Corona – att inte få vara med på MVC m.m.

Tack för tipset men jag känner mig både vuxen och mogen. Det är väl ingen som sagt att papporna ska få stanna över och ta upp kapacitet men jag fattar verkligen inte... Varför är det så svårt att acceptera att människor har känslor och då speciellt män? Helt ärligt så tycker du att man inte har rätt att gråta och visa sina känslor? Om det stör dig så vansinnigt mycket så kan du väl vända på klacken och gå? Herregud har du jobbat så länge så att du helt har tappat förmågan till empati. Är det många pappor som försökt forcera dörren till BB och ta sig in trots att de inte får? Nej,, då så. Låt människor reagera som de vill så behöver väl inte du bry dig om det känns jobbigt. Skrämmande om du jobbar i vården.

En man startar en tråd om känslor, och uppmanas att bita ihop. Var har jag läst det förut? Jo, just det: på Familjeliv.

Hade det varit en kvinna som hade startat tråden, hade betydligt fler varit medkännande och tröstat. Typiskt.

Yes, exakt just så.

Mina barns pappa var aldrig med mig till MVC. Kändes inte alls nödvändigt. Man tar blodprov, vägs och så mäter BM magen och hör efter hur man mår. Varför ska blivande pappan vara med om han inte är med för att han skjutsar och ska vänta....*typ*!?

Många av oss förstår din besvikelse, att även som pappa få vara med hela vägen, att få ställa fåniga frågor till personalen på MVC, att hjälpas åt att komma ihåg vad som sas. Att helt enkelt få vara med. Nu är det något ni måste hantera, Att som du få pysa ut sin besvikelse och frustration är ett sätt, kan vara rätt skönt ibland även om man vet att det inte leder till några förändringar.
I såna här lägen får man ta till sig inledningen av sinnesrobönen.  Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att ändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Det är något jag fått ta till mig när jag inte kunna träffa barn, barnbarn och vänner på flera månader. samtal via telefon och dator får ersätta. Men så man saknar att fysiskt få röra vid en annan människa.

Så bara för att de har cancer så har man inte rätt till sina känslor?? Ja det var ju logiskt skrivet av dig. Allvarligt talat. Hoppas du jobbar långt ifrån där jag ska föda för du verkar sjukt osympatisk.

Va?? Är du på riktigt? Det kanske inte är nödvändigt men för delaktigheten är det viktigt tycker jag o min sambo. Vi gör detta tillsammans och jag saknar att ha med honom på alla kontroller. Han till skillnad från din sambo är ju ingen "chaufför" utan pappan till våra barn som vill vara delaktig i varje steg av graviditeten. Kommer du göra allt hemma med??

"Göra allt hemma"? Vad har det med saken att göra? Mina barns pappa tog ledigt för att kunna vara med när jag var på ultraljud och så var det ju ngn "andningskurs" som vi var på, men liksom rutinbesöken på MVC....nä inte vi.

Min sambo var heller aldrig med mig till mvc, men kunde komma om jag kände att jag ville ha honom med. Vilket jag inte tyckte var nödvändigt. Jag skickade ett sms direkt efteråt bara och berättade om hjärtljuden, och om mitt järnvärde, eftersom det brukade bara lågt.

Lite trist kanske, men du missar inte mycket. Det enda jag har förståelse för är ultraljudet som du missar, missat? som man brukar göra v.18 ca.

Annars nä, du kommer kunna vara fullt delaktig när barnet väl är ute. Min man var bara med vid just dessa 3 ultraljud (i mitt fall då 3 barn). Kändes bara helt meningslöst att han skulle vara med på de andra tiderna. Även de mötena kändes mest meningslösa för egen del, det enda av värde var ju just att de hade koll på barnets tillväxt osv. Min hälsa var aldrig någon prio hos Bm tyvärr.

Huvudsak är att du och din tjej pratar och kommunicerar det som händer och vad man känner.