Inlägg från: Elle N |Visa alla inlägg
  • Elle N

    ÅNGEST över valp omplacering!

    Nu kommer väl alla att rasa emot mig här, men om den andra familjen inte VERKLIGEN vill ha valpen och du inte VERKLIGEN vill släppa henne, så gör inte det!

    Jag har knappt en månad kvar på min graviditet och vi skaffade en valp för 1,5 månad sedan. Det har varit tufft bitvis, som tur är för mig så har min man kunnat vara väldigt aktiv i att ta hand om och träna hunden också, och jag gick på semester veckan efter midsommar, så har haft mer tid till valpen än du har haft.

    Men jag känner lila starkt som du uttrycker för min familjemedlem. Jag har drömt mardrömmar om att något ska hända honom. När jag var på jobbet och mannen var hemma med honom så kände jag en otrolig saknad i hela min kropp.

    Visst var det inte idealt att allt blev som det blev och ni lämnade över valpen en vecka nu. Men hade det varit pga. sjukdom eller något sådant, hade väl ingen ifrågasatt att ni hämtade hem valpen igen?

    Vi hämtade vår när han var 10 veckor gammal. De första veckorna är viktiga för valpens utveckling, men de är inte livsavgörande att de sker i samma familj?

    Så länge du tror att (och har en bra plan för hur) ni ska kunna ta hand om den framöver så ser jag inte problemet med att ta tillbaka den.

    Hur många småbarnsföräldrar är inte helt nedgångna och dödströtta i början? Om man tog hjälp av släkten i en vecka då det prisade, skulle folk sitta och säga att man då inte har rätt att få tillbaka sitt barn?

    Nu har jag visserligen en del hormoner involverade i det här, men om du vill ha tillbaka din pälsbebis, se till att hon får komma hem igen när veckan är slut.

    Det kommer alltid att finnas någon som bättre kan ta hand om ens hund, med mer erfarenhet, tålamod, tid, bättre boende osv. Det betyder dock inte att ditt hem inte är tillräckligt bra. Annars skulle ju bara de "perfekta" hundägarna tillåtas ha hund.

    Du kanske är den enda som kan ge denna valp den otroliga kärlek du känner för henne. Se på vad som är rimligt... kommer du att totalförsumma henne nu eller senare, eller är det mest att du var ovan som var problemet?

    Nä, jag säger: hämta hem din bebis. Man ångrar aldrig en bebis! <3

  • Elle N
    Dexter dot com skrev 2020-07-26 05:06:07 följande:

    Det här bevisar bara att du inte har kunskapen att ha en valp!! En valp ska inte aktiveras, åka båt, springa efter bollar osv...den ska boa in sig och bonda med er och bli trygg i lugn och ro. 

    Hur skulle ett liv hos er sett ut för hunden?


    Jag håller med dig till del, allt det där behöver inte en valp. Samtidigt så rekommenderas man ju att låta valpen träffa på mycket olika saker i början, se cyklister och lastbilar, andra djur och så vidare, för att vänja in sig vid olika typer av situationer och miljöer.

    Att man inte är perfekt som valpägare gör inte en olämplig.

    Herregud, vad mycket moraliserande det är i den här tråden. Från mom shaming till dog owner shaming.

    Det är ok att bli överväldigad, så länge det inte blir ett permanent tillstånd!

    Självklart ska valpen inte lämnas ensam i flera timmar osv, och även en vuxen hund bör ha tillsyn och stimulans i alla fall efter 4-6 h (beroende på om det är totala tiden man är borta isv).

    Men här är en person i kris, inte över att d3t var tufft att ha hund, utan över det felaktiga beslutet att lämna bort hunden.

    Folk kommer alltid att döma, TS, skit i dem. Du vet själv om du kommer kunna ge hunden det den behöver eller ej. Och det är visst ok att ta hjälp av omgivningen. Kortare stunder i början, men när hunden är ett år gammal är det inga konstigheter om ni exempelvis skulle ha en dagmatte till henne.

