Jag hoppas också att jag kommer lyckas med uppdraget att inte uppfostra honom till en "mansbäbis".

Dottern är den som sovit dåligt, varit mer "krävande" retats mer (speciellt med sin bror), härjat mer... Hon är annars ganska "genuint" flickaktig. Vilket jag själv inte är.

Jag tycker att jag står nära båda barnen, men det har inget med deras kön att göra.
Så även om jag några gånger lutat åt att jag skulle tycka att det var "lite extra kul med en tjej", så var det inte något som blev bekräftat för mig nu när hon fick mensen till exempel.

Ungar är individer och personligheter och vem av dem jag kommer stå närmast när de är vuxna är svårt att säga. Jag hoppas att jag ska stå alla mina barn lika nära.