Också trött på att ta första steget?

Nu är det tack och lov inte så många män som raggar på mig så jag har inte den erfarenheten.

Efva Attling var ett bra exempel... alla älskar att tala om sig själva och att prata om sina smycken är ju en fantastiskt bra start. Vet faktiskt inte hur jag gör men humor, uppmärksamhet på detaljer och intresse brukar vara uppskattat.

Jag har en god vän som alltid blir kompis... han är alldeles för "gentlemannamässig" och ger inte klara signaler över att han är intresserad på annat sätt.

Tjejerna tröttnar eller uppfattar inte alls att han vill mer. Så massor med tjejkompisar och han är missnöjd eftersom han alltid blir friendzonad.
Tyvärr blir det en ond cirkel då hans ökade osäkerhet gör honom än otydligare.

Jag är kvinna och blev trött på det. För jag är inte en sån kvinna som män bjuder ut/bjuder på drink/börjar prata med. Det är inte alla kvinnor som uppvaktas, utan alldagliga kvinnor går ofta obemärkt förbi.

Men jag hade ju inte så mycket val eftersom jag inte ville vara ensam än att ta mig i kragen och börja igen.

Jag är kille och eftersom jag var rätt blyg och rädd för att göra bort mig så fick jag alla det med tjejer gjort så jag har lagt ner det. Hade varit så skönt om det även funnits tjejer som visat intresse då hade man kanske klarat det lättare. Men jag känner inga som har förhållanden där tjejen tagit första steget.

Kvinnor är ju direkt lata och gömmer sig bakom gamla värderingar när det kommer till uppvaktande. Ingen jämlikhetssträvan där inte.  :|
Men när man knäckt koden är det ju lätt. Men banalt. :/
Ofta drar jag mig ur då jag märker att dom är så extremt dåliga på att återgälda uppmärksamheten.
(Och nej, jag tycker inte att det är svårt att få till det när jag vill det).

Vad innebär det? Har du blivit helt passiv i relationsskapandet eller bara slutat gå fram till okända kvinnor/vara den första som bjuder ut.

För är man helt passiv är det nog väldigt svårt oavsett kön. Alla, både män och kvinnor behöver nån form av gensvar för att gå vidare. Jag var aktiv och tog initiativ när jag var ung och "dejtade". Men jag skulle ju aldrig tai initiativ om jag inte fick något gensvar. Ofta är det ju en hel del steg man tar innan man bjuder utnågon där man känner av varandra. Och även om man inte vill vara den som bjuder ut (man eller kvinna)så behöver man vara med i det spelet

Om jag ser till de kvinnor som var extra populära nör jag var ung var de väldigt bra på det spelet. De var långtifrån passiva även om de kanske inte var den som bjöd ut, men det visste precis bur de skulle bete sig för att skapa och upprätthålla intresse.

Så om du tänker attdu ska göra som tjejer alltid gjort behöver du dels tänka på alla de små stegen som tjejer oftastgör och har gjort, samt som någon påpekade ovan att de tjejer som får uppvaktning "från ingenstans" är liten grupp extra attraktiva (och ofta unga) kvinnor. Hör man inte till den gruppen behöver man jobba på andra sätt för att få uppmärksamhet.

Nej jag har lagt ner det helt och hållet och accepterat att jag aldrig kommer ha ett förhållande. Jag är för blyg för att ta första steget och eftersom tjejer aldrig visar om dom är intresserade så blir det inte lättare. Visst jag har hört ibland från andra att tjejer har varit intresserade men dom har aldrig visat det för mig. Det tar bara energi att längta efter något som man aldrig kan få.

Rädsla är den sämsta drivkraften, den håller dig tillbaka och ger dig ingen utveckling. Det är drivkraften bakom främlingsfientlighet och spär på dålig självkänsla.
för din egen skull, våga! Du har inget att förlora, bara massor att vinna!
Det kräver mod men blotta dig, de som tycker illa vara är inget att ha, de som responderar positivt är de som du kan respektera och eventuellt vilja ha. 

Jag är nog rätt bra på att läsa signaler från kvinnor. Har inga problem med att få till det. Men jag måste säga att rätt många kvinnor är dåliga på ge signaler som en normal människa kan uppfatta. Alltså, om de är intresserade. Jag är inte typen som kör på tills jag får ett tydligt avvisande utan lyckas skapa en bra kontakt genom att se kvinnan och intressera mig för henne och locka henne till att prata om sig själv.

