Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

Noll ansvar. Det är inte dina barn. Jag tycker du ska avbryta den här flytten redan nu. Det kommer inte hålla och du kommer hamna i en situation där han slänger lver allt ansvar för SINA barn på dig och inte ser några problem med det. Tyvärr är det så många män funkar. Dra från situationen nu så slipper både du och ditt barn flytta igen sen när det tar slut. Se till att ALDRIG skaffa ett gemensamt barn med den mannen.

Jag har sagt till honom att jag inte kommer att vara tillgänglig. Att jag är "i skolan" till ca16-17. Han tycker att jag kan plugga på kvällar etc men då försvinner ju all min fritid och återhämtning. Har varit/är fysiskt sjuk också vilket tar energi vilket gör mig ännu mer nervös. Vill inte stressa mig till en försämring.

De två äldre har kommit hem själva efter skolan i ca ett år. Men den yngsta har han aldrig velat lämna själv. De äldre vill han inte tvinga tbx till fritids och det kan jag förstå, så jag kan ta att de kommer hem kl13, men inte att alla tre kommer hem då, samtidigt som jag ev har min egen hemma. Ljudvolymen på 4 barn i de åldrarna kan bli rätt extrem. Och självklart händer saker hela tiden som man måste ta hand om.

Eftersom han bor så öde så är det svårt att ta sig någon annanstans för att plugga. Ev skulle jag kunna plugga i det lilla torpet som är bredvid huset som nu mest är förråd. Då är det mer tydligt att jag inte är tillgänglig/hemma och upp till bevis om hans tre barn verkligen klarar sig själva som han påstår. Problemet då blir mitt eget barn, ifall jag har henne hemma. Henne lämnar jag inte vind för våg med de andra barnen. Ska jag tvinga med henne ut i torpet då när hon hellre vill leka med bonussyskonen?

Ja vi flyttar längre bort. Från stan till hem till honom på landet. Hade gångavstånd till förskolan förut.

Ja jag tycker också att det sämsta är att ta saker för givet bara. Jag har aldrig förväntat mig att han ska ta hand om mitt barn på något sätt. Jag har aldrig antagit t.ex att han ska kunna hjälpa till med skjuts till förskola för mitt barn, utan tänkt att det är något som jag får lösa på något sätt själv. Sen tog han upp det, att han ev skulle kunna det, då är det en annan sak. Jag skulle aldrig förvänta mig det av honom. Det är hans fria val om han vill det eller ej. Förväntar mig heller aldrig att han ska passa mitt barn, utan frågar alltid. Grundtanken hos mig är att hon är mitt ansvar. Och han får ta så mycket eller så lite ansvar som han vill. Jag hade hoppats att han hade samma tänk.

Så ni flyttar hem till honom, inte ett gemensamt nytt hem. Bara det gör att det är högre risk för svårigheter, när det är nytt för halva familjen men "hemma" för andra halvan. 

Då tänker jag att han verkligen borde vara extra omsorgsfull för er som är "nya" i huset, inte tvärtom. Lite får jag vibbarna att hans liv bara ska fortsätta som vanligt, enda skillnaden är att ni två finns där också. Förstår du hur jag menar? Jag hoppas det inte är så men eftersom du skriver att han nog förväntar sig att du är där = då kan du ta hand om.