ÅNGEST över valp omplacering!

Hej,

Jag mår inte bra jag har MYCKET ångest och inte kan sluta gråta och vara riktigt ledsen!

Vi har pratat i flera år om att skaffa hund då vi har bara ett barn i skolåldern, vi ville ha en fjärde familjemedlem som kan dela med oss vardagen och alla roliga aktiviter vi gör. Efter mycket sökning hittade vi det mest FINASTE valpen man kan tänka sig, hon är så fin och smart, snäll och modig. Eftersom jag har inga hursomhelst hund erfarenhet var första veckan mycket TUFFT med henne, kiss överallt, vägrade att äta mm andra veckan började bli lite bättre och vi började få in rutiner. Det som hände är att jag började känna mig otrolig STRESSAD och överarbetad, sov mycket dåligt, hade väldigt litet tid för mig själv och för mitt barn, min man hjälpt också såklart men jag kände mig utbränd, helt slut och bara ovanligt trött. Det var mycket mer jobb och ta hand om en valp än vad jag trodde. Min man hittade ett par med mycket hund erfarenhet och frågade om de kan ta över valpen (INTE SÄLJA HENNE) och de tog henne för en vecka för att känna hur det är och ta hand om en valp då var det ca 10 år sedan de hade en valp. Problemet är att jag SAKNAR henne otroligt mycket!!! Jag kan inte sluta gråta, Jag kan inte sluta tänka på henne, jag drömmer om henne,  jag känner mig en riktigt hemskt människa som har svikit och övergett denna fina hund. Jag bad min man flera ggr om att be paret att lämna tillbaka hunden men han vägrar då han vill hålla sitt ord om en vecko- provning! 

Hon tog över familjen och vardagen och jag var inte bredd på det! 

Jag är mycket besviken på mig själv och är full med ångest. Hela veckan har jag nu gråtit och min bostad känns MYCKET tomt utan henne! 

Jag SAKNAR min valp jag vill att hon ska komma tillbaka hem igen

Hej,

Jag mår inte bra jag har MYCKET ångest och inte kan sluta gråta och vara riktigt ledsen!

Vi har pratat i flera år om att skaffa hund då vi har bara ett barn i skolåldern, vi ville ha en fjärde familjemedlem som kan dela med oss vardagen och alla roliga aktiviter vi gör. Efter mycket sökning hittade vi det mest FINASTE valpen man kan tänka sig, hon är så fin och smart, snäll och modig. Eftersom jag har inga hursomhelst hund erfarenhet var första veckan mycket TUFFT med henne, kiss överallt, vägrade att äta mm andra veckan började bli lite bättre och vi började få in rutiner. Det som hände är att jag började känna mig otrolig STRESSAD och överarbetad, sov mycket dåligt, hade väldigt litet tid för mig själv och för mitt barn, min man hjälpt också såklart men jag kände mig utbränd, helt slut och bara ovanligt trött. Det var mycket mer jobb och ta hand om en valp än vad jag trodde. Min man hittade ett par med mycket hund erfarenhet och frågade om de kan ta över valpen (INTE SÄLJA HENNE) och de tog henne för en vecka för att känna hur det är och ta hand om en valp då var det ca 10 år sedan de hade en valp. Problemet är att jag SAKNAR henne otroligt mycket!!! Jag kan inte sluta gråta, Jag kan inte sluta tänka på henne, jag drömmer om henne,  jag känner mig en riktigt hemskt människa som har svikit och övergett denna fina hund. Jag bad min man flera ggr om att be paret att lämna tillbaka hunden men han vägrar då han vill hålla sitt ord om en vecko- provning! 

Hon tog över familjen och vardagen och jag var inte bredd på det! 

Jag är mycket besviken på mig själv och är full med ångest. Hela veckan har jag nu gråtit och min bostad känns MYCKET tomt utan henne! 

Jag SAKNAR min valp jag vill att hon ska komma tillbaka hem igen

Det här bevisar bara att du inte har kunskapen att ha en valp!! En valp ska inte aktiveras, åka båt, springa efter bollar osv...den ska boa in sig och bonda med er och bli trygg i lugn och ro. 

Hur skulle ett liv hos er sett ut för hunden?

Hallå eller.... Det finns väl ingen som är perfekt - har du aldrig i ditt liv begått ett misstag? Du hör väl hur ledsen och ångerfull ts är - vad får du ut att strö salt i hennes sår? Hon är redan ledsen och det säger väl mycket?? Nej, usch för personer som vill trycka ner någon som redan ligger

Jag håller med dig till del, allt det där behöver inte en valp. Samtidigt så rekommenderas man ju att låta valpen träffa på mycket olika saker i början, se cyklister och lastbilar, andra djur och så vidare, för att vänja in sig vid olika typer av situationer och miljöer.

Att man inte är perfekt som valpägare gör inte en olämplig.

Herregud, vad mycket moraliserande det är i den här tråden. Från mom shaming till dog owner shaming.

Det är ok att bli överväldigad, så länge det inte blir ett permanent tillstånd!

Självklart ska valpen inte lämnas ensam i flera timmar osv, och även en vuxen hund bör ha tillsyn och stimulans i alla fall efter 4-6 h (beroende på om det är totala tiden man är borta isv).