    Jag håller tummarna för att du har henne i ditt näknä snart igen! <3
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-26 15:47:21 följande:

    Som hundägare måste jag självfallet avråda någon som uppenbarligen inte ska ha hund från att skaffa hund. Jag skaffade min hund (en oerhört svår och envis ras) tillsammans med mitt ex men vi bröt upp omgående för att han inte förstod att en hund är en levande varelse som kräver hängivenhet och helt plötsligt stod jag där själv med en valp samtidigt som jag studerade 200%. Jag visste sedan tidigare att det krävdes mycket av mig som hundägare och inte minst med denna ras som generellt sett inte rekommenderas som förstagångshund då rasen är så svår. Det var tillfällen jag ville slita av mig håret (och det finns fortfarande de gångerna), men trots att jag var ensam med hunden och trots att jag studerade 200% skulle jag aldrig kunnat lämna bort honom. Jag vrider och vänder istället på mitt liv för att kunna ge honom det han förtjänar. Jag valde exempelvis att studera hemifrån för att kunna ge honom all min tid, jag avstår från internationella resor och reser istället till fjäll där han kan få vara med, jag avstår från mycket i livet för att kunna ge honom det han behöver. Man tänker till innan man skaffar hund och man måste inse att skaffa hund kommer att förändra hela ens liv. Det är inte bara en "rolig sidogrej".

    TS kunde inte hantera pressen och hade då inte ens haft hunden en längre period förrän hon lämnade bort den. Är man redo för hund ger man inte upp bara sådär. Är man redo för hund inser man att den som valp kommer att kissa inne, att det kommer att vara påfrestande och att en hund är en levande varelse som förtjänar 100 procentig hängivenhet och inte är något man lämnar bort när det blir jobbigt. TS är inte mogen för hund med sin nuvarande livssituation och att tro att en valp kan flyttas fram och tillbaka mellan olika hem utan att ta skada är inte bara oansvarigt utan väldigt egoistiskt. Som hundägare blir jag oerhört upprörd.


    Jag uppfattar det hela lite annorlunda än du. Jag uppfattar det inte som att ta lämnade bort hunden, utan att det var kämpigt, och hon kände sig lite överväldigad varpå Hennes Man plötsligt säger att han hittat några som kan tänka sig att testa att ha valpen. TS hade inte aktivt gått ut och sökt upp detta själv, och så fort valpen är borta så ångrar hon att hon gått med på denna test-placering.

    Jag tycker inte att det är samma sak.
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-26 16:56:07 följande:

    TS skriver själv att de omplacerat valpen - alltså att valpen fått ett nytt hem. Då ska valpen få stanna där så att den kan få en möjlighet till trygghet och TS får lära sig att leva med sitt misstag och gå vidare.


    Nej, TS skriver "min man hittade ett par med mycket hund erfarenhet och frågade om de kan ta över valpen (INTE SÄLJA HENNE)".

    Hon använder inte ordet omplacering och hon skriver det som att det är mannen som initierat och genomfört detta, utan att beskriva att hon själv varit särskilt involverad i processen, även om inte direkt motsatt sig den då.

    Vidare skriver hon ju att de har valpen på en provvecka. Mannen vill inte gå med på att ta tillbaka valpen förrän provveckan är slut, vilket jag tolkar som att även han ändå är öppen för att valpen kommer tillbaka vid veckans slut. Jag tolkar det även som att det andra paret också är inställda på att det är en provvecka, dvs att om det inte känns rätt för något av paren i slutet av veckan så åker valpen hem igen.

    Valpen har dessutom spenderat Flera veckor hos TS, och knappt En vecka hos det andra paret. Jag skulle säga att valpens trygghet har minst lika bra chans hos TS som hos det nya paret...
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-26 17:16:52 följande:

    Vid omplacering säljer man inte en valp utan ger bort en valp (ibland mot en symbolisk summa) p.g.a. sjukdom, ändrade livsförhållanden eller för att man kommer till insikt i att man inte kan ta hund. TS skriver uttryckligen att de hittat ett par som tagit över valpen. TS skriver inte att det var en provvecka utan att paret ville prova att ha valp igen då de inte haft hund på 10 år (alltså ingen provvecka och så får TS sedan tillbaka sin valp för då är det snarare hundpassning och inte omplacering och då hade inte TS behövt skapa denna tråd för om det inte rörde sig om en faktiskt omplacering hade hon nu kunnat hämta valpen utan problem). TS sambo insåg väl också att det blev för mycket och att de inte var rustade för hund och således hjälpte TS med att hitta ett "lämpligt" par (också under all kritik att de istället inte lämnade hunden åter hos uppfödaren men det är en annan diskussion). Valpen SKA inte behöva flytta igen, även om det "bara" gått en vecka. En valp behöver sitt trygga hem och att först flytta från uppfödaren hem till TS, vidare till ett annat par och sedan åter till TS är högst oansvarigt. Snälla, lägg ner att uppmuntra till ett sådan ansvarslöst och egoistiskt beteende.


