Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Ha ha ha, saken är den att jag inte tror på att du är genuint intresserad Du verkar mest angelägen om att skamma. Det är det som är så intressant med dig, du sticker in huvudet i en tråd, ungefär som om du hade stuckit in huvudet i en tråd om förlossning och sagt till en trådstartare hur värdelöst det är att använda både epiduralt och lustgas vid förlossning för din mamma födde ju minsann friska barn utan någon bedövning alls. Där började du, och tyckte att du vet för du har minsann en styvpappa. Och nu påstår du att du är genuint intresserad av att lära dig om strukturer och dynamiken i styvfamiljskonstellationen... nej, det tror jag inte att du är. Men är du verkligen genuint intresserad så är det ju bara för dig att gå tillbaka och läsa i tråden, det står redan en hel del där. Du kan läsa mina inlägg och du kan läsa andras inlägg. Om du bara ger dig den på att förstå så kanske det funkar så småningom. 

Ha ha ha, saken är den att jag inte tror på att du är genuint intresserad Du verkar mest angelägen om att skamma. Det är det som är så intressant med dig, du sticker in huvudet i en tråd, ungefär som om du hade stuckit in huvudet i en tråd om förlossning och sagt till en trådstartare hur värdelöst det är att använda både epiduralt och lustgas vid förlossning för din mamma födde ju minsann friska barn utan någon bedövning alls. Där började du, och tyckte att du vet för du har minsann en styvpappa. Och nu påstår du att du är genuint intresserad av att lära dig om strukturer och dynamiken i styvfamiljskonstellationen... nej, det tror jag inte att du är. Men är du verkligen genuint intresserad så är det ju bara för dig att gå tillbaka och läsa i tråden, det står redan en hel del där. Du kan läsa mina inlägg och du kan läsa andras inlägg. Om du bara ger dig den på att förstå så kanske det funkar så småningom. 

Normen i en kärnfamilj är att båda dom vuxna i familjen älskar de gemensamma barnen och vill dom allt gott, ungefär lika mycket både pappa och mamma. Dom är jämställda som vårdnadshavare på så sätt och har lika mycket att säga till om juridiskt och kulturellt. När problem uppstår i en kärnfamilj så är alltså dynamiken hyfsat jämlik - båda föräldrarna älskar barnen och vill barnen väl lika mycket, båda föräldrarna bestämmer. Enligt normen vill säga. Dessutom så finns det ingen tredje vårdnadshavare som lurkar i bakgrunden och vill ha sin åsikt. Dynamiken i en bonusfamilj skiljer sig på så sätt att båda dom vuxna INTE är föräldrar till barnen och båda dom vuxna älskar inte barnen lika mycket eller vill dom allt gott lika mycket. Den ene vuxne kanske är förälder och älskar barnet över allt annat och har känt barnet i åtta år sedan barnet var bebis medan den andre bara har känt barnet i två år och tycker att barnet är gulligt och snällt men borde lära sig bordsskick, typ. När beslut ska fattas så har föräldern bestämmanderätt både juridiskt och kulturellt, till att t.ex. sätta sitt barn på fritids. Den andre vuxne har inga rättigheter juridiskt och kulturellt sett så brukar dom styvmödrar som bestämmer över styvbarnet placeras i Elaka styvmodern-facket. Bonusbarnets behov kan komma att krocka med styvförälderns behov på ett sätt som inte sker i kärnfamiljer. Det som är bra för bonusbarnet kan krocka med vad som är bra för parrelationen i familjen. Sånt kan naturligtvis uppstå även i kärnfamiljer men återigen - i en bonusfamilj har den ene vuxne bestämmanderätt och är förälder medan den andre vuxne bara är styvförälder. Så varje problem som uppstår måste man verkligen lyssna in varandra och kompromissa. Dessutom så finns det en tredje part att ta hänsyn till gällande alla beslut i bonusfamiljen - förälderns ex. Eftersom det är föräldern som känner exet och har varit ihop med exet så är det ofta föräldern som kommunicerar med exet gällande det gemensamma barnet. Även här skiljer sig dynamiken åt mellan en kärnfamilj och en bonusfamilj, i en bonusfamilj finns alltid en tredje part utanför kretsen som ska säga sitt. Det finns alltså en heeelt annan och mycket mer komplex dynamik i bonusfamiljen, är du mer intresserad så kolla in sociologen Patricia L Papernows föreläsningar på youtube, superintressanta.

