• Anonym (V)

    Styvmamma-upproret

    Jo jag håller med! Uppror och uppror, har ingen pistol mot huvudet men jag väljer att stanna kvar för att jag inte vill lämna mina barn på halvtid med en pappa som drivs av dåligt samvete över sin förstfödda egoist.

    Mitt krav om vi skulle separera är att han tar våra barn motsatt vecka som hans 16 åring är här. Det går inte annars för de skulle väl hinna drunkna på fredagen och han skulle väl märka det under söndagen med tanke på hur högintensiv hans barn sen tidigare är.

  • Anonym (V)
    Anonym (Sigrid) skrev 2020-03-08 21:47:03 följande:

    Det är ju dock så det är? Tycker man att man "inte alls kunde ha vetat hur det skulle bli" har man varit rätt oansvarig och inte tänkt längre än vad näsan räcker.

    Vet man om att ens partner har barn sen innan, borde man också veta att ens egen relation kommer bli mer komplicerad på grund av det och att det aldrig kommer kunna bli helt rättvist mellan dessa bonusbarn och eventuella gemensamma barn. De har helt olika utgångspunkter och det kommer aldrig kunna vara samma dynamik mellan alla föräldrapar och barnen. 

    Visst, TS bonusbarn kanske får dyrare presenter och aktiviteter, men de gemensamma får bo med både mamma och pappa 100%. Det kommer aldrig bli lika för dem. Så är det bara.

    Man kan inte komma och grina sen för att man tycker att det blev jobbigt, när man borde ha vetat mycket väl vad det var man gav sig in på när man hoppade in i en sån här familjekonstellation. Man måste ta lite eget ansvar här och  inse att man valde sin egen situation. Vill man inte ha sånt här tjafs skaffar man inte flera ungar med någon som redan har barn sen innan.


    Och då får jag anta att du själv är en styvmamma med små barn som får stå tillbaks för äldre halvsyskon? Eller sitter du och redovisar spelregler över något som du själv inte har en aning om?
  • Anonym (V)
    smulpaj01 skrev 2020-03-09 19:22:03 följande:

    Med tanke på den ilska, bitterhet och hat du ger uttryck för i denna tråden så är det inte det minsta förvånande att din styvfamilj gått åt h-vete. Bara att lära av dina misstag och starta upp ett nytt liv som varannan vecka ensamstående förälder.

    Och innan du kallar mig idiot, så kan jag meddela att jag har levt i en underbar familj med flera bonus barn samt gemensamt!

    Har varit bonusmamma i tidigare relationer också och har fortfarande kontakt med både mamman och dottern efter ca 20 år.

    Fundera lite på din attityd och ditt agerande så kanske du får en större förståelse om varför er relation var dödsdömt?!


    Fast det här resonemanget faller liksom så platt. Eftersom du hela tiden i inlägg efter inlägg lägger skuld på styvföräldrarna så kan ju de styvmammor som nu har gemensamma barn med män med barn sen tidigare göra slut, skaffa sig en ny partner som per automatik då blir styvförälder till hennes barn och med din logik så blir hon där helt utan skuld för allt som går snett i den styvfamiljen utan då är det styvförälderns fel. Du framstår inte som vidare smart om du tror att alla barn, biomammor, män och din katt om du nu har är en sån är likadana o stöpta i samma form som dig och de du har haft runtomkring dig.
  • Anonym (V)
    smulpaj01 skrev 2020-03-09 19:43:48 följande:

    Du förstod helt uppenbart absolut ingenting av det jag skrev.

    Nej, ts bör lära av sitt misstag och INTE leva i någon styvfamilj eftersom hon inte klarar av det.

    Alla människor är unika, vissa kan inte bli astronauter och vissa klarar inte av att leva med andras barn.

    Själv kan jag inte längre arbeta med mitt drömyrke efter att ha fått barn. Då får man ändra spår i livet, sorgligt men så är livet. Man kan inte få allt.


    Det här håller inte heller för allt handlar inte bara om inställning. Du kan hamna rätt eller fel i samspelet med andra individer och det påverkar inte bara du utan de du ger dig i lag med också, det gäller även dig.
  • Anonym (V)
    smulpaj01 skrev 2020-03-09 20:55:25 följande:

    Jaha.... I så fall får man inse sitt misstag och separera!


    Ja absolut, det håller jag med om. Poängen är att det kan hända dig också, hade du då sagt att det beror på din inställning till det?
  • Anonym (V)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 07:47:29 följande:

    Ingen kallar dig häxa om du inte beter dig som en. Jag känner flera män framförallt som är bonuspappor och dom ÄR verkligen extrapappor till barnen, dom förtjänar att kallas för ?bonus?. Dom älskar barnen som sina egna och engagerar sig för dom.

