Gränslösa ex o styvbarn!
Oh my.. Får kalla kårar. Jag är helt klart ett dröm-ex.
Inlägg från: pyssel
|
-
-
Alla dessa autistiska flickor jag råkat på under mer än 20 år i branschen och som man inte klarat att diagnostisera i yngre ålder. De har fått slaskdiagnosen ADD istället som när den är korrekt är en ren uppmärksamhetsstörning och inte har något med social omogenhet, empatibrist och fysisk och emotionell gränslöshet att göra. Det är sorgligt för alla inblandade.Elina123 skrev 2020-05-03 17:27:48 följande:
Vissa delar låter exakt som min mans dotter! Hon är diagnosticerad med ADD och ångest, men vi tror att det är något mer, troligen autism (typ Asperber). Men då hon är 22 så är det helt upp till henne att göra utredningar och det vägrar hon för hon vill inte ha fler stämplar.
Kombinationen med att hon har sina problem samt att min man skämt bort henne något bedrövligt har gjort henne till...ja, jag vet inte vad jag ska kalla det...
Hon tror att hon äger sin pappa och har ensamrätt till honom. Förväntar sig att han ska ställa upp i ur och skur och släppa allt han har för händer för minsta lilla pip från henne och blir sur om han inte kan prata med henne flera gånger om dagen. Hon pratar bara om sig och sitt jobb, och förväntar sig att alla ska tycka att det är lika intressant som hon. Men när andra, tex hennes pappa, försöker göra likadant mot henne, dvs prata om sig och sitt jobb, så antingen så byter hon samtalsämne eller säger att hon inte hinner prata mer nu.
För att förebygga totalt kaos mellan mig och min man, enbart pga hans dotters beteende, så gick vi till familjerådgivningen. Där kom vi fram till att hon troligen såg mig som en rival om hennes pappa, ett slags svartsjukedrama. Hon verkar inte se sin pappa som pappa, utan mer som en partner där ingen annan skulle få chans att komma emellan.
Hos sin pappa så accepterade hon aldrig att jag skulle sova där, utan ställde till ett herrans väsen, så jag orkade inte utan bröt ihop och åkte därifrån.
Det märkliga är ju att hon accepterat att hennes mamma bor ihop med en person som hon hatar, honom kör hon inte ut. Men hon accepterar inte att jag skulle vara hos hennes pappa. Det har liksom inte funnits någon logik i varför det funkar på ett sätt hos hennes mamma och ett annat hos hennes pappa. Det verkar som att hon kan accetera att hennes mamma har ett nytt förhållande, men hennes pappa får inte ha det, utan han ska bara vara hennes. Just den biten tror jag kan ha med uppfostran att göra. Han har offrat sig själv hela tiden för henne, vilket har gjort att hon tror att hon äger honom. Så visst, till viss del kan jag förstå att det blir jobbigt för henne när hon ska behöva dela uppmärksamheten, men samtidigt så är det ju helt sjukt att en 22-åring inte ska kunna sova i ett eget rum.
Nu har det blivit aningens bättre, mest pga att hon dragit sig undan och bara varit hos sin mamma. Men hon ringer ju honom oftast 3-4 ggr varje kväll. Själv skulle jag bli tokig om jag vore han.
Ett par gånger har hon tom sovit här, då hon kommit ihop sig med sin mamma och/eller sin mammas sambo. Men hon kan absolut inte sova själv nånstans, utan då har alternativen varit att hon och hennes pappa skulle sova på soffan båda två, eller att hon fått ta en maddrass på golvet.
-
Du kan pma om du vill veta mer så jag inte ger bort för mkt av mig själv. Men i korta drag har jag arbetat med autism specialiserat, eller förekommande, i olika typer av verksamheter hela mitt yrkesliv. Flickor får sin autistiska diagnos senare än pojkar eller missas helt. Det är min erfarenhet och det är vad jag läser mig till.Elina123 skrev 2020-05-03 19:58:41 följande:
Pyssel, nu blir jag nyfiken! Vad jobbar du med? Menar du att du jobbat 20 år med autistiska flickor?
Isf, vad tror du? Kan det vara så att både TS styvdotter och min styvdotter har odiagnosticerad autism?
Har själv en dotter med diagnoserna autism, ADD och odiagnosticerad OCD. Tycker det är svårt att säga vad som är vilken diagnos då vissa kriterier finns i flera diagnoser.
Men om jag fattat rätt så hör inte min styvdotters ångest, vilja att ha pappa för sig själv, kontrollbehov osv inte till ADD?
ADD är ju en renodlad störning i uppmärksamheten och när den genererar ångest är den ofta kopplad till svårigheter med skolarbete och prestation. Visst kan den trassla till det en aning socialt som "du lyssnar ju inte!" när man missar eller säger "va?", eller om man har ett minne som är sämre (att folk känner sig bortprioriterade och glömda) och att man kanske orkar umgås mindre, men man har ju inga generella svårigheter med sociala koder, åldersadkvat beteende och behovet av bekräftelse och kontroll som måste vara av sorten att "kunna ta och se på" och är som ett svart hål i rymden hur mkt andra än ger (lite som vissa emotionella störningar). Jag skulle personligen säga att jag sett det hos bl.a flickor med autism - och då långtifrån alla. Men att autismen i sig gör det svårt att jobba med de här dragen för den försvårar och förstärker beteendet (mentaliseringsförmågan och rigiditeten ställer till det). Det omogna beteendet och barnsliga "oförståndet", bristen på ömsesidighet som kvarstår i vuxen ålder, talar för att man skulle kunna misstänka autism. Har även sett det vid intellektuell funktionsnedsättning, vilket jag antar att hon inte har. Även vid mkt svårt trauma och anknytningsproblematik och ingen funktionsnedsättning, har jag sett det hos barn, för som vuxen döljer de flesta och anpassar sig efter gruppnormer även om traumat är obehandlat och skapar andra problem. Jag skulle alltså säga "ja, det där kan jag verkligen känna igen hos just vissa flickor med autism", utan att vilja påstå att just dessa flickor i tråden har det, om du förstår hur jag menar =) På andra ledden av samma spektrum hittar du ju samtidigt flickor som är mer än obrydda och självständigare än genomsnittet, när det gäller det symbiotiska med en förälder, eller senare partner.