Att de inblandade inte har några band överhuvudtaget till varann, därför går det heller inte att göra som i en kärnfamilj. Det som är självklart i en kärnfamilj är det inte i en sammansatt familj. Det är utomstående inblandade i alla beslut som rör tex semestrar mm. Att den andra föräldern går in för att sabotera umgänget är heller inget ovanligt.

Jag är inte Kari och kan inte svara för den personen. Jag har lärt mig en massa genom egna erfarenheter, andra styvmammor och forskning som jag letat fram.

Jag förstår inte varför man bildar en bonusfamilj om man inte kan se sina bonusbarn som sina egna. Jag bildar en bonusfamilj nu och självklart ska jag ta hand om min sambos son på samma sätt som mina egna barn. Det är inte bonus sonens fel att vi valt att flytta ihop. Så alla barn ska få samma behandling oavsett vem som är förälder.

Jag tycker det är skillnad på att se dem som sina egna och hur man behandlar dem. Jag ser mina bonusbarn som en del av familjen. Men absolut inte som mina egna. De ska inte särbehandlas jmf med mina biologiska barn. MEN min man har mer ansvar över dem hemma... deras läxor, all kontakt med skola osv. Jag tar den biten med mina barn. Om nåt problem uppstår kring skola osv tar jag det med mina barns pappa. Om det är nåt i familjelivet som 8nte funkar tar jag det med min nuvarande man så klart. Vi hjälps åt att få familjen att funka. Mina egna barn har jag dock en sån enorm villkorslös kärlek till.... de är mitt kött och blod liksom. Jag har fött dem, fostrat dem. Bonusbarnen har jag känt i ca 4 år och de berikar mitt liv..men jag känner inte samma kärlek till dem. Jag tycker om dem..men kan inte säga att jag älskar dem. Jag är glad de finns i mitt liv. Se hur olika känslor kan vara? och ändå behandlar man bonusar med respekt så klart! Men min man skulle ju inte helt sonika räkna med att jag tar hand om hans barn om han jobbar. Han skulle fråga... och kanske ordna så de får vara med sin mamma om han ska jobba mycket.

Jag förstår faktiskt inte de som älskar bonusarna lika mkt som sina egna... men alla är vi olika. Känslor är ingen lätt sak.

Empatiska människor visar välvilja mot sina medmänniskor men inte tusan går de runt och älskar allt och alla hela tiden utan att ens lärt känna dem. Som sagt så kan ni komma tillbaka när ni levt några år i en bonusfamilj istället för att döma andra för hur ni inbillar er att ni skulle agera. Jag tror nog det är få människor som går in i nya sammanhang med en dålig inställning och med tron att det ska gå åt helvete. Men som sagt, sen brukar verkligheten komma ikapp. Extremt naivt att tänka så som ni gör.

Det var flera som tyckte att det där var bra skrivet. Du sa att du ville lära dig något. Att du var genuint intresserad. Jag trodde inte ett ögonblick på att du var genuint intresserad. Jag tror enbart att du har sökt dig hit för att du hoppas att du ska hitta några lätta offer för dig att skamma. Men här var det någon som ville berätta något för dig. Och hur svarar du? 

Kanske är dags för dig att leta upp den där frizonen som du påstår att alla oempatiska människor har där de kan få en klapp på axeln. Var ska du få din klapp på axeln nu? Av din ovanliga man? 

Som bonusbarn ja, men inte som bonusförälder. Att du varit bonusbarn är inte relevant för denna tråd du då inte har erfarenheten.

Du har fortfarande ingen erfarenhet och egentlgien bryr jag mig inte då du har noll koll och inte känner mig, men förklara gärna hur jag misslyckats som bonusförälder. Mig veterligen väljer barnet ofta att vända sig till mig för såväl känslomässigt som praktiskt stöd. Och har en mycket god relation med min familj/släkt, uppskattar att umgås bara med mig, min familj osv. Det märks tydligt och det säger hen själv. Jag är mer förälder till barnet än vad mamman är och har en tightare relation, så utifrån ett bonusbarns synvinkel skulle jag nog säga att jag lyckats.

