Elina123 skrev 2020-05-03 17:27:48 följande:
Vissa delar låter exakt som min mans dotter! Hon är diagnosticerad med ADD och ångest, men vi tror att det är något mer, troligen autism (typ Asperber). Men då hon är 22 så är det helt upp till henne att göra utredningar och det vägrar hon för hon vill inte ha fler stämplar.
Kombinationen med att hon har sina problem samt att min man skämt bort henne något bedrövligt har gjort henne till...ja, jag vet inte vad jag ska kalla det...
Hon tror att hon äger sin pappa och har ensamrätt till honom. Förväntar sig att han ska ställa upp i ur och skur och släppa allt han har för händer för minsta lilla pip från henne och blir sur om han inte kan prata med henne flera gånger om dagen. Hon pratar bara om sig och sitt jobb, och förväntar sig att alla ska tycka att det är lika intressant som hon. Men när andra, tex hennes pappa, försöker göra likadant mot henne, dvs prata om sig och sitt jobb, så antingen så byter hon samtalsämne eller säger att hon inte hinner prata mer nu.
För att förebygga totalt kaos mellan mig och min man, enbart pga hans dotters beteende, så gick vi till familjerådgivningen. Där kom vi fram till att hon troligen såg mig som en rival om hennes pappa, ett slags svartsjukedrama. Hon verkar inte se sin pappa som pappa, utan mer som en partner där ingen annan skulle få chans att komma emellan.
Hos sin pappa så accepterade hon aldrig att jag skulle sova där, utan ställde till ett herrans väsen, så jag orkade inte utan bröt ihop och åkte därifrån.
Det märkliga är ju att hon accepterat att hennes mamma bor ihop med en person som hon hatar, honom kör hon inte ut. Men hon accepterar inte att jag skulle vara hos hennes pappa. Det har liksom inte funnits någon logik i varför det funkar på ett sätt hos hennes mamma och ett annat hos hennes pappa. Det verkar som att hon kan accetera att hennes mamma har ett nytt förhållande, men hennes pappa får inte ha det, utan han ska bara vara hennes. Just den biten tror jag kan ha med uppfostran att göra. Han har offrat sig själv hela tiden för henne, vilket har gjort att hon tror att hon äger honom. Så visst, till viss del kan jag förstå att det blir jobbigt för henne när hon ska behöva dela uppmärksamheten, men samtidigt så är det ju helt sjukt att en 22-åring inte ska kunna sova i ett eget rum.
Nu har det blivit aningens bättre, mest pga att hon dragit sig undan och bara varit hos sin mamma. Men hon ringer ju honom oftast 3-4 ggr varje kväll. Själv skulle jag bli tokig om jag vore han.
Ett par gånger har hon tom sovit här, då hon kommit ihop sig med sin mamma och/eller sin mammas sambo. Men hon kan absolut inte sova själv nånstans, utan då har alternativen varit att hon och hennes pappa skulle sova på soffan båda två, eller att hon fått ta en maddrass på golvet.
Oj o här har jag suttit o länge trott att det bara är jag som har det så här. Visst har jag läst om turbulens i bonusfamiljer men då handlar det i princip jämt om barn som är betydligt yngre än vad min mans dotter är.
Känner verkligen igen det där att hans dotter beter sig som en svartsjuk dominant fru mer än som hans barn. Hon agerar som att hon blir bedragen om han ger mig uppmärksamhet eller uppvaktar mig på födelsedagar. Också det där med att hon accepterar o respekterar sin mammas lösa förbindelser o privatliv medans hon vill sätta in en kil i vårt privatliv. Då tror jag ändå att hon gillar mig men det spelar liksom ingen roll. Hon kan komma på måndagen o fråga ut oss om vad vi gjort under veckan o vad vi har ätit. Svarar han då henne nåt som inte faller henne på läppen så blir hon vansinnig, speciellt om vi gjort eller ätit nåt som låter lite för bra när hon inte varit här.
Det är fruktansvärt frustrerande att hålla tyst många gånger för det är provocerande att bara lyssna på. Har bara lust att be henne hålla käft o skaffa sig ett liv.
Nu kan hans dotter bjuda till o vara gullig mot mig men det är när han inte är hemma. Då är hon väldigt trevlig o vill umgås med mig men just för att det är enbart då hon gör det så har jag tröttnat på det också. Känns bara falskt o att man är nåt andrahandsalternativ på umgänge. Är din mans dotter likadan?
Nu vet jag inte om hans dotter har nån diagnos o bryr mig egentligen inte heller längre.
