Jag blir så frustrerad!
Min sambo väntar barn. Jag vill ju delta i allt kring det, men på grund av den här djävla coronaepidemin får man ju inte följa med till vårdinstanserna.
Hon berättar vad som hände när hon kommer hem, men det är ju inte samma sak. Jag känner mig ändå utesluten. Det är ju inte som på farfars tid, när mannen inte ?skulle? vara med.
Hur gör man för att hantera dethär? Vad gör ni?
Men suck det handlar ju fortfarande inte om att ingen förstår detta så du kan sluta att få det att låta som att vi andra i te bryr oss om pandemin. Ts ursprungsfråga är rent teoretisk och handlar inte om något propsande på att få vara med utan om känsloliv. Känslor och tankar upphör inte pga pandemin och tankar och känslor är minst lika viktiga att få lufta i dessa tider om inte viktigare, det är basic psykologi.
Och min åsikt är fortfarande att det är rätt löjligt, som jag sa först.
Ja det har du gjort klart. Verkar viktigt för dig att tydliggöra hur du ser ner på andra som inte har exakt samma känslor som du.
Precis.
Ha ha i rest ny case, om du tycker att set är så kul att provocera absolut. Zzz
Jag håller med Körsbärsdalen, det är ganska löjligt att bli så frustrerad av det när anledningen är vad den är. Absoluta merparten har mvc-besök som bara är om kvinnan och inget annat (utöver hjärtljud).
Men så fint då tycker vi olika. Det är bara spännande att det finns så många människor som har behov av att sätta etikett på andra, förlöjliga och ta sig frihet att förminska andra människor. Hur vore det om man höll snattran om man ändå inte hade för avsikt att svara på ta. Sorgligt.
Ett svar är ju att det mest handlar om kvinnan, hjärtljuden kan spelas in o.s.v. = inte hela världen att missa = sluta vara så frustrerad. Det är ju det många försöker lyfta fram.
Ett svar är ju att det mest handlar om kvinnan, hjärtljuden kan spelas in o.s.v. = inte hela världen att missa = sluta vara så frustrerad. Det är ju det många försöker lyfta fram.
Fast det är inte ett argument, sluta bara vara frustrerad det handlar ändå inte om dig. Kan man någonting alls om psykologi eller hur människor fungerar känslomässigt så vet man att det inte fungerat att säga men sluta bara känn din känsla, vilket är det du i grunden säger. Att få hjälp att hantera sin känsla handlar inte om att vara sluta känna utan hur man kan göra för att komma runt känslan. Tex genom tipset videosamtal som ts ju kunde ta till sig. För övrigt tänker vi väldigt olika om att det mestadels handlar om kvinnan med det i sig är väl helt ok, alla kan inte tycka lika. Men att förlöjliga ts känslor är enl mig inte rätt väg att gå.