Inlägg från: Anonym (Inga) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Inga)

    Styvmamma-upproret

    Anonym (Polly) skrev 2020-03-15 14:28:18 följande:

    Visst är det så. Började tänka tillbaka på när jag flyttade ihop med sambon. Efter en hel veckas samboliv så fick jag veta att varannan helg skulle bli varannan vecka. Frågade då hur han hade tänkt lösa barnomsorgen på morgonen eftersom dagis/fritids inte öppna förrän 06.00 och han börja jobba klockan kvart i 6. Jo men se det hade han och hans ex tänkt att jag skulle se till att det fungerar. Att jag jobbar natt ibland och kom hem efter han börja jobba skulle lösas med att hans ex kom hit en timme till jag kom hem, sen skulle jag lämna på fritids innan jag gick och la mig. . När jag jobbar förmiddag så kunde exet minsann tänka sig att barnet mot betalning förstås fick vara hos henne. Tilläggas bör att hon inte jobbar utan lever på bidrag.

    Vart inte nåt med det, han fick ändra sin arbetstid så han kunde lämna och hämta själv. Mamman anmälde oss till soc för jag inte tog hand om baaaaarnet.

    Kämpade på i några år men både min särbo som han är nu och hans förbannade ex sabotera allt. Jag skulle ha mer ansvar både i vardagen och ekonomiskt än nån av dom biologiska föräldrarna så det var bara att slänga ut dom till slut.


    Klassiker. Jag flyttade också in hos min sambo som hade sina barn varannan helg. Direkt ändrade han och exet till varannan vecka istället. För nu hade de ju en kvinna som kom in och hjälpte till med hushållet och baaaarnen :)
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Polly) skrev 2020-03-15 15:16:38 följande:

    Helt otroligt. Nu var jag helt fel kvinna att göra så med då jag totalt vägrade att gå med på deras "superba" idé. Är evigt tacksam att vi tidigt bestämt att inte skaffa gemensamma barn.


    Det var smart tänkt av dig. Jag gick in i rollen som Den perfekta Bonusmamman till 100 % i början. Skulle hjälpa till för sambons skull och förtjäna min plats i nya familjen. Brände ut mig med nyfödd bebis, mitt första barn.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (förstår) skrev 2020-03-15 15:28:30 följande:

    Du påstod att ts inte har egna barn vilket inte stämmer.


    Vi har ett gemensamt barn.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (förstår) skrev 2020-03-15 15:28:30 följande:

    Du påstod att ts inte har egna barn vilket inte stämmer.


    Och jag har inga barn sedan tidigare.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Polly) skrev 2020-03-15 15:38:09 följande:

    Jag hade väl en fördel mad att ha 3 halvvuxna barn med mig en bodde hos mig på heltid, en hos sin pappa och en flytta till eget. Så jag var helt på det klara med att återigen börja med hämta / lämna på fritids och allt sånt var helt uteslutet. Och jag är ganska principfast av mig eller envis kanske är ett bättre ord.


    Stor fördel, ja. Om vi separerar nu så kommer jag aldrig att gå igenom bonusfamilj igen, skulle jag träffa en ny man så skulle jag propsa på att vara särbos. Låter som om du ordnat det bra för dig :) Men du testade ändå att bo ihop med honom och hans barn en period eller?
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Polly) skrev 2020-03-15 17:03:45 följande:

    Jo vi bodde ihop i flera år. Trodde det skulle bli bättre när ungen vart större men det vart tvärtom. Både för min särbo är en curlingförälder uti fingerspetsarna och för att hans ex inte gav upp med sitt evinnerliga tjat om allt. Nu bor vi hos mig när han inte har umgängesvecka. Och det funkar bra, men jag ska väl inte sticka under stolen med att det är surt att det inte gick att bo tillsammans.


    Att det blir värre med tiden när barn blir curlade har jag hört från flera. Jag har också trott att barnen ska växa upp i sinom tid och lära sig basala saker som att skala sin egen potatis, sova i egen säng, hälsa och svara på tilltal, klara av att ta bussen själv istället för att bli skjutsad ett kvarter etc. Men har hört om sjuttonåringar som beter sig exakt likadant.
  • Anonym (Inga)
    Anonym (V) skrev 2020-03-15 20:35:00 följande:

    Visst är det så men det är inte styvmorsan problem. Jag tror någonstans att ni som är anti styvmammor borde börja kritisera de riktiga antagonisterna istället. Papporna!

    Vet du varför det kommer sig att så många styvmammor är arga? Jo för att deras män leker festfixare när de tidigare barnen är där o när det väl är barnfritt där så tror vissa män att de kan vila upp sig alternativt passa på att gå ut o träffa den där polaren som vill dricka öl.

    Många män tar ansvar för de gemensamma barnen när de tidigare barnen inte är där men många slappar lite för mycket.


