amandakollb skrev 2020-05-11 19:11:37 följande:
Åh toppen, då är vi iaf tre st här som är väldigt nära i cykeln, det blir roligare att följas åt :)
Vi har försökt sen i somras så typ 9 månader och sen sökte vi hjälp lite tidigare för jag fick så sällan äl. Fick diagnosen pco och har fått superbra bemötande på min klinik, är jättenöjd! Hur ser det ut för er?:)
Letrozol-buddies it is ;)
Jag fick aldrig min mens i tonåren så visste redan då att det var något tokigt. Men det var svårt att oroa sig då och det var faktiskt riktigt najs när alla andra tjejer klagade på värk, blödde genom byxor i tid och otid och allt som hör till, haha!
Fick första (katastrof)mensen av p-piller när jag var 17 år och proverna på ungdomsmottagningen visade tydligen avvikelser men då förstod jag inte vad det innebar. Inte förrän flera år senare när jag "växt ur" ungdomsmottagningen, typ 2010?, och skulle få p-piller hos en vanlig barnmorska gjordes en undersökning som visade på PCO-äggstockar. Tillsammans med övriga typiska symptom med utebliven mens bl.a. så var man ganska säker på att det var PCOs men vad jag minns så sattes ingen diagnos då.
När jag och min man började planera för framtiden efter några år tillsammans önskade jag en ordentlig utredning så fick genom egenremiss en utredning 2017 som visade precis det jag fått veta flera år tidigare. Klassiskt PCOs. Vi fick veta att vi skulle få hjälp direkt när vi önskade barn så i höstas när vi gift oss och jag slutat med p-piller kontaktade vi vår klinik och startade upp processen.
En och en halv månad efter p-piller-stopp fick jag efter en månad med väldigt många och konstiga symptom mens för första gången i mitt liv. Det kom som en total chock och självklart även som glädje. Kanske skulle det finnas en minichans för naturlig väg i alla fall? Men nej. Sen hände ingenting och inte förrän jag börjat med LCHF-kost i januari fick jag mens naturligt för andra gången. Som tur var sammanföll detta exakt med vårt första besök på kliniken och vi startade upp med vårt första försök där i slutet på februari.
Oj, det där blev väldigt långt. Sorry. Sammanfattningsvis så har jag PCOs, har inte försökt på egen hand alls i princip (kanske en månad efter första mensen om det nu räknas) och vi känner oss väl omhändertagna och fint bemötta på vår klinik.
Att man gått på p-piller i över 15 år helt utan egentlig anledning får man liksom komma över i detta läget. Det som är positivt är dock att man hållt sina äggstockar "intakta" och det ska tydligen vara positivt? Någon annan som hört det?
Jag är förresten 33 år, så kanske det blir lättare att få ihop årtal, åldrar och allt om ni orkar läsa allt ovan!