    Du kan se det så, jag gör det inte.

    Tycker också det är märkligt att blanda likställa det som valpen kan vara medveten om och inte. Alltså, säg att TS blivit sjuk och behövt hundpassning i en vecka, hade det varit lika oansvarigt och hemskt mot valpen att den sen fick komma hem igen?

    Om det hade varit ok så förstår jag verkligen inte hur det är någon skillnad FÖR VALPEN. Man kan tycka vad man vill om hur familjen hanterar det hela, men ur valpens perspektiv kan det ju inte finnas någon skillnad. Det är ju det hemska med att behöva lämna sin valp, om så för 10 minuter, när den är liten... man kan ju inte förklara att och när man ska komma tillbaka.

    Eller hur menar du att hunden kan skilja på hundpassning och omplacering?
  • Elle N
    Henrie skrev 2020-07-26 21:50:30 följande:

    [quote=80546423][quote-nick]LedsenMama skrev 2020-07-26 21:37:22 följande:[/quote-nick]Nej såklart inte till varje pris! Men det är vad mitt hjärta önskar! Jag vill att hon ska komma tillbaka hem![/quote

    Mitt råd till dig är att prata igenom saken med din man, är ni inte överens avråder jag dig att ta tillbaka valpen - det kan annars bli en grej ni i framtiden kan bråka om. Men om ni båda vill ha tillbaka den och är stensäkra på ert beslut med allt ansvar och jobb det innebär - ta hem den. Får valpen sedan ett föralltihem hos er, kommer det nog att bli bra. Det finns nog valpar som fått bo hos andra en liten tid pga tex sjukdom, olyckor osv,, och klarar sig fint om den får ett tryggt fortsatt liv hos sina ägare. Men tänk över beslutet noga och inte för länge. Du vet nog vad som är rätt i ditt hjärta utan att behöva ta skit här


    Helt rätt!

    Föräldrar som misslyckas tidigt i sina barns liv får oftast ändå chanser att bli bättre. En miss är inte hela världen.

    Självklart kommer det kräva lite extra arbete på valpens trygghet om ni väljer att ta hem den igen. Ni kommer halka tillbaka några steg, men det är inte alls en omöjlig upphämtning.

    Och alla ni som säger att nya familjen är bättre, hur katten vet ni det? Förhoppningsvis kontrollerade mannen hyfsat, men det finns inga garantier, kanske är valpen för mycket också för detta par, kanske kan de inte alls ge lika mycket som TS. Min poäng är att vi vet egentligen ingenting om detta par, mer än att de hade hund för 10 år sedan. Varför kräver ingen att få veta mer om detta par för att utvärdera deras lämplighet?

    Folk dömer sååå snabbt...
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-27 15:50:42 följande:

    Tack, tack och tack. Om inte Elle N och trådskaparen tar till sig av det så är det mission impossible och man får då bara hoppas på att Elle N aldrig skaffar hund och att någon anmäler trådskaparen till Länsstyrelsen. Hundar har ingen egen talan och måste skyddas från okunniga människor.


    Haha... Skönt för er att era tolkningar av situationen är "sanningen" så att ni kan vara så trygga i era fördömanden.

    P.S. har jag redan berättat att jag nyligen skaffat valp. Det är inte min första eller andra hund, jag är hemma på heltid sedan valpen var 12 veckor gammal (och min man dessförinnan) och kommer att vara hemma in på början av nästa år. Vi är två engagerade hundägare som tränar valpen med allt den behöver och ger mycket tid och uppmärksamhet.

    Har gått upp på natten och kissat hunden så ofta att den nu inte ens vill med varje gång jag ska upp och kissa. Vi har bara ett par olyckor i veckan trots att valpen bara är 4 månader gammal, han kan en massa tricks, han kan lämnas ensam en timme utan att bli otrygg (vi har övat och övat och fejk-varit borta för att se hans reaktioner), och folk berömmer oss ofta för hur duktig han är. Han åker bil och cykelkorg utan problem,

    börjar lära sig att gå fot.