    Det här är superviktigt att lyfta fram: många pappor som har sin äldsta kull varannan vecka och en ny familj med en ny kull med barn på heltid är engagerade familjefäder då hela hans kull är samlad, alltså varannan vecka. Då kämpar han på och fixar mat, pusslar med sitt schema för att hämta tidigt, skjutsar till träningar på kvällar och helger. Är en toppenpappa helt enkelt! Han får garanterat bekräftelse från både barnen och sin omgivning för att han är en sån fin pappa. Sen åker de äldsta barnen till sin andra förälder. Hur många styvmammor känner inte igen detta: då lägger sig pappa och vilar på soffan hela kvällen. Är HELT slut! Fräser åt omgivningen om man ber om något. Sen jobbar pappa över resten av veckan, kommer hem sent, tränar på gymmet efter jobbet eller tar en öl med en vän. Han tar ut ALL sin egentid under veckan då styvmamman och de yngsta barnen är hemma. Styvmamman får rodda barn och hushåll och känner sig ensam och förvånad, senare bitter. Pappan är så maxpresterande ens veckan så att han måste vila ut andra veckan. Styvmamman och de yngsta blir second hand choice.
  • Anonym (Inga)
    Tappadstekspade skrev 2020-03-15 23:44:20 följande:

    Varför ska pappan ge de äldre barnen lika mycket uppmärksamhet som innan den lilla kom? Varför ska det yngre barnet få mindre uppmärksamhet de veckor de äldre barnen är där, medan de äldre ska få pappas fulla uppmärksamhet varenda gång de träffar sin pappa?

    Varför ska det yngre barnet leva ett skilsmässobarns liv när det i själva verket lever ett familjeliv med sina föräldrar?


    Mycket träffsäkert beskrivet. Det är detta som sker i många ombildade familjer. De yngsta barnen är de som glöms bort och hamnar i skuggan av de äldsta. I mitt eget fall så är exemplen så många: min sambo skriker och skäller åt vårt minsta barn men är mild och tålmodig med de äldsta. Hsn är hård och kräver självständighet från den minsta men är slapp och servar de äldsta. Min yngste får ärvda leksaker och kläder från halvsyskonen medan de äldre får splitter nya. De äldre halvsyskonen ska med på alla familjesemestrar, övrig tid sitter vi hemma för sambon får så dåligt samvete över att åka någonstans med bara mig och vår minsting. Jag går på alla utvecklingsamtal, skolavslutningar, BVC-besök och tandläkarbesök etc ensam med vårt lilla barn, sambon går på sina äldre barns grejer men inte vår minstings. Min sambo är frånvarande den veckan vi bara är vi tre, då passar han på att jobba över och hitta på egna roliga grejer. Han är närvarande den veckan vi är styvfamilj. Högtider och födelsedagar får jag fixa helt och hållet om dom inte infaller på en vecka då vi är bonusfamilj, då hjälper sambon till. Det är helt outhärdligt att leva i detta i längden. Och jag skyller varken på ex eller styvbarn utan på min man. Jag har låtit honom hållas för att jag har velat att han ska få ha sin fina relation till sina äldsta barn och jag ha också haft bilden av att det är synd om de äldsta barnen som är skilsmässobarn. Men nu har jag nått min gräns. Nu är det fan nog! Jag och sambon går som sagt i parterapi pga detta. Har nån något tips på hur jag kan bryta dessa mönster hemma?
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-16 08:13:10 följande:

    Sätt dig och skriv ner vad som händer under två veckor -ungängesveckan och ensamveckan. Visa honom svart på vitt vad det är han gör och fråga honom om han vill att er yngsta skall behandlas så olika gentemot de äldre. Svarar han att han inte ser problemet så får du ta med det i parterapin som ett stort och grundläggande problem relationen. Blir det ingen förändring får du fundera på om det här är det liv du vill att du och er gemensamma skall leva. Kan han däremot förstå att han orsakar problem med sitt agerande har ni ju något att bygga på. Fortfarande då är det viktigt att fortsätta samtalen och ta hjälp av de redskap er terapeut ger er. Om det här pågått länge och är rotat i honom behöver han jobba hårt på att förändra sitt synsätt.


    Tusen tack för ditt konkreta tips! Grymt bra ju! Det är precis detta som vi har börjat rucka på i parterapin. Tyvärr så sitter våra mönster som bergen. Min sambo börjar bli mer och mer medveten om sina beteenden men jag vet inte om jag orkar med honom vid det här laget. Jag har fått kämpa så hårt med honom sedan vårt lilla barn föddes och det är först NU som han börjar lyssna till det jag säger. Tack för att du tar dig tiden att svara och försöker förstå <3>
  • Anonym (Inga)
    Anonym (Sean) skrev 2020-03-16 08:18:39 följande:

    Glömde: ge förslaget att han ger er lilla lika uppmärksamhet och tar ansvar för denne lika mycket under ensamveckan som han gör gentemot något av sina andra barn de andra veckorna.

    ...och vad gäller leksaker och kläder väntar jag bara på att V skall förklara för dig att ditt barn skall dra sitt strå till stacken för attmotverka klimatkrisen och därför inte kräva annat än ärvda grejer! ...om nu inte klimatkrisen bara var något som särkullsbarn har ansvar för i hennes ögon...


    Jag håller med om att det är naturligt att småsyskon ärver av de äldre. I just detta fall har jag inte tagit strid. När det är så mycket annat som lillasyskonet bara prioriteras bort i så blir dock även detta med ärvda kläder en nagel i ögat för mig. Men jag säger inget om just det, köper nytt för egna pengar bara.
Svar på tråden Styvmamma-upproret