Ja och det går självklart inte att jämföra med en kärnfamilj.

Jag hade nog valt att bli särbo.

Och funderat på om jag ville ha en relation med en man som inte respekterar mig.

Det låter tyvärr som om du bara hänger i tråden för att skamma Ts och andra som skriver. Och jag undrar fascinerat: varför då? Vad är ditt motiv till att vilja insinuera att Ts är en dålig bonusmamma, har en sopa till karl och är olycklig i sin relation? Det är så märkligt. Vad är det hon triggar inom dig egentligen? Var du inte så lycklig som halvsyskon i den där bonusfamiljen du växte upp i? Bär du på rädslan över att din styvpappa alltid älskat dig mindre än sina biologiska barn eller att dina halvsyskon förfördelats på något sätt?

Du får gärna själv berätta om strukturen i bonusfamiljen du växte upp i, det är väldigt intressant att höra för mig som befinner mig i en bonusfamilj som bonusmamma. Men jag är inte själv uppvuxen som bonusbarn med halvsyskon och styvförälder, som du är. Det vore intressant att höra ditt perspektiv.

Bra för du behöver den där klappen på axeln och din frizon. 

Du kan gå tillbaka i tråden och läsa igen. Det står en hel del där. Alla andra också. Saken med dig är att du redan har visat dina färger. Siden skrev ett bra inlägg men din kommentar på den handlade enbart om mig. 

Är du genuint intresserad slutar du att fråga och går tillbaka i tråden och läser. Är du genuint intresserad slutar du att skamma. 

Jag såg att du och din styvfar delar hobby och intressen. Grattis. Men att alla dina syskon inte gör det. Det är ju fantastiskt att ha något som båda är intresserade av. Det gör inte dig bättre än de andra barnen, eller hur. Det betyder bara att ni har samma intressen. Var glad att det har funkat så bra hos er.  

Sluta nu och gå in och pilla i en relation som du inte vet någonting om. Jag såg att du har börjat prata om särbo och att i och för sig, hon är höggravid. Jag har sett såna som dig som tycker att man borde ha gjort abort. Som går in i trådar med åsikter för att de av någon anledning tycker att man har rätt att gå in och pilla, hävda att man gjort fel som skaffat barn, nu är du där och pillar med att hävda att hon borde bli särbo, men att hon i och för sig är höggravid. Det är en människa du pratar om. Inte legogubbar i din fantasivärld, inte en såpa på teve. En människa. Sluta med dina spekulationer kring henne. Hon är höggravid Hon ska få barn. Låt henne vara. Visa respekt. 

Gå och syssla med din hobby och dina intressen.

Men den strukturen bygger på att ingen har ett band till varann utan blir bedömda för de personer de är, de blir inte älskade och satta först för att de är barn, utan precis som med andra människor så bedöms de efter hur de är som personer.

Det bygger även på att det aldrig går att boka semestrar eller något utan att flera utomstående kommer till tals.

Att det finns ett ex som försöker förstöra inverkar i hög grad på förhållandet.

Det är en del av strukturen som man sen ska försöka bygga något vettigt av.

Du förnekar och ifrågasätter detta. Det är det folk reagerar för

Tycker den där beskrivningen passar in på dig och din vän (Ja).

Jag upplever att vi har det precis som du beskriver. Saker är verkligen inte svart eller vitt och en sak kan vara komplicerat utan att hela relationen/familjen är åt helvete liksom. Upplever att vi som par och familj har mycket goda stunder och överlag lever det liv vi vill leva, men att det såklart finns problem, som i alla familjer och bonusfamiljer, som inte funkar klockrent. Skönt att någon annan än jag ser och förstår det. Vet inte om (Lasse) och (Ja) lever i de två relationerna i världshistorien där inga problem någonsin uppstått eller ligger kvar. Jag ser många relationer omkring mig som hållit ihop länge och där det finns extremt mycket kärlek men även såklart problem/meningsskiljaktigheter/personlighetsdrag som gör att det gnisslar ibland. Jag ser inte detta som en svaghet eller förlust utan snarare som en naturlig del av en relation. Jag flera långa relationer bakom mig som jag valt att avsluta men som jag med kärlek ser tillbaka på, relationer som haft både ups and downs.