Inlägg från: Mortiscia80 |Visa alla inlägg
  • Mortiscia80

    Här är vi alla vänner.

    Disa35 skrev 2020-12-17 04:23:24 följande:
    Ursäkta sent svar, livet kom emellan

    Jag skulle ta det lugnt om jag var du, och jag tycker de där testerna låter väl avancerade för den åldern. Nu har jag bara ett barn men även större barn har väl svårt med tempus ibland? Och tidsuppfattning och sådant.

    Juicepressen hade jag gärna använt, men den får inte plats i upphuggna garderoben till kök och därför är den förvisad till hallen. Vi har den i en stor plastpåse och har hängt en kappa över den för att inte svärmor ska se den (var hon som gav den till oss).

    Om febern går ner snabbt igen och han verkar pigg och glad i övrigt behöver du inte oroa dig Se till att han inte blir för varm och att han dricker mycket bara - sova under lakan, utan pyjamas och/eller med fönster på glänt är rätt bra.
    Ingen fara, jag har full förståelse :D Vi verkar ha liknande livssituationer på många sätt.

    Ja precis, jag började fundera på hur de andra barnen i hans grupp pratar också men det är bara en eller två som kan prata bra faktiskt. Logopeden dillade om barnpsykolog också för att ta reda på om han har en diagnos men jag sa att vi inte kände att det var akut utan att det kunde vänta. Ibland undrar man om de ser troll i varje hörn x)

    Hm.... Finns det möjlighet att bygga ut köket på något sätt? Antingen utåt eller dra ner en vägg, eller riktigt avancerat så har jag sett de som flyttat på hela rummet till en annan del av huset :D Ni har hus eller förresten?

    Ja det brukar vara ett par dygn så är det klart. Nu har det varit 2½ dygn den här gången. Hellre lite småsjuk än rejält sjuk kanske. Det går vattkoppor på fsk men han har iaf inga märken. Men han kissar som sjutton om nätterna! Kisslakan går åt som smör, tur man har ett gäng!
  • Mortiscia80
    Litenmenhård skrev 2020-12-17 08:31:59 följande:
    Hehe, det är bra att du tycker det. .

    Ja, Ernst som hund är ju klockren. BTW, är han inte en av killarna i trion "I just wanna be cool?" Har funderat på det ett tag. 
    Du hade rätt, det är han! :D Var tvungen att googla, man är ju mer nyfiken än en liten apa.... Så nu vet jag vilka den gruppen är också x) Men han är riktigt bra i sin roll!
  • Mortiscia80
    Disa35 skrev 2020-12-17 11:04:02 följande:
    Jag börjar fundera på om folk är välfärdsskadade i Sverige Det verkar ha gått troll i det här med diagnoser och jag undrar om det är så lyckat egentligen. Jag menar, på diagnos brukar väl följa behandling och specialanpassning och stödjande lärare och gud vet allt. Om det då från början bara rörde sig om personlig egenskap, ideer eller något annat, då tror jag man riskerar att förstärka beteendet och göra det värre, trots alla goda föresatser. Med det sagt ska naturligtvis den som faktiskt lider av något få hjälp - men jag tror inte någon är betjänt av att man rusar iväg och börjar leta diagnoser.

    Vad säger fröknarna förresten? De borde väl ha reagerat om din son faktiskt avvek så mycket att man kunde misstänka att något var fel.

    Vi bor i hyreslägenhet så det går inte att bygga ut köket. Pga möbler går det inte att skapa så värst mycket extra förvaring heller - har redan lagerhylla i vardagsrummet där de stora formarna och stekgrytan står.

    Fast...nu när jag tänker efter...man kanske kan ta ner badbaljan och ha den någon annanstans (sonen badar ändå inte), och så kan man ställa saker där, typ juicepress. Får fundera på detta, tack!

