Varför får skitstövlar det de vill medan snälla blir utan?

Beklagar att du inte trivs med ditt liv. Jag kan dock inte förstår hur du kan koppla vad som händer i en annan persons liv till ditt eget? Det är så små barn gör, men om du är vuxen måste du kunna distansera dig från andras liv och vad som händer dem. Förstår du? 

Det handlar inte om ont eller gott. Det handlar om att vissa personer ser till att saker händer, medan du kanske mest sitter och väntar på att något ska hända? Just den personen du skriver om låter verkligen inte trevlig och då är det bästa du kan göra att inte ha kontakt med den personen eftersom det tar energi från dig. Då gör du ett aktivt val som kan göra att du mår bättre. Skit i denne person, på ren svenska!

Du kan verkligen inte sitta och grotta ner dig och bli uppgiften pga detta. Det finns massor med andra underbara människor i världen, så tänk på dessa i stället. 

Du får väl ta ansvar för sitt egna liv o se till att det blir som du vill, självklart får en gravid kvinna uppmärksamhet varesig hon vill eller inte. Det är naturligt.

Hon kanske längtat efter detta jätte mycket o så sitter du o är avis, anonymt på nätet o skriver taskiga saker.

Vill du ha ett sånt liv som henne, men minus attityden kanske som du klagar på så skaffa det

Jag förstår dig helt TS, jag hamnar i liknande tankar extremt lätt och har svårt att hantera dem. För egen del så har jag ett barn som drabbas av otur och svårigheter hela tiden trots att hen kämpar och gör allt rätt, nedan en nära släkting har flera barn som bara glider fram på livets räkmacka och inte fattar att något kan vara värre än att vara hungrig en stund. (Det är unga vuxna allihopa.) Det är så himla svårt att se detta.

Du har fått några bra råd som även jag försöker ta till mig.

Att inte jämföra är så himla svårt! Och just det där att det går bättre för människor som beter sig allmänt illa ser jag nästan som ett mönster i tillvaron. Fattar inte att vi byggt upp ett samhälle som belönar egoistiska och elaka beteenden. Hur kunde det bli så? De flesta av oss vill väl att samhällsstrukturen ska belöna människor som är goda osv...

Tack för många och kloka svar. Jag vet rationellt att livet är orättvist. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra och att det som egentligen spelar roll är vad som händer i mitt liv och inte i andras. Men känslomässigt är detta så svårt. Jag vet att man inte kan ändra på andra och att det är onödigt att lägga energi på såna som hon.

Jag vill inte behöva tänka på henne och hennes förehavanden, men hennes beteende gör att hon ofta är "på tapeten" i familjen och får mycket uppmärksamhet och det ofta pratas om henne. Hon far med osanningar och målar ut sig själv som ett offer (vilket hon får mycket sympati för) när den som faktiskt skapar allt drama och missförstånd är hon själv. Det känns orättvist. Jag är extra ledsen över att jag fått mig en skopa ovett från familjen då hon sagt saker om mig. När jag förklarade min sida av saken så blev flera förvånade. Det hon sagt till dem stämmer ju liksom inte alls med vad hon sagt till mig.

Hon är ofta i konflikter och konstiga situationer med tex sitt jobb, sin egen familj osv. Vilket ju stärker min uppfattning om att den som ytterst är ansvarig för allt drama är hon själv. Att hon sen får allt hon pekar på och drömmer om och samtidigt får sympati, sticker ju i mina ögon. Jag vill inte vara missunnsam men hon väcker de känslorna i mig. Hade hon varit trevlig så hade jag nog känt på ett annat sätt, faktiskt.

Jag ville väl mest bara få ventilera lite (jag är nog knappast ensam om att vara frustrerad och ledsen ibland). Jag har fått en hel del bra svar i tråden som jag ska ta till mig. Tack för input!

Ja, skönt att veta att man inte är ensam. Exakt det där med att samhället belönar bråkiga individer har jag funderat mkt på. Redan i lägre skolåldern tar många vidriga barn för sig på andras bekostnad. Och nej, barnen är ju såklart inte vidriga men deras beteenden är ofta det. Och det fortsätter liksom i livet.

Då får du jobba på att begränsa den personens inflytande på ditt liv, och hur mycket tid du måste stå ut med henne.

Här har vi arbetat för att slippa en omöjlig människa i 20 års tid, och nu först har vi fått kvarvarande förälder att begripa att vi faktiskt inte orkar.

Systern är bara elak/kritiserande mot sin bror (min man) jämt, och han är snäll och blir bara ledsen, ibland i ett par veckor efteråt. Medan jag blir blåilsk för att hon manipulerar föräldern och försöker skada den jag älskar.

Vi orkar inte se skåpet längre och det är så skönt att vi nu har begränsat det till några timmar på jul. Efter att sista föräldern är död kommer hon inte att finnas mer.

Det är bara att vänja sig. Jag fick maratonknulla med min man i flera år för att bli gravid. Nu älskar jag honom, och att ha sex med honom, men när det kändes påtvingat och han sedan länge givit upp så var det svårt. Jag har en massa peruker, sexkläder, teaterkostymer osv. osv....två hela flyttkartonger fulla. Det var vad som krävdes så det är något en del av oss verkligen måste kämpa för. Men det blev ett barn till slut.