Så jag har inga problem alls att bli kompis med kvinnor. Men får jag då inga som helst signaler om att hon kan tänka sig nåt mer så driver jag inte heller det vidare åt det hållet utan låter det stanna på kompisstadiet. Ibland har jag senare fått veta att hon blivit besviken för att jag inte tog initiativet.

Slutsatsen jag drar av det är att vissa kvinnor menar att om de är passiva och inte direkt avvisande så betyder det att det är grönt ljus men det är helt upp till mannen att ta alla avgörande initiativ. Och då kan jag bara säga att det är hennes förlust. För de män de får som går vidare då är såna som inte är bra på att läsa av signaler utan bara kör på och sexet med en sån riskerar att bli dåligt eftersom han inte heller lär lyssna in vad kvinnan är intresserad av. Och om det leder vidare till en relation så lär den inte heller bli särskilt bra.

Så jag "lyckas" bara med kvinnor som själva aktivt visar intresse. Hur ska jag annars kunna veta om de är intresserade? Kvinnor måste ta sitt ansvar också i dejtingprocessen och inte bara lägga allt ansvar på mannen. (OBS! Syftar inte på situationer där män är både blinda och döva för avvisanden utan där kvinnor är besvikna på att inte mannen kan läsa av deras tysta medgivande.) Om vissa män är totalt värdelösa på att läsa av signaler så är vi andra som är lite mer lyhörda för den skull trots allt inte tankeläsare.

Jag är en tillbakadragen och introvert kvinna som har försökt ta första steget en gång. Hade ögonkontakt med en kille på krogen och jag märkte att även han kollade in mig. Så jag bestämde mig helt enkelt för att ta första steget! Det blev pannkaka av allt. Han var lika tillbakadragen och introvert han.. Enda och sista gången, haha. Tack och lov träffade jag en man över nätet istället och där gick allt så mycket lättare.

Tänk om alla killar skulle ge upp efter att ha försökt en gång 

Jag är periodvis less på det. Men ärligt talat, tar jag inte första steget så händer sällan något. Jag är runt 40 år...och 4 ggr i mitt liv har det hänt att en kvinna raggat upp mig istället för tvärtom. Så tar jag inte första steget så händer det aldrig något. Aldrig något är nästan inte ens en överdrift även om det tekniskt sett hänt ett fåtal gånger.

En del män kan säkert strunta i det och få brudar ändå, men jag är verkligen ingen av dem.

Så periodvis blir jag less på det, drar mig undan, väntar. Men det leder bara till torka, så jag måste börja ta initiativ igen.

Precis, sånt här förstår bara män. Tröttheten. Kvinnor tycker det är nedslående att ha försökt en gång, och fått nej. "Aldrig mer" tänker dom. Och varför inte? Kvinnor behöver inte, männen står på kö.
Sen är det många kvinnor som önskar att männen inte stod på kö. Några har svarat att de helst vill vara ifred.

Så enkelspårigt. Jag är tjej och får ofta ta det första steget. I min värld är det ovanligt med killar som tar första steget.

9 av 10 vågar inte

Mycket ovanligt.

Exakt. Dessutom när jag pratat med andra män om detta har jag hört "Då har du haft ett jäkla flyt" pga. dessa 4 ggr. Jag nappade vid 3 av 4 dessutom. Skulle jag själv lyckas bara en av 4 ggr hade jag vart överlycklig. Hade jag lyckats 3/4 hade jag känt mig som en lottomiljardär. 

Sanna ord där.

Jag har skrivit samma i mina trådar. Men de flesta svarade att normala och sociala män har lärt sig att läsa av kvinnors signaler.
Den senaste jag träffade fick jag inga signaler från alls. 2 år senare berättade hon att hon hade velat göra saker, men att jag skulle ha tagit första steget.

Och en annan yngre tjej som jag jobbade med och blev kär i. Jag tyckte att vi fick bra kontakt, då vi jobbade tillsammans i över 1 år. Jag tror att hon flirtade ibland och att jag fick signaler. 
De flesta här visste att hon inte var intresserad, och jag var dum i huvudet som inbillade mig att en yngre tjej kände nåt sånt för mig. Det är typiskt män. Att ha huvudet uppe i sin egen röv ungefär.