    Vad jag vet kan det dröja innan kopporna dyker upp, och alla får inte jättemånga heller. Det låter rimligt om han inte har haft det, för det är väldigt smittsamt.
    Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)

    Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)

    Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna.
  • Mortiscia80
    Disa35 skrev 2020-12-17 11:04:02 följande:
    Jag börjar fundera på om folk är välfärdsskadade i Sverige Det verkar ha gått troll i det här med diagnoser och jag undrar om det är så lyckat egentligen. Jag menar, på diagnos brukar väl följa behandling och specialanpassning och stödjande lärare och gud vet allt. Om det då från början bara rörde sig om personlig egenskap, ideer eller något annat, då tror jag man riskerar att förstärka beteendet och göra det värre, trots alla goda föresatser. Med det sagt ska naturligtvis den som faktiskt lider av något få hjälp - men jag tror inte någon är betjänt av att man rusar iväg och börjar leta diagnoser.

    Vad säger fröknarna förresten? De borde väl ha reagerat om din son faktiskt avvek så mycket att man kunde misstänka att något var fel.

    Vi bor i hyreslägenhet så det går inte att bygga ut köket. Pga möbler går det inte att skapa så värst mycket extra förvaring heller - har redan lagerhylla i vardagsrummet där de stora formarna och stekgrytan står.

    Fast...nu när jag tänker efter...man kanske kan ta ner badbaljan och ha den någon annanstans (sonen badar ändå inte), och så kan man ställa saker där, typ juicepress. Får fundera på detta, tack!

    Vad jag vet kan det dröja innan kopporna dyker upp, och alla får inte jättemånga heller. Det låter rimligt om han inte har haft det, för det är väldigt smittsamt.
    Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)

    Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)

    Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna.
  • Mortiscia80
    Disa35 skrev 2020-12-17 13:24:03 följande:
    Jag för min del tror absolut inte man måste, eller ens bör, diagnosticera precis allting - särskilt inte hos växande barn. Som du skriver är det så mycket som hör till utvecklingen, det är så lätt att blanda ihop faser med symptom på olika saker och NPF-diagnoser rör sig i gråzonen. Det är också extra illa, tycker jag, när föräldrar på eget bevåg sätter diagnoser och börjar leva därefter. Minns du t ex diskussionen om barnen till veganen?

    Jag tycker också att det verkar orimligt med så mycket NPF i ett förhållandevis litet land på kort tid. Varför ser man inte samma utveckling i t ex Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Canada, osv? Kan det kanske vara så att det är samhället det är fel på, inte ungarna?

    Jag tycker du ska lyssna på de andra föräldrarna och fröknarna - vad jobbar du med, fööresten? I stora drag bara.

    Vi hittar nog fler lösningar, nöden är uppfinningarnas moder Lägenheten är inte tänkt för barnfamilj, den är tänkt för en till två vuxna. Fast här anpassar man inte så mycket, så vår hyresvärdinna tycker bara det är trevligt att vi har fått barn

    Barnsjukdomar är generellt värre för vuxna, ja, från allmänt jobbigare till dödliga och/eller med svåra skador. Så det låter väldigt bra att både du och din karl har haft vattkoppor
    Lite av en epidemi är det ju ;) Sedan tror jag ärligt talat att det här skärmlivet som många har redan från småbarnsåren spär på en hel del problem, som en liten fasett i en större förklaring så klart. Och utöver det har vi fått ett stressigare samhälle generellt på flera sätt. Jag vet inte exakt vilka vegan-barn du tänker på så du får gärna berätta :)

    I grunden är jag gymnasielärare så man har ju inget om småbarns utveckling i utbildningen, alltså inget om tidig språkinlärning eller pedagogik åt det hållet. Men jag funderar på att vidareutbilda mig så jag kan undervisa på universitet. Man får se, det finns många tankar.

    Ah, ni kanske inte kommer bo där hela livet direkt :) Det finns en fördel med att inte ha för stort och dra på sig för mycket ägodelar. Ibland drömmer jag om att bo i ett sånt där litet hus, kanske på hjul till o med, attefallsstorlek ungefär.
  • Mortiscia80
    Litenmenhård skrev 2020-12-18 07:25:29 följande:

    Tror ni dem använder samma hund nu när Lady är Ernst?


