Inlägg från: Anonym (Uppgiven) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Uppgiven)

    Varför får skitstövlar det de vill medan snälla blir utan?

    Så. En ingift släkting som är ung, omogen, otrevlig och osäker är nu gravid och gör en stor affär av det. Jag har länge längtat efter barn och har av olika anledningar fått vänta längre än vad jag vill. Det gör rätt så jävla ont att denna person fått det jag vill ha mest av allt.

    Jag upplever att jag gör det mesta "rätt" här i livet och bryr mig om andra. Den ingifta släktingen är manipulativ, otrevlig och egoistisk. Jag stör mig rejält på att hon är gravid och får massa uppmärksamhet (som hon verkligen suktar efter och vill ha). Jag tycker inte hon förtjänar det.

    Hon har gjort en hel del övertramp i familjen och hennes respektive gjorde tom slut en period pga hennes bråkiga och konfrontativa beteende.

    Min uppgivenhet grundas liksom generellt i att såna som hon ofta får det de vill, andra gör som de önskat och saker utvecklas som de vill. Medan andra kämpar och rimligen borde förtjäna positiva saker,utan att få det.

    Vad är det för orättvisa i världen som gör att bitchar får allt de pekar på medan snälla personer går miste om saker?

  • Svar på tråden Varför får skitstövlar det de vill medan snälla blir utan?
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (W) skrev 2020-03-28 23:26:34 följande:

    TS är frustrerad och ledsen, inte värt det att sparka på henne.

    När personer som är skitstövlar får allt man vill ha kan det vara tungt.


    Du förstår mig, tack! <3
  • Anonym (Uppgiven)

    Tack för många och kloka svar. Jag vet rationellt att livet är orättvist. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra och att det som egentligen spelar roll är vad som händer i mitt liv och inte i andras. Men känslomässigt är detta så svårt. Jag vet att man inte kan ändra på andra och att det är onödigt att lägga energi på såna som hon.

    Jag vill inte behöva tänka på henne och hennes förehavanden, men hennes beteende gör att hon ofta är "på tapeten" i familjen och får mycket uppmärksamhet och det ofta pratas om henne. Hon far med osanningar och målar ut sig själv som ett offer (vilket hon får mycket sympati för) när den som faktiskt skapar allt drama och missförstånd är hon själv. Det känns orättvist. Jag är extra ledsen över att jag fått mig en skopa ovett från familjen då hon sagt saker om mig. När jag förklarade min sida av saken så blev flera förvånade. Det hon sagt till dem stämmer ju liksom inte alls med vad hon sagt till mig.

    Hon är ofta i konflikter och konstiga situationer med tex sitt jobb, sin egen familj osv. Vilket ju stärker min uppfattning om att den som ytterst är ansvarig för allt drama är hon själv. Att hon sen får allt hon pekar på och drömmer om och samtidigt får sympati, sticker ju i mina ögon. Jag vill inte vara missunnsam men hon väcker de känslorna i mig. Hade hon varit trevlig så hade jag nog känt på ett annat sätt, faktiskt.

    Jag ville väl mest bara få ventilera lite (jag är nog knappast ensam om att vara frustrerad och ledsen ibland). Jag har fått en hel del bra svar i tråden som jag ska ta till mig. Tack för input!

  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Förstår) skrev 2020-03-29 09:53:40 följande:

    Jag förstår dig helt TS, jag hamnar i liknande tankar extremt lätt och har svårt att hantera dem. För egen del så har jag ett barn som drabbas av otur och svårigheter hela tiden trots att hen kämpar och gör allt rätt, nedan en nära släkting har flera barn som bara glider fram på livets räkmacka och inte fattar att något kan vara värre än att vara hungrig en stund. (Det är unga vuxna allihopa.) Det är så himla svårt att se detta.

    Du har fått några bra råd som även jag försöker ta till mig.

