Anonym (X)

Mon 29 Jun 2020 17:51

208 svar

Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

Är på g att flytta ihop med min pojkvän. Han har tre barn sedan tidigare (6,8,9), och jag har ett (5).Jag kommer att plugga heltid på distans i höst. Vi har diskuterat lite kring detta med barnen. Han tycks ha antagit att alla hans barn ska komma hem vid 13 varje dag eftersom att jag är hemma. Och med mitt eget barn vet jag inte hur jag ska göra eftersom det är 9km till närmaste förskola och jag inte har bil/körkort för att kunna skjutsa henne. I worst case scenario kommer jag alltså ha min egen hemma på heltid + hans tre från kl13, samtidigt som jag ska plugga heltid. Det känns helt övermäktigt.

Fick prova på för ett tag sen hur det skulle kunna vara, då jag var hemma hos honom och jobbade därifrån. Då hade jag två hemma hela dagen och alla fyra från kl13. Jag blev helt slut, fick avbryta mitt arbete titt som tätt, var tvungen att jobba över pga avbrotten, och var allmänt trött och utmattad resten av dagen. Orkade inte ens umgås med honom när han väl kom hem. Och då jobbade jag ändå bara halvtid. Har därför blivit lite avskräckt och rädd för hur det skulle kunna bli. Jag har väldigt svårt att säga nej, och lider istället i det tysta. Jag tycker också väldigt mycket om hans barn!! så jag vill ju inte behöva bli trött på dem eller känna dem som en börda som lämpat på mig. Jag vill inte att relationen till dem ska bli förstörd av det.

Min pojkvän hävdar att hans barn klarar sig själva, och med de två äldre stämmer det nog, tror inte det blir så mycket problem om de kommer hem 13, men hans yngre behöver fortfarande aktiv passning, särskilt i kombo med mitt eget barn. Och det går ju inte riktigt ihop med mina studier.

Det bästa scenariot känner jag är ifall hans yngsta gick på fritids, och att han kunde hjälpa mig med skjutsen till förskolan för mitt barn (vi har pratat om det men inte kommit fram till nåt där heller än) . Då har jag bara två barn som kommer hem kl13, och borde hinna/orka med mina studier, och också orka umgås efter att alla kommit hem.

Flytten ska ske ganska snart så jag känner mig lite stressad att vi inte kommit fram till någonting än. Och som sagt har jag också svårt att säga till och säga ifrån. Är så rädd bara att jag ska hamna i en övermäktig situation och tröttna på allt. Eller att jag säger ifrån och då blir "elaka styvmodern som hatar sina bonusar" liksom. Vet inte riktigt hur mycket som är rimligt att ta ansvar för bonusbarn heller. Det verkar vara så olika. Och min pojkvän som sagt verkar ha antagit bara att jag ska ta hand om hans barn när de kommer hem eftersom jag ändå är hemma. Kanske är det något jag "borde" orka bara. Jag vet inte.

Tips/råd/tankar tack

Anonym (X) Trådstartaren

Wed 1 Jul 2020 22:12

#141

Anonym (Molly) skrev 2020-07-01 22:01:56 följande:

Varför ska du plugga? Ska du plugga bara för att tillfälligt kunna fly från ditt stressiga jobb eller för att få till en långvarig förändring?

För min hälsas skull. Jag behöver göra någonting som jag mår bra av för att kunna återhämta mig. Mådde så dåligt i höstas att jag trodde att jag skulle dö.

Anonym (Linn)

Wed 1 Jul 2020 23:02

#142

Anonym (X) skrev 2020-07-01 22:12:46 följande:

För min hälsas skull. Jag behöver göra någonting som jag mår bra av för att kunna återhämta mig. Mådde så dåligt i höstas att jag trodde att jag skulle dö.

Som jag förstår det så har du haft det väldigt stressigt senaste åren och är därför känslig nu? Mer eller mindre utbränd.

Då borde ju din kille vara extra mån om dig och inte lägga både hushåll samt sina barn på dina axlar.

Han borde även veta att det stressar en känslig person något oerhört att inte få klarlagt hur saker och ting ska bli. Särskilt så stora frågor som detta.

Jag tror som sagt att hans förhalande och ryckande på axlarna åt hur det ska bli med hans barn är en fullt medveten strategi. Han väntar och väntar och hejsan hoppsan så är semestern där och inget är ordnat. Nån annan får rycka in och lösa saken åt honom. Tex du. Han vet att det brukar lösa sig på det sättet.