    Ja det tror jag. Kroppen förändras ju inte när personer byter plats :) Ska se dagens avsnitt till frukost eller nåt.

    @Disa: Nu vet vi iaf varför A-K inte finns!
  • Mortiscia80
    Litenmenhård skrev 2020-12-18 07:58:22 följande:
    Jo, det kanske det är, men jag tänkte eftersom att hunden var så olik sig så kanske dem använder en annan hund som ser likadan ut, typ.
    Olik på vilket sätt menar du? Jag tycker den ser likadan ut, och det ska ju vara samma hund även i berättelsen. Det räcker liksom med en skådespelarhund :)
  • Mortiscia80
    Disa35 skrev 2020-12-18 08:49:59 följande:
    Jag tror du har rätt i det med skärmarna, jag kan bli skogstokig om jag förlorar i ett spel t ex. Och jag är vuxen med god marginal, vilken effekt har då inte skärmarna - och innehållet! - på outvecklade barn?? Sedan är nog, som du skriver, skärmarna bara en liten del. Samhället är stressigare, absolut, mer elitistiskt och krävande, skolan är ett totalt haveri av flum, rosa moln och allmänt lullull.

    Det var en tråd för något år sedan, startad av en tjej som oroade sig för sin veganväninnas barn. De var trötta, ofokuserade och betedde sig, och tjejen trodde att kosten låg bakom. Hon fick minsann veta att deta hade hon inte med att göra, det spekulerades i diagnoser högt och lågt - och så var vi en liten grupp tappra själar som föreslog att hon skulle få ungarna till läkarundersökning med provtagning (vi fick vår släng av sleven, vi också). Tjejen fick kompisen att kolla ungarna, och mycket riktigt led de brist på både det ena och det andra, däribland järn och D-vitamin.

    Ah, så du har koll på större barn/ungdomar

    Låter mysigt Vi letar större men det tar tid, för det är mycket som ska klaffa - och standarden och beskrivningarna är minst sagt skiftande och fantasifullt
    Jag skulle klassa mig själv som skärmberoende men jag har ju halva livet i en liten burk! Både internet med allt som händer där men också alla privata foton, en del filmer, alla mina egenskrivna texter och förstås en massa stick/virkmönster x) Då hamnar man lätt framför datorn när man har en ledig stund över. Men resten av samhället är ju på flera sätt hemskt, en ständigt närvarande stress. Och med tusen och en möjligheter av hur man vill forma sin framtid, vilket också skapar stress då det finns för många val. Men jag kände inte stress förrän vi flyttade till en större stad, så sånt kan också påverka.

    Men stackars barn! :s Tur att de gick till läkaren. Veganism är bra men man måste läsa på vad som behövs för kroppen, och sen kanske inte barn ska gå på en sådan diet helt och hållet. Så där är det alltid i trådarna, en del vettiga människor och sedan en hel hög foliehattar som peppar upp varandra. Suck...

    Ja precis :) Logopeden var väldigt förvånad när jag förklarade varför jag inte hade koll på tidig språkinlärning x) Det var liksom "Vadå, du är ju lärare, sånt ska ju du kunna" ungefär. Hon sa inte så rakt ut men av hennes reaktion. De jag jobbar med är liksom med en fot i vuxenlivet redan.

    Det kommer en dag! :) Har man tid att vänta så hittar man till slut nåt bra!
  • Mortiscia80
    Disa35 skrev 2020-12-18 12:12:56 följande:
    Vilken större stad flyttade du till? Eller hur stor är den, i alla fall? Jag förföljer inte, jag lovar, blev bara väldigt nyfiken.

    Du får förlåta, men jag tror att skärmar, internet och liknande ligger bakom en hel del elände som man inte räknade med. T ex alla ungar som har mobil och gps-klocka, och som ändå inte klarar av att gå 500 meter till/från skolan. Jag hade varken mobil eller något annat, och jag cyklade 2,5 km själv när jag var 10-11 (hade egen nyckel också, lärde mig att steka pannkakor i den vevan). Dessutom hjälper inte den där tekniken mot någonting, det är Engla ett mycket sorgligt exempel på.