    Konstigt nog verkar män mycket trevligare att ha som extraföräldrar än många kvinnor.

    Du och många andra som skriver i tråden är ingenting - mammor, ni har ingen föräldraroll med den inställningen.

    Ingen Förälder man vill ha iaf, fy f.


    Jag har också träffat flera av dessa fantastiska styvpappor som i vissa fall har beklagat sig över att de vill lämna relationen eftersom partnern inte vill skaffa gemensamma barn, de barn som hon har sen tidigare borde ju räcka för honom och så funkar det tyvärr inte.

    Sen är det som så att det är ingen slump att det går bättre för bonuspapporna än för bonusmammorna och det beror inte på inställningen som du verkar tro. Det beror oftast på att kvinnor är överlägsna här på att ta in en ny partner i sfären och ge honom plats i sin flock utan att vara styrd av sina barns pappa, män är sämre på detta. Sen är ju en bonuspappa helt fantastisk och räknas som extrapappa om han steker pannkakor till ungarna en gång. En bonusmamma krävs det mer av helt enkelt just pga att kvinnor döms mycket hårdare än män. Det är den krassa sanningen men det är du nog för grinig för att förstå. Du är nog lite för bitter och svartsjuk av dig!
  • Anonym (V)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 08:10:07 följande:

    Vet inte vad du snackar om. Bonuspapporna jag känner gör ALLT för barnen. Leker med dom varje dag, läser godnattsagor, vabbar, har egentid med barnen och hittar på saker, tar ansvar hemma. Framförallt så älskar dom barnen och har en jättefin relation med dom. Trots att i minst ett fall så är ?biopappan? helt sjuk i huvet och har hotat mamman till livet samt trakasserat dom och skickat hat-sms till ?bonuspappan?.

    Ta av dig din jävla martyrtröja, den är bara narcissistisk.

    Jag är också kvinna. Jag har valt min partner för att han är fantastisk. Jag har valt bort en massa män som jag har varit attraherad av och förälskad i för att dom inte varit tillräckligt pålitliga.

    Dom enda som är offer i er situation är barnen och du sabbar deras liv genom att igla dig fast i deras hem och förpesta tillvaron i deras egen familj.

    Det är DU som är vuxen och har ett ansvar att göra slut och flytta!


    Det finns den typen också bland bonusmammor och hade jag haft små bonusbarn hade det inte varit något konstigt att göra så om barnen själva önskade det. Men här brister du också i förståelsen för i många fall så vill inte barnen (eller nån mamma till barnen som motsätter sig) att du ska ha den intima relationen till dem överhuvudtaget. Där är det önskvärda att du håller dig på avstånd och ger blanka sjutton i att ens försöka. Det är inte heller fel men du verkar inte riktigt förstå att alla inte vill ha en massa extramammor o pappor, där kan du också trampa i klaveret. Tro inte att allt avståndstagande alltid har med bonusmamma att göra, det är mer komplext än så.

    Att du sen är plump och kallar mig narcissistisk säger mer om dig än om mig. Du verkar vara en väldigt otrevlig person och en sån skulle inte jag vilja leva ihop med oavsett om det var i kärn eller bonusfamiljen, ditt gränslösa sätt att haspla ur dig rena personangrepp skulle kunna vara skadligt för barn att omge sig med.
  • Anonym (V)
    Anonym (J.M) skrev 2020-03-10 08:53:51 följande:

    Ja för tänk att jag känner en underbar tjej som har två barn med sin man, ett gemensamt och ett som han har med sitt ex.

    Hon är så fin även med hans barn och dom är en familj allihop.

    Det var inte lätt med hans ex i början men min bekant har inte gjort något fel i ekvationen. Dom har en jättebra relation, hon och barnet.

    Det är så det ska vara om man ska bo ihop med barn. Annars får man låta bli.

    Ingen tvingar dig att kalla dig nånting och framförallt tvingar ingen in dig i barnens hem, liv och uppväxt, det ligger BARA på dig.


    Nu tycker jag att du lugnat ner dig för du har inte en aning om min situation. Du hugger utan att ha nån som helst information om min historia.

    Jag följde manualen från punkt till pricka rätt och hade en bra relation till hans barn. Att den relationen nu har blivit så dålig beror inte på något sabotage från mig. Det du och några till här inte förstår är att styvmammor, ex, pappor o styvbarn inte heller kommer i likadana former. Människor förändras och det handlar om alla individer och inte bara styvmammorna.

