Öppna vårat förhållande

Öh... och som jag har fattat det är precis just det här en JÄTTESTOR skillnad..? För monogama är det just att kärleken är förbehållen EN enda som är det centrala; dvs man kan bara älska en människa åt gången? Eller hur? Min poäng är att jag älskar väldigt många människor, och den känsla jag har för dem skiljer sig inte annat än i grad. Sen har jag/vill jag ha sex med en del av dem, medan jag inte vill ha det med en del andra (främst kvinnor, eftersom jag är sorgligt straight), men det ena (kärlek) har liksom inte med det andra (sex) att göra. För mig. 

Jag tänker att det nog trots allt är så att monogama gör en väldigt tydlig skillnad mellan å ena sidan det man ibland kallar "romantisk kärlek" och å andra sidan den kärlek man känner för en nära vän eller en familjemedlem (som inte är ens partner), så jag vidhåller nog ändå att vi ser på det på olika sätt

Men... alltså - va? Du verkar ju inte öht ta in vad jag säger... De två har inte med varandra att göra! Sex är en sak. Kärlek är en annan. Lever man i en relation med någon så sammanfaller de ofta, men det ena är inte avhängigt av det andra.  På vad vis är det jag säger motsägelsefullt? Jag fattar verkligen inte? Det är ju som att säga att en kärleksrelation inte skulle kunna hålla bara för att partnern i fråga inte var intresserad av att gå på konserter, t ex. Jag lever för musik, och om jag aldrig mer skulle få gå på en konsert i mitt liv skulle jag tycka att livet skulle kännas rätt trist. Men att därifrån dra slutsatsen att ett förhållande med någon som inte tyckte om att gå på konserter inte skulle hålla i längden...? Håller du med om att det vore en ganska absurd slutsats? Om en partner inte tycker om att gå på konserter kan jag ju alltid gå med nån annan, eller hur?

Oj vilken diskussion det blev :).

Iaf så känner jag så här; sex är inte livsviktigt i en relation. Av olika anledningar kan man ju ha ett förhållande utan att ha sex. Att träffa någon som är asexuell eller av andra anledningar inte kan ha sex är inget hinder i min värld iaf. Monogam eller poly spelar ingen roll här. Jag känner att sex och kärlek är olika saker och har alltid gjort sen jag va tonåring. Jag kan ha en kärleksrelation utan sex lika väl som en sexuellrelation utan kärlek. Jag behöver inte ha kärleken för att ha grymt sex och jag kan ha kärleksrelationer som är underbara även utan sex. Här ingår inte vänskap, jag känner inte samma sak för en vän som för en jag är kär i.

Jag kan ju tycka det är underligt att dessa två "måste" hänga ihop för att man ska kunna ha en bra och sund relation. Varför då egentligen? Alla är olika men inom kärleken så förväntas vi ha sex för att det ska kunna vara sunt och långvarigt. Tycker det är rätt knäppt..

Under en period tappade jag och maken sexet pga sjukdom hos han och jag skulle säga att dessa månader utan sex var bättre än när vi hade sex. Och då va jag den som "blev utan" pga hans operation. Jag kröp ju inte på väggarna för det och grunden till det var kommunikation.

Ja, du har helt rätt. Dels är vi alla olika, och det går egentligen inte att placera folk i vattentäta kategorier och säga att de här tänker så, och de där tänker så, och dels så utvecklas vi under hel livet, och ändrar syn på saker och ting. I stand corrected :)Alltså, jag bor inte längre ihop med någon; jag har kommit fram till att jag inte funkar att bo ihop med haha. Personligen skulle jag nog trivas bäst med att inte dra några gränser alls mellan vilka jag har en sk kärleksrelation med; vilka som är fwb; vilka som är "bara" vänner; och vilka som enbart är kk. Men de flesta vill ju definiera sina relationer, och eftersom det inte spelar så stor roll för mig, så länge en etikett inte ändrar hur verkligheten ser ut, så blir det ändå så. Att de flesta relationer jag har är definierade med en etikett, alltså. Men, som sagt, för mig personligen finns det inga tydliga gränser. Som jag sa i nåt tidigare inlägg är det väl närmast det rent praktiska som avgör; ju mer ansvar man har för varandra, och ju större del någon är av ens liv, desto tydligare blir det att kategorisera det som en faktisk partner/kärleksrelation. Och, som jag också sagt tidigare: även intensiteten i kärleken. Men, som sagt, helst skulle jag vilja slippa att kategorisera öht, eftersom jag inte upplever några tydliga gränser, och eftersom alla de jag anser står mig nära är speciella för mig på sina egna vis.  Ok? Vad är din fråga här?Ja? Det har jag ju sagt hela tiden? Att det skulle vara svårt att leva utan sex alltså. Men återigen: detta påverkar ju inte den eller de kärleksrelationer jag har. Om jag förstår dig rätt så är din poäng att en kärleksrelation utan sex inte funkar, eller? Och mitt svar är att jo, för mig kan en kärleksrelation utan sex fungera alldeles utmärkt. "Bara kärlek" skulle räcka alldeles utmärkt för att relationen skulle funka. Hade det däremot varit så att den relationen även hade ett förbud mot sex med nån annan, så hade den så klart kraschat, eftersom jag inte är beredd att leva utan sex. På samma sätt som en kärleksrelation där jag var förbjuden att gå på konserter skulle krascha, eftersom jag inte är beredd att leva ett liv utan musik. Men i min värld har varken sex eller konserter en tvingande koppling till en kärleksrelation. Det är lika absurt att tänka sig att en kärlekspartner till mig skulle förbjuda sex med andra, som att den skulle förbjuda mig att gå på konserter med nån annan. Det är liksom en icke-fråga, see? Hade jag däremot levt i ett monogamt förhållande hade frågan ju blivit relevant, eftersom det där faktiskt är så att ett sexlöst förhållande innebär ett liv utan sex. Men nu är jag ju inte monogam. Sen fattar jag fortfarande inte riktigt vad den här frågan har med trådstarten att göra... Vad är det du försöker bevisa? Varför är du så besatt av just frågan huruvida en kärleksrelation utan sex skulle funka eller inte? 

Oj vilken diskussion det blev :).

Vad menar du? Om han tycker det är jobbigt måste ju han ta initiativet att stänga. Jag kan väl inte sitta och ha dåligt samvete för att jag får njuta och inte han? Det var han som ville det här i första hand, jag var öppen för att testa.

Skulle du gå med på det då, alltså om han lade fram att han tycker det är jobbigt och vill att ni håller er enbart till varandra i fortsättningen?

Jo det är inte samma det vet jag, dåligt exempel. Men det handlar likväl inte om bara sexpartners. Kärleken är större än sex och jag ser inget konstigt i att man kan ha känslor och älska flera samtidigt. Det finns ju egentligen inget rätt eller fel i frågan, alla gör som man själv vill men samtidigt förväntas man i största allmänhet vara monogam i dagens samhälle.

Skulle maken träffa någon som han vill ha ett förhållande med så skulle jag va med på det. Varför ska jag hindra han i det när det bara skulle göra han olycklig i våran relation och förmodligen slutar det med att vi skiljer oss för att jag inte tillåter han vara den han är. Tror inte alls våran kärlek skulle bli mindre av att han har möjlighet att ha känslor för någon annan samtidigt. Tvärtom.

För övrigt- om sexet inte funkar i en relation, ha tillräckligt med ryggrad för att ta itu med problemet eller sök er vidare. Det är egentligen inte svårare än så.

Allt annat är självbedrägeri från uttråkade vuxna som använder varandra som snuttefilt.