Offer för föräldrar som inte ville riskera bli bortvalda. Den ena tror fortfarande hen är medelpunkten i tillvaron, den andra har blivit vuxen på riktigt.
Mina har också klarat sig själva hemma och värmt lunch i micron. Vissa saker har man fått vägleda via telefon, men det hör ju till att va förälder.
Jag förstår inte varför man inte fortsätter med det även om det kommer in en ny partner.
Det är därför sånt måste redas ut innan man flyttar ihop.
Skulle du vilja/orka lägga så mycket energi och tid som krävs på någon annans barn?
Eftersom du skulle kräva det av en partner menar jag.
Eller väljer du bort en partner med barn?
Det som du säger är ju inte direkt nåt nytt, du upprepar samma saker som redan har sagts, även om du själv kanske tror att du kom på det själv, era föreställningar om att vi andra bara håller med varandra, hittat någon som tycker lika. Men varför skulle du ha lagt någon större tankeverksamhet vid det? Det är ju rätt naturligt, den som inte har samma erfarenhet har inte behov av att lösa problemet.
Håller helt med dig! Vad är det för sk. familj man tror man ska ha om man inte ens klarar av att ge ett barn som BOR där lite mat.
Ok jag kan köpa att pappor lätt lämpar över ansvar till närmaste kvinna, men det är ju inte på något sätt barnets fel.
Och nej ibland "klickar" det inte alls och pappan är frånvarande, men då kanske man bör söka sig vidare ist för att gnälla i åratal..
Det finns mängder av bonusföräldrar ute i världen som adopterat sina bonusbarn och familjer där man INTE gör skillnad på ditt och mitt barn, eller vem som måste bre en jävla macka...
Patetiskt.
Va härligt! Tycker jag läser så många fina historier jämt där en bonusföräldrar helhjärtat gått in och gett en famn/trygghet till barn som saknat en förälder, vilket gett ringar på vattnet i form av stora glada familjer.
Lite chockad sen när man går in här och alltid möts av en enorma bitterhet som verkar dominera bonustrådar, att man inte ens vill försöka bli en fungerande familj liksom.
Det är barnet som ALDRIG kan/får välja familj, utan de vuxna som hoppar in frivilligt i dessa konstellationer - och ändå är det så förbannat mycket gnäll och ovilja att göra nåt bra av det...
Jag tycker det är väldigt dåligt av pappan att anta att TS ska ta hand om barnet hela sommaren. Klart en 10-åring kan vara själv lite men är man en hyfsat ansvarsfull vuxen åker man inte bort hela dagarna och låter en 10-åring sköta sig själv. Det blir ju också mycket kringjobb som extra städning, köpa mer mat mm med ett barn hemma. Tyvärr TS låter det som om du har dragit en nitlott med val av pappa till ditt kommande barn. Ställ krav att han tar ledigt alternativt finns till hands hela tiden för barnet om han ska vara hemma och inte på fritids.
Tänk att det alltid ska smyga sig in ett "hur har detta kunnat undgå henne i alla år! Hur kan man till och med skaffa barn när han är en sån uppenbar idiot?!" Varifrån kommer ni som alltid ska smyga in denna skuld att lägga i knät på dessa kvinnor?
Ja, jag vet ju att du inte har något egen erfarenhet och du kollar väl in i såna här trådar för att få känna att du är ju i alla fall lite bättre. Kanske lever du med en idiotkarl du också men han är åtminstone inte en lika stor idiot som den här idioten. Eller var beror dessa skammanden på. Läste en intressant artikel precis igår faktiskt, om varför det är så många som skammar på nätet. Just nu är det populärt att skamma folk som sitter på uteserveringar och liknande. Att skamma kvinnor som får problem när de väntar sitt första barn med en man som redan har barn sen tidigare är dock inget nytt. Ni dyker upp lite då och då.
Sen gömmer ni er gärna bakom att ni "bara tänker på barnets bästa".
Det finns redan några i den här tråden som har försökt att ge förklaringar till varför de här problemen uppstår just när man har blivit gravid och när ett barn är på väg. Det har även om och om igen diskuterats att problem kan man ha dessförinnan men att de inte står i proportion till att lämna och att det inte finns någon anledning att tro att de inte går att lösa. Men, som många redan har försökt att förklara, när ett barn är på väg så brukar nya problem dyka upp och många saker ställs på sin spets.
Men för all del. Fortsätt du att ställa frågor som andra redan har försökt att besvara.
Fattar inte hur du orkar härja på TS som du gör. Hon verkar ju få ta mer ansvar än båda biologiska föräldrarna gör. TS har ju skrivit att mamman i stort sett skiter i ungen. Det om nåt är skrämmande.
Frågan är väl varför du går så hårt ut mot Ts? Kritisera de biologiska föräldrarna istället som bara struntar i sin unge. Skrämmande enligt mig.