    Att inte jämföra är så himla svårt! Och just det där att det går bättre för människor som beter sig allmänt illa ser jag nästan som ett mönster i tillvaron. Fattar inte att vi byggt upp ett samhälle som belönar egoistiska och elaka beteenden. Hur kunde det bli så? De flesta av oss vill väl att samhällsstrukturen ska belöna människor som är goda osv...


    Ja, skönt att veta att man inte är ensam. Exakt det där med att samhället belönar bråkiga individer har jag funderat mkt på. Redan i lägre skolåldern tar många vidriga barn för sig på andras bekostnad. Och nej, barnen är ju såklart inte vidriga men deras beteenden är ofta det. Och det fortsätter liksom i livet.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Qvist) skrev 2020-03-29 14:42:26 följande:

    Då får du jobba på att begränsa den personens inflytande på ditt liv, och hur mycket tid du måste stå ut med henne.

    Här har vi arbetat för att slippa en omöjlig människa i 20 års tid, och nu först har vi fått kvarvarande förälder att begripa att vi faktiskt inte orkar.

    Systern är bara elak/kritiserande mot sin bror (min man) jämt, och han är snäll och blir bara ledsen, ibland i ett par veckor efteråt. Medan jag blir blåilsk för att hon manipulerar föräldern och försöker skada den jag älskar.

    Vi orkar inte se skåpet längre och det är så skönt att vi nu har begränsat det till några timmar på jul. Efter att sista föräldern är död kommer hon inte att finnas mer.


    Uff det låter verkligen ansträngande. Vad skönt att ni hittat en strategi som funkar (och att ni ser en ände på det). Jag hade uppskattat en liknande lösning men tror tyvärr att resten av familjen inte hade gått med på det.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Förstår) skrev 2020-03-29 18:33:20 följande:

    Ja! Det var en gång en pappa som sa till sin son: Håll dig väl med mobbarna, för det är de som kommer bli dina chefer när du blir vuxen.

    Ungefär så är det faktiskt, tyvärr.

    På min sons förskola gick det en tjej som var elak mot andra barn. Gissa vad personalen sa när det var avslutning? Jo att hon har naturliga ledaregenskaper...


    Nämen jisses....
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (dumheterärdumheter) skrev 2020-03-30 11:00:42 följande:

    Bitchar får inte allt de pekar på. De tar vad de vill ha utan att bry sig om vad andra tycker.


    Haha ja du har rätt. Oavsett så har jag svårt för att otrevliga personer ofta får som de vill. Genom att vara otrevliga och roffa åt sig så blir det ju their way or the highway liksom. Kanske själv borde bli en bitch.
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Jag) skrev 2020-03-30 20:02:02 följande:

    Jag förstår att det känns jävligt surt TS. Det hade jag också tyckt. Min gamla mobbare är välbetald halvkänd ishockeytränare på hög nivå, har tidigare varit spelare utomlands. Har snygg fru och vackra barn. Man vill ju bara spy. Men jag försöker intala mig att alla har nåt skit i livet. "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about."

    Undvik henne.


    Tack för förståelsen och att du delar med dig :)
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Y) skrev 2020-03-31 00:04:22 följande:

    Att du orkar... Att du orkar projicera din egen olycka på denna ingifta släkting. Du låter bitter, missunnsam och avundsjuk. Jobba med dig själv.


    Jag tror faktiskt att det är precis tvärtom. Att hon har dålig självkänsla och spelar ut det mot omgivningen. Att hon borde "jobba på sig själv". Det är så intressant att den som genomskådar såna som hon är den som får höra att den ska jobba på sig själv. Det jag stör mig på är att såna som hon som borde jobba på sig själva, istället kan härja runt som de behagar och komma undan med det. Medan vi som faktiskt jobbat på oss själva och därmed har människokännedom, ska få skit för att vi se ser vilka dessa personer egentligen är.
Svar på tråden Varför får skitstövlar det de vill medan snälla blir utan?