    Barn ska inte gå på sådana dieter, nej. Då ska man veta väldigt väl vad man sysslar med, och det gör tyvärr inte de flesta (majoriteten föräldrar som är veganer är inte utbildade läkare, syrror, dietister, näringsfysiologer, etc).

    Foliehattar och vettiga, absolut, men där emellan kommer moralpoliserna, de tillika självutnämnda experterna på allt mellan himmel och jord. Och Gud nåde den som är av en annan mening - jag får för mig att det dyker upp alias för dig också.

    (Gubben kom hem, helt oväntat, medförande en kattkalender och en snörrulle. Kalendern är till svärmor, och snöret är av obehandlat lin - måste få tag på bivax att dra snöret genom innan det går att binda stek med.)

    Jag tycker den där logopeden låter mer än lovligt märklig, om du ursäktar. Hon måste väl veta att det finns olika lärare, eller? Fast iofs så fanns det en läkare/utbildare hemma för många år sedan, som sa till ssk-eleverna att "det här behöver ni inte kunna, ni ska ändå bara tömma pisspottor".

    Den där perfekte lägenheten dyker säkert upp, bara att vänta, hoppas och hålla utkik
    Skickade pm :) Men ca 100 000 i tätorten har vi.

    Ingen fara, jag vet att jag är skärmskadad och tar inte illa upp x) Jo men lite försoffade har vi ju blivit som homo sapiens iom all bekväm teknik! Det går inte att säga emot. Jag fick min första mobil när jag var 17 år, av min dåvarande pojkvän (en begagnad Micro Tac hahaha). Man var ju ute och cyklade och gick jämt som barn, ville man umgås åkte man till den personen. Man ringde ju inte ens före :) Man sätter en övertro till tekniken idag dessutom, på samma sätt som jag fick ett överfallslarm att ha i handväskan. Innan jag ens hunnit få fram den så är allt redan i full fart. Eller bara det som jag nämnde förut, alla familjefoton man har. Kraschar hårddisken ligger man illa till! Har allt på en extern men de kan ju också gå sönder. Jag är lite bakåtsträvare när det gäller barn och teknik, mobil i lågstadiet blir det inte här kan jag säga. Men han får så klart se tecknad film och sånt. Man måste först lära sig umgås med tekniken på ett vettigt sätt innan man släpper loss ungarna på TikTok och allehanda krimskrams.

    Haha jaa vissa nick kommer man onekligen att tänka på :D En del är oftast otrevliga, en del sitter på en hög häst och ser inte ens marken, och just det där att det ska tjafsas så snart man inte tycker lika. Jag fick världens utbrott på en person igår faktiskt, då fick jag helt nog och hade det inte varit för den här tråden hade jag lämnat FL för lång tid framöver. Man måste liksom inte bråka om allt jämt, och det är nåt som jag tröttnar på i forumet.

    Ja hon är lite udda. Trevlig men pga hennes konstiga inställning börjar jag tycka mindre om henne. Förra besöket hade hon lite av panik i rösten när hon beskrev hur långt efter hon tyckte att han är språkligt. Lugna ner sig lite tycker jag. Nu vill hon ha in mig på en föräldrakurs i jan/feb men med tanke på corona är jag inte så sugen på det, annars hade det varit jättebra verkligen. Ja alla lärare kan ju inte allt om barn, precis som det finns olika slags nivåer inom vården vad man får lära sig eller inte.
  • Mortiscia80
    Litenmenhård skrev 2020-12-18 16:30:06 följande:

    Korka upp champagnen och kasta ut Torsten, för nu är det fredag! .


    Nä den här helgen blir det alkoholfri glögg ;) Imorgon kväll. Och så en film till det, vi tänkte se The Maze Runner.
Svar på tråden Här är vi alla vänner.