    Själv ser jag allt vi fortfarande behöver jobba med, trygghet vid kloklippning och dusch bl a. Men en hund är aldrig färdiglärd, när all tryggghet är på plats kommer vi vilja fortsätta träna honom på olika sätt för art ge honom stimulans.

    Han är en glad, busig och underbar liten individ som vi älskar att lära känna. Det är inte alltid lätt, och vi har gjort små misstag, exempelvis vid bilträningen kopplade vi för mycket det samman med att han skulle få godis, men det åtgärdade vi snart!

    Vi läser på hela tiden vad veterinärer och hundpsykologer och dylikt tycker är bra sätt att lära och hantera olika saker...

    Kanske är jag inte en tillräckligt bra hundägare ändå i era ögon? Speciellt var jag inte det till min förra hund... då gjorde jag långt fler misstag, t ex i övning av trygghet kopplat till att bli lämnad ensam. Hade jag inte gjort de missarna hade jag dock inte blivit så mycket bättre som jag är nu.

    Som Henrie skriver... folk är alltid förstagångs- någon gång innan de blir erfarna. Om vi bara tillåter erfarna finns det snart inga kvar.

    Visst är det bra att öva på att vara dagmatte eller något först... Men hur många föräldrar har passat små barn på motsvarande sätt innan de skaffar barn?

    Jag uppskattar hur mycket ni verkar bry er om hundar, jag tar hellre hundra av er än en dålig hundägare. Jag ser bara verkligen inte att TS är en av de som förtjänar att få er emot sig såhär... icke-optimal är inte samma som olämplig.

    Det Kan fortfarande gå väldigt bra för TS och valpen. Att det finns möjligheter för valpen att få det ännu bättre är inte ointressant i sammanhanget, absolut. Inte heller att chanserna enligt era beräkningar är mycket större att valpen får det mycket bättre.

    Men om valpen kan få det bra hos TS ska det faktiskt kunna räcka, eller tycker ni att det är orimligt?
  • Elle N

    Till alla er erfarna hundägare som kommer med tips: hurra för er!

    Bra att ni vill hjälpa till i situationen

    Finns det någon av er som skulle kunna hjälpa TS i scenariet att valpen kommer hem igen?

    Vad behöver TS då göra för att bli en bra hundägare? Hur kan TS kompensera för den skadade anknytningen? Hur hanterar ni själva när det är mycket hemma och ni känner att ni inte räcker till för hunden? (Speciellt när det kanske är en mer psykologiskt otillräcklighet än en verklig?)

    Kan vi inte förlåta TS detta enorma misstag som hon erkänt (att hon gick med på att valpen skulle omplaceras på prov), och försöka stötta henne i att bli en bättre hundägare i framtiden? (Utan att vara totalt dömande.) Det hade jag sett som den största vinsten!

  • Elle N
    Jemp skrev 2020-07-27 14:34:50 följande:

    Hur många småbarnsföräldrar lämnar bort sitt nyfödda barn i en vecka (!) för att det är jobbigt att byta blöja? Med tanken för omplacering?

    Varför skulle nya familjen inte kunna älska valpen?


    En med förlossningsdepression kan väl ganska enkelt helt distansera sig ifrån sitt barn i början, eller så har jag uppfattat att det kan vara?

    Jag säger inte att nya familjen inte kan älska valpen, jag säger art vi vet mycket lite om dem, och fortfarande ganska lite om TS och hur situationen verkligen var.

    Jag ser framför mig ett möjligt scenario där TS varit väldigt hård mot sig själv, velat vara perfekt och ha maxenergi och "leverera", och därför tagit det hårdare att saker gick trögt. Mannen var kanske inte lika involverad i hunden (bidragande faktor till att TS kämpat mer), och var den som var pådrivande att valpen skulle lämnas över. TS har då gått med på detta pga. skuldkänslor över att inte ha tyckt sig klara av det hela tillräckligt bra, trots att hon egentligen gjorde det, just för att hon brydde sig så otroligt mycket!

    Det finns ju t o m historier om föräldrar som lämnat bort sina barn efter påtryckningar då barnet i en annan familj skulle få mer tid mat, kärlek, sjukvård, utbildning och så vidare. Är det inte otroligt egoistiskt av folk som bor i länder där de svälter att Inte adoptera bort sina barn... Jag menar, adoptivföräldrar i ett i-land har ju sååå mycket bättre förutsättningar?

