• Anonym (X)

    Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

    Är på g att flytta ihop med min pojkvän. Han har tre barn sedan tidigare (6,8,9), och jag har ett (5).Jag kommer att plugga heltid på distans i höst. Vi har diskuterat lite kring detta med barnen. Han tycks ha antagit att alla hans barn ska komma hem vid 13 varje dag eftersom att jag är hemma. Och med mitt eget barn vet jag inte hur jag ska göra eftersom det är 9km till närmaste förskola och jag inte har bil/körkort för att kunna skjutsa henne. I worst case scenario kommer jag alltså ha min egen hemma på heltid + hans tre från kl13, samtidigt som jag ska plugga heltid. Det känns helt övermäktigt.

    Fick prova på för ett tag sen hur det skulle kunna vara, då jag var hemma hos honom och jobbade därifrån. Då hade jag två hemma hela dagen och alla fyra från kl13. Jag blev helt slut, fick avbryta mitt arbete titt som tätt, var tvungen att jobba över pga avbrotten, och var allmänt trött och utmattad resten av dagen. Orkade inte ens umgås med honom när han väl kom hem. Och då jobbade jag ändå bara halvtid. Har därför blivit lite avskräckt och rädd för hur det skulle kunna bli. Jag har väldigt svårt att säga nej, och lider istället i det tysta. Jag tycker också väldigt mycket om hans barn!! så jag vill ju inte behöva bli trött på dem eller känna dem som en börda som lämpat på mig. Jag vill inte att relationen till dem ska bli förstörd av det.

    Min pojkvän hävdar att hans barn klarar sig själva, och med de två äldre stämmer det nog, tror inte det blir så mycket problem om de kommer hem 13, men hans yngre behöver fortfarande aktiv passning, särskilt i kombo med mitt eget barn. Och det går ju inte riktigt ihop med mina studier.

    Det bästa scenariot känner jag är ifall hans yngsta gick på fritids, och att han kunde hjälpa mig med skjutsen till förskolan för mitt barn (vi har pratat om det men inte kommit fram till nåt där heller än) . Då har jag bara två barn som kommer hem kl13, och borde hinna/orka med mina studier, och också orka umgås efter att alla kommit hem.

    Flytten ska ske ganska snart så jag känner mig lite stressad att vi inte kommit fram till någonting än. Och som sagt har jag också svårt att säga till och säga ifrån. Är så rädd bara att jag ska hamna i en övermäktig situation och tröttna på allt. Eller att jag säger ifrån och då blir "elaka styvmodern som hatar sina bonusar" liksom. Vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att ta ansvar för bonusbarn heller. Det verkar vara så olika. Och min pojkvän som sagt verkar ha antagit bara att jag ska ta hand om hans barn när de kommer hem eftersom jag ändå är hemma. Kanske är det något jag "borde" orka bara. Jag vet inte.

    Tips/råd/tankar tack

  • Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?
  • Anonym (Eeh?)

    Först och främst måste du ta körkort och köpa en egen bil, du blir ju totalt beroende av honom annars. Du är ju en vuxen kvinna vad jag förstått?
    Boka intensivkurs två veckor i sommar, allt annat får vänta.

    Efter det kan ni flytta ihop och alla fyra barnen går på fritids fram till sommaren.

    Klart!

  • Anonym (X)
    Anonym (Alva) skrev 2020-06-29 21:47:24 följande:

    Är tanken sen att du ska köpa in dig i huset?

    Se bara till att inte gå i den klassiska kvinnofällan, dvs betalar för mat och förbrukningsmedel (dvs det som inte har något långvarigt värde) medan han då får mer pengar att betala av på lån och ränta på huset (dvs en värdehöjande tillgång) som tillfaller honom vid separation Medan dina pengar förbrukats..


    Han hyr huset bara. Han äger det inte. Men han skulle vilja köpa det nån dag. Lever vi fortfarande ihop då vill jag isåfall köpa det tillsammans med honom. Jag har alltid aktat mig noga för att hamna i kvinnofällor. Det här är första gången jag ens flyttar in till någon.
  • Anonym (Linn)
    Anonym (X) skrev 2020-06-29 22:10:57 följande:

    Han hyr huset bara. Han äger det inte. Men han skulle vilja köpa det nån dag. Lever vi fortfarande ihop då vill jag isåfall köpa det tillsammans med honom. Jag har alltid aktat mig noga för att hamna i kvinnofällor. Det här är första gången jag ens flyttar in till någon.


    Ja nu är du på väg i expressfart till att hamna i en riktig kvinnofälla. Du har ju testat att bo hos honom och det gick inte alls bra. Nu vill han lägga på ännu fler barn som du ska ta hand om!?

    Varför vill du flytta till honom? Vad är det som driver dig? Är du rädd att han ska göra slut annars?
  • Anonym (Nej)

    Det upplägget kommer inte att fungera. Tänk om de 3 barnen var dina biologiska skulle de inte få hå på fritids då om du pluggade? Nästan helt säkert skulle det vara så och då är det rätt enkelt att säga nej.