    Sen tycker jag synd om din sk vän. Skulle hennes styvbarn vända henne ryggen av någon outgrundlig orsak så är hon i dagsläget ovetandes om att du inte är något hon kan vända sig till iallafall. Med vänner som dig så behöver hon knappast några fiender.
  • Anonym (V)
    Anonym (Hepp) skrev 2020-03-11 17:07:31 följande:

    Hur går det för er styvmödrar/bonusmammor i tråden? 

    Var syftet med tråden att få sympatier, och i så fall, känner ni att ni får det? 


    Jag personligen är inte ute efter några sympatier men jag tror ändå att ämnet kring bonusmammor o förlossningsdepressioner är oerhört viktigt att tala om så därför behöver man göra sin röst hörd. För hur mycket vissa här i tråden vill svartmåla bonusmorsor som några onda häxor (givetvis finns den typen med) som vill barnen illa så ska man vara medveten om att er dotter, syster eller bästa vän nån gång kan sitta i den sitsen.

    Jag hade iallafall en riktigt bra relation till min man och hans barn under de år som jag var barnlös och vi följde manualen rätt från punkt o pricka, introducerades inte för tidigt och det tog flera år innan vi flyttade ihop. Men sen hände det nåt när jag närmade mig förlossningsdatumet, alla runtomkring honom började balla ur helt. Han som hade sett fram emot nya bebisen lika mycket som mig blev som förbytt, ex började ringa o picka på hans dåliga samvete o hans barn gjorde uppror och krävde i princip att jag o den lilla inte skulle existera för honom. Nu var han en svag man och betedde sig precis som att han hade varit otrogen mot dem. Han föll för deras påtryckningar och vände mig ryggen helt, jag kunde lika ha gärna varit inneboende med en liten bebis hos en man o hans barn. Det var precis så det gick till och på det hamnade jag i en djup depression som jag än idag har sviter av.

    Så nej, jag behöver inga sympatier men jag vill ändå att såna här saker ska lyftas fram i rampljuset så att andra inte gör samma misstag som mig. Jag önskar inte ens min värsta fiende det! Många män bekänner liksom färg först när det är försent.
  • Anonym (V)
    Anonym (Karin) skrev 2020-03-11 18:06:29 följande:

    Jag säger som du, jag är personligen inte heller ute efter några sympatier och jag är förbannat trött på dom som tycker att "styvmammor" är lovligt villebråd att kasta skit på. 

    Jag har hört allt för många historier om kvinnor som går in i väggen för att de har liknande historia som du har, och jag har också min historia, där saker som man aldrig hade kunnat tänka sig, inte var ett dugg förberedd på, och detta just i samband med att man får barn. Jag har hört allt för många liknande historier och ändå, när man väljer att sträcka ut en hand för att be om hjälp så finns där folk som hellre ger dig en örfil. 

    Jag är inte ute efter att få sympatier ifrån osympatiska människor. Jag vill nå ut till andra kvinnor som har upplevt samma svårigheter. Om en enda kvinna läser det här och känner att hon varken är ensam eller först med att uppleva det, då är jag nöjd. Det är så otroligt viktigt att prata om det här. 

    Jag bad om hjälp på bvc och mvc, detta var några år sen nu, men det var ju tydligt att de inte hade någon som helst kunskap. Det är faktiskt helt otroligt, med tanke på hur ofta jag hör om kvinnor som drabbats av depression, gått in i väggen, och som lider av det flera år efteråt, ändå är det här inget som man prioriterar. Vad kommer det sig? 


    Vilar ett kvinnoförakt bakom och en viss skadeglädje också tror jag. Lite där fick hon minsann, rätt åt henne och skyll dig själv som fick barn med en man som har barn sen innan. Det finns liksom ingen medsysterlig kärlek alls där och det ser man goda exempel på i den här tråden. Kvinnor hatar kvinnor!

    Jag säger så eftersom det här skulle aldrig ske bonuspapporna. Om han ska bli pappa för första gången med en kvinna som har barn sen innan så haglar hejaropen och det är ingen som skulle racka ner på hans lycka som förstagångsförälder, tvärtom! Och skulle det mot all förmodan finnas ett surt ex där som skulle peppra mamman med en massa skit om att barnen bör prioriteras framför bebisen så skulle ju han klassas som ett riktigt psykfall, omgivningen skulle kanske t.o.m. tycka att han borde polisanmälas. Tänk så olika bonusfarsor o bonusmorsor bemöts i likadana livshändelser? Tål att tänkas på.

    Kanske som du säger bör BVC och MVC få mer kunskap om förstföderskor inom bonusfamiljer och se denna grupp som risk som för förlossningsdepression.
Svar på tråden Styvmamma-upproret