    Man kan tolka TS felbeslut som ett bevis för hennes bristande förmåga, eller som en indikation på att hon verkligen vill djuret väl.

    Återigen, att hon inte är den bästa hundägaren gör inte henne automatiskt till en icke adekvat.

    Jag ser att denna händelse kan göra henne till en bättre hundägare för valpen än om hon aldrig gjort misstaget att lämna bort den.

    Det är ofta så... Det är först när man nästan är i en bilolycka när man kör för fort som man lär sig att respektera hastighetsbegränsningarna. De misstag man gjort lär man sig oändligt mycket av, mer än de man inte gör.
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-27 16:58:21 följande:

    Din inställning till att en människa som blev så chockad och stressad över att en valp kissar inomhus samt att det är så mycket jobb med en valp att den väljer att lämna bort den, är för mig helt ologisk när du själv skriver att du har hund. Hur kan du veta att valpen kommer att få det bättre hos TS som en gång hade chansen att vara en lämplig hundägare men som totalfallerade, än hos ett rutinerat par som tidigare haft hund och således är införstådd i vad det innebär? TS hade en chans men sumpade den för petitesser. Som som sagt - självfallet kan folk göra misstag och självfallet är ingen perfekt. Men det är en stor skillnad på att göra ett misstag och att inte inse det ansvaret som kommer med en hund och ändå envisas med att skaffa tillbaka en hund man lämpat bort p.g.a. att man inte pallar trycket gällande de mest grundläggande sakerna med ett valpbeteende? Hur kan du som hundägare förvara en sådan naivitet som är direkt skadlig för hunden?

    Att jämföra en förälder som får förlossningsdepression som är ett medicinskt tillstånd man inte kan göra något åt för att förhindra, med att vara en opåläst hundägare som man faktiskt kan göra något åt (alltså läsa på innan man väljer att skaffa en hund) är direkt löjligt. Jag tror inte att någon förälder lämnat bort sin bebis för att den inte kan hålla sig och råkar göra en olycka då och då, för sådant vet man sedan tidigare. Man vet att en bebis inte kan hålla sig och gå på toaletten. En normalt funtad hundägare vet också om att en valp inte kan hålla sig och ibland kissar inomhus samt att det är mycket jobb som kommer med en valp. Är man inte beredd på det ska man inte skaffa en hund. Än mindre ta tillbaka en hund man omplacerat just för att den kissat inomhus och för att "det tar så mycket tid".


    Jag tolkar helt enkelt inte in samma saker i det TS skriver som du gör. Jag läser in det som mycket svagare. Jag ser inte framför mig ett upplösningstillstånd, och jag tolkar det som att om mannen inte hade varit pådrivande för en omplacering skulle en omplacering aldrig ha skett.

    Jag ser också att TS fortfarande kan bli en bra ägare till valpen. Nu vet hon hur mycket jobb det är, och jag måste tro att hon aldrig skulle överväga att ta tillbaka valpen om det inte var något hon var beredd att ta sig an?

    Mina jämförelser med förlossningsdepression är inte ultimata, jag håller med, det jag vill få fram är egentligen att även en dålig start kan få en bra fortsättning och ett bra slut.
  • Elle N
    LedsenMama skrev 2020-07-27 17:06:40 följande:

    Folk är tyvärr så äckligt dömande men tack för att sånna som du finns, då när man mår som sämst fortsätter folk sparka mig i magen! Tack fina du!


    Jag tror på dig, du kan resa dig ifrån det här, du kan vara tillräcklig för valpen, och jag tror att det är med är på och stöttning som vi alla blir våra bästa jag! <3
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-27 17:09:55 följande:

    Återigen - det handlar inte om att strö salt i såret eller sparka någon i magen. Du skapar en tråd i ett offentligt forum där du förklarar din situation och vill ha råd. En kvalificerad majoritet uppmanar dig till att inte ta tillbaka hunden då din livssituation uppenbarligen inte är optimal för att ha en hund. Att du inte kan ta det är inget vi kan rå för.


    Hade alla uttryckt det lika enkelt och praktiskt som du gör här hade TS kanske inte känt sig lika sparkad på.