Anonym (X) Trådstartaren

Wed 1 Jul 2020 23:21

#143

Anonym (Linn) skrev 2020-07-01 23:02:49 följande:

Som jag förstår det så har du haft det väldigt stressigt senaste åren och är därför känslig nu? Mer eller mindre utbränd.

Då borde ju din kille vara extra mån om dig och inte lägga både hushåll samt sina barn på dina axlar.

Han borde även veta att det stressar en känslig person något oerhört att inte få klarlagt hur saker och ting ska bli. Särskilt så stora frågor som detta.

Jag tror som sagt att hans förhalande och ryckande på axlarna åt hur det ska bli med hans barn är en fullt medveten strategi. Han väntar och väntar och hejsan hoppsan så är semestern där och inget är ordnat. Nån annan får rycka in och lösa saken åt honom. Tex du. Han vet att det brukar lösa sig på det sättet.

Ja jag mår fysiskt dåligt av stress, får gallblåseattacker, arrytmier, bröstsmärtor och domningar. Är lätt uttröttad också och emotionellt extra känslig. Jag har sett fram emot flytten så mycket eftersom jag mår mycket bättre av att vara där. Det var så skönt att säga upp sig också och fixa kurser som jag tycker är roligt. Att plugga ger inte mig alls samma stress som att jobba.

Den här stressen att jag ev kommer bli sittande med 3-4 högljudda barn samtidigt som jag ska plugga förtar ju allt det och gör att jag mår fysiskt sämre. Blir väldigt ledsen över det när lösningen är väldigt lätt (fritids till åtminstone hans yngsta). Ska allt behöva gå åt skogen bara för att han vägrar fritids liksom?

Anonym (.)

Wed 1 Jul 2020 23:46

#144

Anonym (X) skrev 2020-07-01 21:56:39 följande:

Ja mitt mål är ju inte att vara ofrivillig, obetald barnflicka iallafall. Men jag vill ju fortfarande bo tillsammans med den jag älskar. Mitt mål var ju liksom det, och att slippa ifrån mitt stressiga jävliga jobb och studera något som jag tycker om hemifrån. Och att min dotter ska trivas och ha det bra och inte behöva ha en så stressad, olycklig mamma som jag varit senaste åren.

Allt utom det att bo tillsammans med pojkvännen uppnår du förhoppningsvis med att bara börja plugga. På din beskrivning låter det som stor risk för ytterligare stresspåslag om du flyttar till pojkvännen, inte mindre.

På dina tidigare inlägg får jag - kanske felaktigt - bilden av att det du längtat efter är inte bara att bo med pojkvännen utan kombinationen mannen/hans hus/bo på landet/slippa nuvarande jobbet (eller slippa gå till jobbet över huvud taget ett tag) men eftersom ni inte pratat om förväntningar missat att "inflytten" i hans värld innebär att du blir en ny vuxen familjemedlem som han förväntar sig ska ta ansvar för för barnen om du är hemma (strunt samma om du behöver göra annat, du kan väl stänga dörren om sig som han gör, typ).
Jag tycker det är knepigt bara att du talar så självklart om att ta hand om det praktiska hemma för att underlätta, innan du ens vet hur mycket arbete du kommer att ha med studierna. Att du gör din del av hushållet, visst, men varför mer? Som studerande är du inte hemmafru mer än vad du är barnflicka (om det inte är dealen ni har förstås).
Det ekonomiska nämner du inte. Har ni talat klarspråk om hur utgifterna ska fördelas? Så ni inte visar er ha förväntat er olika saker där också.

Anonym (.)

Thu 2 Jul 2020 00:05

#145

Anonym (.) skrev 2020-07-01 23:46:51 följande:

På dina tidigare inlägg får jag - kanske felaktigt - bilden av att det du längtat efter är inte bara att bo med pojkvännen utan kombinationen mannen/hans hus/bo på landet/slippa nuvarande jobbet (eller slippa gå till jobbet över huvud taget ett tag)

Alltså, att du längtar efter allt det skriver du ju själv. Vad jag menar är att du bakar ihop kärleken till pojkvännen med "paketet" man/huset/bo utanför stan och tron att du ska kunna ta det lugnt där. Jag menar att mer eller mindre medvetet kan det vara det paketet du ser som attraktivt och inte lika starkt bara att bara bo ihop med pojkvännen. Jag gissar att det inte skulle kännas riktigt lika lockande att bo ihop med honom om han skulle få för sig att flytta ihop med dig i stan?
Jag säger inte alls att det är fel att väga in praktiska fördelar med att bo ihop, tvärtom ökar risken för slitningar om man inte trivs med det praktiska eller ekonomiska. Men om den biten är en viktig del av den nya familjebildningen är det ju desto viktigare att din bild av den stämmer med verkligheten.

