Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

Utan att ha läst ett enda svar... bara TS trådstart så hade jag verkligen varit försiktig här. Ni bör ha detta klart innan ni flyttar ihop. Lever i en bonusfamilj och iaf för mig blir det övermäktigt om jag ska stå med så mkt ansvar för 4 barn (Vi har två var). Plugga på det... nej de borde gå på fritids till pappan slutar tänker jag.

Utifrån det jag har läst tycker inte jag att det är rimligt att du ska ta hand om hans barn från kl 13. Klart att det är skillnad på att plugga med 1 barn eller att plugga med 4! Om ni dessutom inte bor ihop sen tidigare så är det ju en jättestor omställning! Hos oss är förvisso halva barnaskaran min, men jag kan inte plugga mer än en kort tid med alla 4 hemma. Det blir betydligt mer disk, stök, städ och alltid behöver de hjälp, har tråkigt eller hittar inte vad de letar efter and so on. Våra barn är i lika åldrar som era.

Första året vi bodde ihop skötte vi faktiskt det viktigaste kring våra egna barn själva. Vi hjälptes åt när vi behövdes och lagade man mat gjorde man såklart det till alla. Men överlag så fick barnen behålla en tät relation med sin biologiska förälder samtidigt som vi satsade på att bygga nära och trygga relationer. Min sambo hämtade alltid sina barn även om jag var hemma med mina före. Jag brukade dock lämna alla barnen så att de fick sovmorgon.

Med tiden blev det mer och mer självklart att det blev vi. Barnen började så sakteliga säga att de älskade oss, att vi var som mamma och pappa för respektives barn och nu fixat vi saker som vilken familj som helst. Numera är jag hemma hela veckor ensam med barnen när sambon reser i jobbet och min sambon tar barnen när jag behöver det.

Summan av kardemumman är förstås att respektera varandras känslor och förklara för varandra hur man önskar. Kompromissa och stötta. Kanske får han faktiskt ta fullt ansvar för sina barn i början. Eller kanske kan han lämna även ditt barn och hämta någon dag i veckan mot att hans får komma hem tidigare? Kanske kan du fixa middag och annat istället? Prata med varandra och lycka till!

Ta diskussionen innan du flyttar ihop med honom, sedan är det för sent och kan bli otroliga slitningar er emellan

Men jag anser att flyttar man ihop med barn så ska man hjälpa varandra men det får inte bli så pass att den ene känner sig utnyttjad. Det får lov att vara en balans med allt.

Vi har alltså två barn som tidigare varit hemma själva.

En som börjar skolan och får skolskjuts till och från skolan (men mest troligt inte fritids - brukar vara enbart skolan det gäller)

Din 5-åring som har dagis 9 km bort och där du saknar bil och körkort.

Bor något av dessa barn varannan vecka?

Det känns ju rätt självklart att 8-9 åringarna som sen tidigare fått åka hem får fortsätta med det.

Det känns också rätt självklart att en 5-åring ska få gå på dagis förhållandevis mycket för att förbereda för skolan (och här behöver då du hjälp)

Om han tar ditt barn till förskola några dagar så kanske du får betala tillbaka med att låta hans yngsta slippa fritids någon dag. Men inte alla.

Du kan också välja att åka med i bilen de dagar ditt barn/hans barn då går på dagis/fritids och plugga på ett bibliotek för att få sitta heldagar ostört. Jag skulle ändå säga att med disciplin 3 dagar per vecka hemifrån och helt ostört så har man med de flesta utbildningar råd med 2 dagar där man bara har lugn och ro till 13.

Nu har jag bara läst ts samt skummat igenom några inlägg. Det lilla får mig att skrika ett högt:

"NEJ, FLYTTA INTE IHOP!"

Ni drar inte lika, ni har fel upplägg (läs: han har tre barn, du ett och ni ska inte betala 50/50), du blir utnyttjad, utmattad och hela jag säger bara nej. Inte en person till som sätter sig i skiten! Stopp. Nej. Icke.

Jag hade mina egna barn på förskola när jag var tjänstledig och pluggade. 9-14 då pappan hämtade (ingen av oss jobbade heltid under småbarnsåren). Vi hade fem minuters promenad dit så det blev ändå mycket sammanhängande pluggtid (är ju olika hur mycket arbete man behöver lägga ner beroende på både en själv och på utbildningen). Räckte inte det kunde jag gå till t ex UB för att plugga eller komplettera med kvällspluggande.
Något skjutsande höll jag inte på med då, hade inte kunnat heller då vi valt att inte ha bil. När våra barn gick på förskolan höll de inte på med schemalagda aktiviteter, bara provapåaktiviteter ibland, och på låg- och mellanstadie gick de, förutom sommarsimskola, på sådana aktiviteter som finns i närområdet dit de gå själva/med kompisar (musikskola, scouter, budo, fotboll).

I TS fall tror jag det är en mycket dålig idé att kombinera en studiestart med att ta hand om flera barn, därtill i en ny familjebildning, på halvtid/dagtid. Tveksamt om det är en god idé ens att det egna barnet är hemma så mycket men där vet TS mer vad hon har att vänta sig, och det verkar handla om praktiska svårigheter.

I princip ska man behandla heltidsstudier som ett heltidsarbete. Om TS inte kan lägga arbetet på dagen, när har hon i så fall utrymme att göra det? Är hon OK med att lägga hela helgerna eller fyra timmar per kväll i veckan t ex? Om hon inte kommer att ha tid friställd då, varför tror TS pojkvän att en heltidsarbetande person kan ta hand om hans barn parallellt med sitt jobb? (För att TS överväger att ha egna barnet hemma förmodligen, men flera fel gör ju inte ett rätt.) Barn i den åldern är knappast självgående. Även om det bara är "får jag ta en smörgås" så avbryter det arbetsflowet.

Det verkar som att TS och blivande sambon har väldigt olika förväntningar på vilken roll hon ska ta i det gemensamma hemmet. Jag tror det är en mycket dålig idé att flytta ihop utan att detta är helt besämt, och förankrat hos båda.

Av enda anledningen att det är barnen som blir lidande om jag inte gör det.

Av enda anledningen att det är barnen som blir lidande om jag inte gör det.

Ja, du är vuxen och gör precis som du vill. Känner du att detta är rätt så kan ingen hindra dig.

Hur är hans attityd när det gäller upplägget? Tycker han att det är självklart att du tar den rollen, inget man ska prata om, eller är han tacksam? Skulle det förändra något om du fick halva barnbidraget och om du kunde lämna dottern till hans föräldrar du också?