Men här är en person i kris, inte över att d3t var tufft att ha hund, utan över det felaktiga beslutet att lämna bort hunden.

Folk kommer alltid att döma, TS, skit i dem. Du vet själv om du kommer kunna ge hunden det den behöver eller ej. Och det är visst ok att ta hjälp av omgivningen. Kortare stunder i början, men när hunden är ett år gammal är det inga konstigheter om ni exempelvis skulle ha en dagmatte till henne.

Jag håller tummarna för att du har henne i ditt näknä snart igen! <3

Som hundägare måste jag självfallet avråda någon som uppenbarligen inte ska ha hund från att skaffa hund. Jag skaffade min hund (en oerhört svår och envis ras) tillsammans med mitt ex men vi bröt upp omgående för att han inte förstod att en hund är en levande varelse som kräver hängivenhet och helt plötsligt stod jag där själv med en valp samtidigt som jag studerade 200%. Jag visste sedan tidigare att det krävdes mycket av mig som hundägare och inte minst med denna ras som generellt sett inte rekommenderas som förstagångshund då rasen är så svår. Det var tillfällen jag ville slita av mig håret (och det finns fortfarande de gångerna), men trots att jag var ensam med hunden och trots att jag studerade 200% skulle jag aldrig kunnat lämna bort honom. Jag vrider och vänder istället på mitt liv för att kunna ge honom det han förtjänar. Jag valde exempelvis att studera hemifrån för att kunna ge honom all min tid, jag avstår från internationella resor och reser istället till fjäll där han kan få vara med, jag avstår från mycket i livet för att kunna ge honom det han behöver. Man tänker till innan man skaffar hund och man måste inse att skaffa hund kommer att förändra hela ens liv. Det är inte bara en "rolig sidogrej".

TS kunde inte hantera pressen och hade då inte ens haft hunden en längre period förrän hon lämnade bort den. Är man redo för hund ger man inte upp bara sådär. Är man redo för hund inser man att den som valp kommer att kissa inne, att det kommer att vara påfrestande och att en hund är en levande varelse som förtjänar 100 procentig hängivenhet och inte är något man lämnar bort när det blir jobbigt. TS är inte mogen för hund med sin nuvarande livssituation och att tro att en valp kan flyttas fram och tillbaka mellan olika hem utan att ta skada är inte bara oansvarigt utan väldigt egoistiskt. Som hundägare blir jag oerhört upprörd.

Jag uppfattar det hela lite annorlunda än du. Jag uppfattar det inte som att ta lämnade bort hunden, utan att det var kämpigt, och hon kände sig lite överväldigad varpå Hennes Man plötsligt säger att han hittat några som kan tänka sig att testa att ha valpen. TS hade inte aktivt gått ut och sökt upp detta själv, och så fort valpen är borta så ångrar hon att hon gått med på denna test-placering.

Jag tycker inte att det är samma sak.

TS skriver själv att de omplacerat valpen - alltså att valpen fått ett nytt hem. Då ska valpen få stanna där så att den kan få en möjlighet till trygghet och TS får lära sig att leva med sitt misstag och gå vidare.

Nej, TS skriver "min man hittade ett par med mycket hund erfarenhet och frågade om de kan ta över valpen (INTE SÄLJA HENNE)".

Hon använder inte ordet omplacering och hon skriver det som att det är mannen som initierat och genomfört detta, utan att beskriva att hon själv varit särskilt involverad i processen, även om inte direkt motsatt sig den då.

Vidare skriver hon ju att de har valpen på en provvecka. Mannen vill inte gå med på att ta tillbaka valpen förrän provveckan är slut, vilket jag tolkar som att även han ändå är öppen för att valpen kommer tillbaka vid veckans slut. Jag tolkar det även som att det andra paret också är inställda på att det är en provvecka, dvs att om det inte känns rätt för något av paren i slutet av veckan så åker valpen hem igen.

Valpen har dessutom spenderat Flera veckor hos TS, och knappt En vecka hos det andra paret. Jag skulle säga att valpens trygghet har minst lika bra chans hos TS som hos det nya paret...

Vid omplacering säljer man inte en valp utan ger bort en valp (ibland mot en symbolisk summa) p.g.a. sjukdom, ändrade livsförhållanden eller för att man kommer till insikt i att man inte kan ta hund. TS skriver uttryckligen att de hittat ett par som tagit över valpen. TS skriver inte att det var en provvecka utan att paret ville prova att ha valp igen då de inte haft hund på 10 år (alltså ingen provvecka och så får TS sedan tillbaka sin valp för då är det snarare hundpassning och inte omplacering och då hade inte TS behövt skapa denna tråd för om det inte rörde sig om en faktiskt omplacering hade hon nu kunnat hämta valpen utan problem). TS sambo insåg väl också att det blev för mycket och att de inte var rustade för hund och således hjälpte TS med att hitta ett "lämpligt" par (också under all kritik att de istället inte lämnade hunden åter hos uppfödaren men det är en annan diskussion). Valpen SKA inte behöva flytta igen, även om det "bara" gått en vecka. En valp behöver sitt trygga hem och att först flytta från uppfödaren hem till TS, vidare till ett annat par och sedan åter till TS är högst oansvarigt. Snälla, lägg ner att uppmuntra till ett sådan ansvarslöst och egoistiskt beteende.