Anonym (X) Trådstartaren

Thu 2 Jul 2020 00:25

#146

Anonym (.) skrev 2020-07-02 00:05:04 följande:

Alltså, att du längtar efter allt det skriver du ju själv. Vad jag menar är att du bakar ihop kärleken till pojkvännen med "paketet" man/huset/bo utanför stan och tron att du ska kunna ta det lugnt där. Jag menar att mer eller mindre medvetet kan det vara det paketet du ser som attraktivt och inte lika starkt bara att bara bo ihop med pojkvännen. Jag gissar att det inte skulle kännas riktigt lika lockande att bo ihop med honom om han skulle få för sig att flytta ihop med dig i stan?

Jag säger inte alls att det är fel att väga in praktiska fördelar med att bo ihop, tvärtom ökar risken för slitningar om man inte trivs med det praktiska eller ekonomiska. Men om den biten är en viktig del av den nya familjebildningen är det ju desto viktigare att din bild av den stämmer med verkligheten.

Nä då har du missuppfattat. Jag vill bo med honom oavsett och det skulle ju bli mycket enklare för mig om det faktiskt var i stan, om han flyttade till mig t.ex, men det är ingen möjlighet pga hans barn och barnens mamma och att han verkligen aldrig vill bo i stan. Så då måste jag flytta till honom. Att jag trivs på landet, i hans hus etc är ju bara tur och pluspoäng eftersom inget annat är möjligt.

Men ja, jag hade verkligen hoppats på en lugnare tillvaro istället för den som hotar nu. Fortsätter han att förhala det här kommer jag bara få säga tillslut att jag studerar på annat håll, jag är inte tillgänglig, lika lite som honom som jobbar heltid. Jag har precis som honom 100% sysselsättning och kan lika lite som honom syssla med barnpassning eller hushållssysslor under arbetstiden. Så får han lösa det bäst han vill med sina barn.

Anonym (.)

Thu 2 Jul 2020 00:43

#147

Anonym (X) skrev 2020-07-02 00:25:45 följande:

Nä då har du missuppfattat. Jag vill bo med honom oavsett och det skulle ju bli mycket enklare för mig om det faktiskt var i stan, om han flyttade till mig t.ex, men det är ingen möjlighet pga hans barn och barnens mamma och att han verkligen aldrig vill bo i stan.

OK

Anonym (X) skrev 2020-07-02 00:25:45 följande:

Men ja, jag hade verkligen hoppats på en lugnare tillvaro istället för den som hotar nu. Fortsätter han att förhala det här kommer jag bara få säga tillslut att jag studerar på annat håll, jag är inte tillgänglig, lika lite som honom som jobbar heltid. Jag har precis som honom 100% sysselsättning och kan lika lite som honom syssla med barnpassning eller hushållssysslor under arbetstiden. Så får han lösa det bäst han vill med sina barn.

Innebär "studerar på annat håll" att du inte skulle flytta ihop med honom i ett sådant läge eller att du skulle flytta dit först och därifrån sedan? Tror nämligen att din chans att få gehör för vad du säger är nu och inte efter en flytt dit där du pga stor ansvarskänsla och guilt trips kommer att ha svårt att sätta emot om du plötsligt sitter där med sjuka barn, barn som hämtats hem tidigt från fritids etc.

Med tanke på vad du berättar här om pojkvännens upprepade nekande att ta några beslut/planera något tror jag att du måste vara oerhört tydlig på förhand, inte flytta utan att pojkvännen säger i klartext att han vet vad som gällerOCH neka att ställa upp annat än in rena akutsituationer (och då menar jag inte dålig planering) när pojkvännen kanske ändå dumpar barnen på dig (vilket han inte kommer att se felet i eftersom han menar att de klarar sig själva och inte belastar dig.)