Men för min syrra så räcker det att dricka ett par glas vin och gå på nattklubb så är hon gravid sedan. 3 barn har hon.

Det är orättvist.

Uff det låter verkligen ansträngande. Vad skönt att ni hittat en strategi som funkar (och att ni ser en ände på det). Jag hade uppskattat en liknande lösning men tror tyvärr att resten av familjen inte hade gått med på det.

Man får ta det bit för bit.
Det har varit gånger när vi ursäktat oss och inte åkt på släktträffar för att vi inte orkat. 

Också en gång när svärmor hade lovat oss att bara vi skulle komma till huset på landet ett par dagar och syrran J. skulle inte vara där, bara för att sen komma dit och se att det är dukat till fler och då kryper det fram att J. ringde dagen innan och hux flux bestämde att hon skulle dit. Vi vände på klacken och åkte hem igen alla de milen, på direkten.

Man kan inte styra andra men man råder över sig själv, även om det kan vara väldigt tufft att göra föräldrar besvikna. Förslagsvis håller man sig till de tillfällen där det är många på plats så man kan ducka personen som man inte orkar tala med. Hej och hejdå, mer behöver man inte säga. Och ju mindre en elak person vet om vad man gör, desto bättre. Släktingar man gillar ser man givetvis till att träffa på egen hand.

Ja! Det var en gång en pappa som sa till sin son: Håll dig väl med mobbarna, för det är de som kommer bli dina chefer när du blir vuxen.

Ungefär så är det faktiskt, tyvärr.

På min sons förskola gick det en tjej som var elak mot andra barn. Gissa vad personalen sa när det var avslutning? Jo att hon har naturliga ledaregenskaper...

Nämen jisses....

Bitchar får inte allt de pekar på. De tar vad de vill ha utan att bry sig om vad andra tycker.

Haha ja du har rätt. Oavsett så har jag svårt för att otrevliga personer ofta får som de vill. Genom att vara otrevliga och roffa åt sig så blir det ju their way or the highway liksom. Kanske själv borde bli en bitch.

Jag förstår att det känns jävligt surt TS. Det hade jag också tyckt. Min gamla mobbare är välbetald halvkänd ishockeytränare på hög nivå, har tidigare varit spelare utomlands. Har snygg fru och vackra barn. Man vill ju bara spy. Men jag försöker intala mig att alla har nåt skit i livet. "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about."

Undvik henne.

Tack för förståelsen och att du delar med dig :)

Att du orkar... Att du orkar projicera din egen olycka på denna ingifta släkting. Du låter bitter, missunnsam och avundsjuk. Jobba med dig själv.

Jag tror faktiskt att det är precis tvärtom. Att hon har dålig självkänsla och spelar ut det mot omgivningen. Att hon borde "jobba på sig själv". Det är så intressant att den som genomskådar såna som hon är den som får höra att den ska jobba på sig själv. Det jag stör mig på är att såna som hon som borde jobba på sig själva, istället kan härja runt som de behagar och komma undan med det. Medan vi som faktiskt jobbat på oss själva och därmed har människokännedom, ska få skit för att vi se ser vilka dessa personer egentligen är.

Vad känner du till om hennes inre liv?

Vad vet du om vad hon kämpar emot i sitt liv?

Jag förstår verkligen din känsla, men jag står också fast vid att jag tycker att inte verkar särskilt sunt att fokusera så på en annan människa och dennes tillkortakommanden.

En förändring måste börja med oss själva och bakom alla våra fasader finns en jämlike - skapad av kött och blod och som kanske kämpar mot sådant en annan inte har en aning om..

Jag har själv blivit utsatt för just det där, och vet hur det känns att stå på ?den andra sidan?.

Jag hade en person i min närhet som alltid såg mig som en bortskämd, självupptagen, och manipulativ dramaqueen.

Stämpeln fick innan jag ens var gammal nog att förstå dess innebörd och innan jag ens var gammal nog att ens ta ansvar för det.

Det epitetet fick jag sedan bära med mig resten av mitt liv och kunde aldrig tvätta mig fri ifrån den.

Till saken hör att hon aldrig kände eller lärde känna mig på djupet - utan valde att skapa sig en uppfattning av mig baserat på hennes egna fördomar.

Inte visste hon vad jag kämpade och kämpar med bakom ytan.

Jag har också sett på situationer från ?din sida?: Den där vackra, självupptagne och karismatiske ledaren som tycktes få och ha allt och komma undan med allt (!) trots att hon mobbade och körde slut på andra. Lite som mobbarna i skolan. Men som karma kom ikapp..

Min erfarenhet är att karma kommer alltid ikapp till syvende och sist.

Do good - and good things will come to you.

Do bad.. and the bad will come.

Du behöver inte lägga energi på henne. Släpp det.

Alla har sitt personliga lilla helvete någon gång genom livet...

Precis min tanke!