  • Ester69
    Anonym (X) skrev 2020-06-29 22:10:57 följande:

    Han hyr huset bara. Han äger det inte. Men han skulle vilja köpa det nån dag. Lever vi fortfarande ihop då vill jag isåfall köpa det tillsammans med honom. Jag har alltid aktat mig noga för att hamna i kvinnofällor. Det här är första gången jag ens flyttar in till någon.


    Det är dit du är på väg nu. Till en av dom största kvinnofällorns som finns..
  • Anonym (X)
    Anonym (Linn) skrev 2020-06-29 22:45:40 följande:

    Ja nu är du på väg i expressfart till att hamna i en riktig kvinnofälla. Du har ju testat att bo hos honom och det gick inte alls bra. Nu vill han lägga på ännu fler barn som du ska ta hand om!?

    Varför vill du flytta till honom? Vad är det som driver dig? Är du rädd att han ska göra slut annars?


    Jag vill verkligen vara med honom och bo tillsammans med honom. Jag trivs där. Jag tycker om barnen också och min dotter trivs med honom, bonussyskonen och att vara där. Han är vettig på många sätt annars och det funkar bra liksom. Det är bara det här som är knepigt.
  • Anonym (X)
    Anonym (Nej) skrev 2020-06-29 23:15:04 följande:

    Det upplägget kommer inte att fungera. Tänk om de 3 barnen var dina biologiska skulle de inte få hå på fritids då om du pluggade? Nästan helt säkert skulle det vara så och då är det rätt enkelt att säga nej.


    Om barnen var mina egna skulle jag absolut ha dem på fritids. Den yngre allra mest. Tycker att det är mest rätt mot dem också, så att de får stimulans som man inte kan ge om man är upptagen med annat.
  • Anonym (X)
    Ester69 skrev 2020-06-29 23:16:17 följande:

    Det är dit du är på väg nu. Till en av dom största kvinnofällorns som finns..


    Jag kommer ju fortfarande ha min lgh kvar ifall att. Och jag kommer inte behöva vara beroende av honom ekonomiskt eftersom jag får csn. Jag var lite rädd att jag bara skulle komma in på 50% studier men fick till 100. Hade jag bara haft 50% hade jag varit luspank och mer beroende av honom. Men i och med 100% studier så blir det ju mer problem med att ha barn hemma.
  • Anonym (Tänk dig för)

    Snälla, tänk dig för. Noga. Jag gick i den potentiella fälla jag ser att du kanske kommer att gå i. Träffade en man med två barn. Innan jag flyttade in var allt frid och fröjd. Han uppvisade en fasad där han var en ansvarstagande pappa. Han tjatade på att jag skulle flytta in till dem. Han bodde på landet och jag var student (på distans) och hade inte råd att köpa bil och jag hade inte behov av en dessförinnan. Det gick inte heller några bussar ut dit han bodde. Han sa att han skulle köpa en billig bil att frakta mig i för att handla, kunna gå på gym och liknande. Han lät mig inreda i huset och sa att han ville att jag skulle känna mig välkommen. Allt verkade bra.

    Jag flyttade tillslut ut till dem. Det blev kaos. Han köpte ingen bil som jag kunde frakta mig i, han lät mig inte låna hans så om jag skulle träna behövde jag åka med han och hans barn kl. 07.00 varje morgon när han skulle lämna dem på dagis/skola. Annars hade jag inte fått komma in till stan. En gång när jag ville handla lördagsgodis och träna och han inte ville åka in till stan och jag inte heller fick låna hans bil, fick jag istället gå 1 mil in till stan och 1 mil tillbaka.

    Han förväntade sig att jag skulle ta hand om hans barn som deras mamma och när jag sa att jag inte ville axla det ansvaret (vilket jag varit tydlig med tidigare) var jag den sämsta människan någonsin. Hans barn fick härja fritt och hade inga regler i hushållet, så jag fick helt anpassa mig efter dem. Jag fick inte ha en åsikt då jag endast skulle vara "tacksam" för att jag fick bo i deras hus. Om jag adresserade ett problem i vår relation var jag inte längre välkommen där. Jag fick gå på äggskal hela tiden. Efter incidenten när han inte ville låna mig sin bil och jag fick gå 2 mil för att handla fick jag nog och lämnade. Det är det bästa jag gjort i mitt liv men jag är fortfarande arg på hur han körde över mig. Så snälla - tänk dig för innan du begår samma misstag som jag.

  • Miss Skywalker
    Anonym (X) skrev 2020-06-30 00:13:47 följande:
    Jag vill verkligen vara med honom och bo tillsammans med honom. Jag trivs där. Jag tycker om barnen också och min dotter trivs med honom, bonussyskonen och att vara där. Han är vettig på många sätt annars och det funkar bra liksom. Det är bara det här som är knepigt.
    ?Bara? Det är det mest avgörande när det gäller hela er relation och din framtid. Skulle tappa mina känslor för någon som så tydligt vill att jag ska vara hans städkärring och som inte bryr sig om jag har någon fritid.
Svar på tråden Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?