Anonym (X) Trådstartaren

Thu 2 Jul 2020 01:08

#148

Anonym (.) skrev 2020-07-02 00:43:13 följande:

OKInnebär "studerar på annat håll" att du inte skulle flytta ihop med honom i ett sådant läge eller att du skulle flytta dit först och därifrån sedan? Tror nämligen att din chans att få gehör för vad du säger är nu och inte efter en flytt dit där du pga stor ansvarskänsla och guilt trips kommer att ha svårt att sätta emot om du plötsligt sitter där med sjuka barn, barn som hämtats hem tidigt från fritids etc.

Med tanke på vad du berättar här om pojkvännens upprepade nekande att ta några beslut/planera något tror jag att du måste vara oerhört tydlig på förhand, inte flytta utan att pojkvännen säger i klartext att han vet vad som gällerOCH neka att ställa upp annat än in rena akutsituationer (och då menar jag inte dålig planering) när pojkvännen kanske ändå dumpar barnen på dig (vilket han inte kommer att se felet i eftersom han menar att de klarar sig själva och inte belastar dig.)

Om han inte förstår på annat sätt att jag faktiskt är på min heltidssysselsättning precis som honom så får jag väl promenera de tre kilometerna till bussen och åka till biblioteket och vara där hela dagen. Alternativt att jag gör det lilla torpet bredvid huset till kontor och är tydlig med att när jag är där är jag inte hemma på något sätt, då är jag på jobbet, precis som honom, tjänar in min inkomst till hushållet, precis som honom. Jag är inte tillgänglig på något sätt förutom om det ev skulle börja brinna i stora huset.

Jag ska inte behöva jobba på kvällar och nätter pga någon annans beslut som jag inte haft något stt säga till om. Hade det varit mina barn hade samtliga gått på fritids. Nu är det inte så och jag har inget att säga till om. Men jag ska inte behöva lida för någon annans beslut. Så då får det bli så, att jag inte är där. Och han kan inte sura över det heller för det skulle vara lika dumt som att sura över att jag har ett vanligt heltidsjobb och därför inte kan passa hans barn på eftermiddagarna.

Anonym (Kan inte sova)

Thu 2 Jul 2020 01:41

#149

På tal om något helt annat...

Är det inte försent att ens söka fritids nu för sommaren? Man brukar ju få lämna in lapparna ganska långt innan så all personals schema/sommarlovsveckor kan bestämmas innan sommarlovet börjar?

Känns väldigt försent nu... tror inte man bara kan komma nu och säga att man behöver ha 1-3 barn där nu vecka-x sådär bara huxflux.

Jobbar inte på fritids men inom skolan, och har sett att det några veckor innan sommaren brukar delas ut lappar som ska in "senast datum x" om ifall man behöver fritids på sommaren eller inte och när för att de ska kunna göra fritids schema för sommaren.

Kan vara så att det är försent för fritids nu och att han inte ansökt för han utgår/utgick att du skulle passa. Jag skulle tagit upp frågan igen.

Anonym (X) Trådstartaren

Thu 2 Jul 2020 01:51

#150

Anonym (Kan inte sova) skrev 2020-07-02 01:41:38 följande:

På tal om något helt annat...

Är det inte försent att ens söka fritids nu för sommaren? Man brukar ju få lämna in lapparna ganska långt innan så all personals schema/sommarlovsveckor kan bestämmas innan sommarlovet börjar?

Känns väldigt försent nu... tror inte man bara kan komma nu och säga att man behöver ha 1-3 barn där nu vecka-x sådär bara huxflux.

Jobbar inte på fritids men inom skolan, och har sett att det några veckor innan sommaren brukar delas ut lappar som ska in "senast datum x" om ifall man behöver fritids på sommaren eller inte och när för att de ska kunna göra fritids schema för sommaren.

Kan vara så att det är försent för fritids nu och att han inte ansökt för han utgår/utgick att du skulle passa. Jag skulle tagit upp frågan igen.

De ska inte gå på fritids under sommaren iallafall. Knepigt av dem att inte ha omsorgen fixad för sommaren, men det är deras problem. Jag kommer inte vara där och tillgänglig då iallafall. Jag har redan sagt det att jag kanske inte kommer att vara där, så han kan inte räkna med mig. Deras mamma verkar vara hemma iallafall, för där är två av dem nu om dagarna iallafall. Ang fritids för hösten så frågade jag om ansökan för det. Det var då han sa att de inte bestämt än, att man måste ansöka men att man alltid får plats. Ver inte hur lång tid i förväg man måste ansöka då, men det är inte heller mltt problem, jag kommer att vara "i skolan".

Hur mycket ansvar ska man ta för bonusbarn?

INNEHÅLL