    Och TS har garanterat tagit till sig att en majoritet anser att hon varit för dålig och att det bästa för valpen är att stanna kvar i nya familjen. Sen kan man slå in den åsikten/budskapet på olika sätt...
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-27 17:16:18 följande:

    Låt oss säga att mannen nu var pådrivande - är det då lämpligt att ta tillbaka en hund som mannen uppenbarligen inte vill ha hemma och riskera att den omplaceras igen. Mitt förhållande sprack med mitt ex för att vi inte hade samma syn på hundägande. Om man bor tillsammans måste man vara överens om ett sådant stort livsval. TS behöver strukturera om sitt liv för att få plats med hund. Det är rätt uppenbart. När hon väl strukturerat upp sitt liv till en sådan situation att hon inte längre blir stressad av att hundägarska tar mycket tid och att valpen kissar inomhus då och då - fine. Det är en annan femma. Men hur har hennes livssituation förändrats under den veckan hunden varit iväg? Förmodligen inte tillräckligt för annars hade hon redogjort för sina livsförändringar i denna tråd. Om inte hon och hennes man är överens om att ha hund och om hennes livssituation inte blivit mindre stressig, då kan jag tyvärr inte uppmuntra henne till hund för i dagsläget är risken för stor att hunden återigen kommer att behöva omplaceras.

    Jag vill gärna ha 2 andra hundar som sällskap till min nuvarande, men min livssituation tillåter inte det just nu och det mest rationella är således att avvakta till min livssituation förändrats. Förstår du lite hur jag menar? Jag önskar att TS kunde vara mer rationell i sitt beslut istället för att agera i affekt.


    Helt rimliga funderingar, och TS, jag utgår ifrån att du tänker igenom allt sådant här. Att du har en plan, eller anpassade förväntningar osv. Kanske var det ovanan av att ha ansvar för ett så litet liv, ditt barn har ju hunnit växa upp en del? Ett beslut om att ta hem valpen kan som personen här säger så klart inte styras av att du saknar valpen. Och ännu en omplacering får inte vara en stor risk...

    Du har hjärtat på rätta stället, se bara till att du har en hållbar plan, så kommer jag och flera att stötta dig. Vad är rimligt och kommer du att kunna leva upp till det?

    Sen behöver du inte redovisa allt för oss här i tråden, men för valpens och inte minst din egen skull så bör du naturligtvis tänka igenom allt noga.
  • Elle N
    lostandfound skrev 2020-07-27 17:20:53 följande:

    Sant. Jag tror dock bara att folk blir frustrerade av att hon inte vill ta till sig av råden hon får. =/


    Ja... Jag kan förstå det till en viss del. Dock vet vi ju inte hur hon egentligen tar emot det folk skriver? Alla är ju olika.

    Det är svårt att anpassa sitt svar när man inte känner mottagaren.

    Kanske skadar vissa sina budskap mer än de får fram dem genom att uttrycka sig kallt, dömande och kategoriskt?

    Att säga "såhär ser jag det, och alla andra tolkningar är orimliga, och gör du inte exakt som jag säger, så är du dum i huvudet" kanske inte lämnar så mycket spelrum. Man tvingas svälja allt med hull och hår, eller verka som att man inte tar till sig något alls?
  • Elle N
    Dexter dot com skrev 2020-07-27 17:54:42 följande:

    Ts svarar ju inte på frågor vad det är för ras och hur livet kommer se ut för hunden om den kommer tillbaka så det känns som ts är rätt ointresserad av tips. 

    1, vad är det för ras?

    2, vad är syftet med hunden?

    3, hur löser dom passning av hunden och hur länge ska ts vara hemma på heltid med hunden?

    4, hur ska hunden aktiveras mentalt senare?

    5, vilka böcker, skrivna av vem har ts läst innan hon skaffade valp?

    Om ts svarar på detta är det ju mycket lättare att ge rättvisa tips.


    Sant! Vill du ha hjälp/tips inför att du skulle få hem valpen igen, TS, kan detta vara bra info att ge ut.

    Sen kan jag förstå om TS inte kommer att göra det också, då det samtidigt öppnar upp för fler att tycka saker på ett dömande och icke-konstruktivt sätt. Samtidigt är det kanske alltid det man gör när man skapar trådar på FL... Jag hade inte velat ha det så, men kanske är det något man får förvänta sig, tyvärr.
Svar på tråden ÅNGEST över valp omplacering!