• Hängselbyxa

    Inseminera mig?

    Jag är 26 år gammal och har under en lång tid haft barnlängtan. För snart ett år sedan lämnade jag min sambo just för att jag ville ha barn men inte han. Under det senaste året har jag dejtat lite men jag har inte inlett någon seriös relation, lite för att jag är rädd för att förhasta mig in i en relation och bilda familj med någon som jag i efterhand kommer ångra att jag gjort det med.

    Min barnlängtan är så stark att den nästan tar kål på mig och jag funderar på om jag ska skaffa barn ensam och inseminera mig. Jag har fast jobb och bor i en bostadsrätt där jag lätt kan göra om kontoret till ett barnrum. Jag har vänner och familj som jag vet kommer stötta mig på alla sätt.

    Allt med det känns för min del så rätt. Men det är just det, att det för MIN del känns hundra. Är det egoistiskt att skaffa barn utan att ge barnet en pappa? Hjälp mig, vad tycker ni, vad tycker andra, vad tycker samhället generellt? Det är lätt att säga att jag inte ska bry mig om vad andra tycker men det kommer påverka mig och mitt barn om andra ser väldigt negativt på detta.

  • Svar på tråden Inseminera mig?
  • Anonym (My)

    Att skaffa barn i ett förhållande behöver tyvärr nödvändigtvis inte betyda att både föräldrarna kommer att finnas där under barnets uppväxt. Vet flera fall där pappan mer eller mindre är frånvarande efter föräldrarnas separation. Det kan vara allt ifrån pga bittra fejder mellan föräldrarna till pga att den ena föräldern flyttat lång bort och naturlig och tät umgänge för både föräldrarna med barnen blir därmed svår

  • Hängselbyxa
    Anonym (H) skrev 2020-02-16 23:13:09 följande:

    Här är lite vad jag hittade efter snabb googling. Har inte tid just nu att gå igenom allt och hitta urlänkar och kontrollera närmare, alltså om de innehåller allt jag nämnde eller ej. Har dock läst massa om detta tidigare i alla fall.

    /.../


    Tack. Tack för du tagit dig tid att hitta allt det här. Tack, verkligen. (A) Det här är vad jag behöver veta.
  • Hängselbyxa
    Anonym (El) skrev 2020-02-16 23:25:59 följande:

    Jag skulle göra det om jag var du ts. Jag har en kusin som skaffat två barn via insemination och det går jättebra för henne och barnen och vad jag vet har de inte upplevt något negativt från omgivningen. Jag skulle också ha gjort det om jag inte hade träffat min man.


    Härligt för henne! Ska försöka komma i kontakt med någon som gjort det redan för att få höra mer om det och hur allt har funkat. Jag kanske kan få kontakt med någon annan via kliniken? :)
  • Hängselbyxa
    Anonym (El) skrev 2020-02-16 23:25:59 följande:

    Jag skulle göra det om jag var du ts. Jag har en kusin som skaffat två barn via insemination och det går jättebra för henne och barnen och vad jag vet har de inte upplevt något negativt från omgivningen. Jag skulle också ha gjort det om jag inte hade träffat min man.


    Härligt för henne! Ska försöka komma i kontakt med någon som gjort det redan för att få höra mer om det och hur allt har funkat. Jag kanske kan få kontakt med någon annan via kliniken? :)
  • Hängselbyxa
    Anonym (stoppochbetäck!!!) skrev 2020-02-16 23:42:45 följande:

    Also:


    Intressant bild, men jag ser det inte som en politisk fråga. Tänker inte väga in mina åsikter om genus, kvotering och jämställdhet här för den diskussionen hör inte hit.
  • Hängselbyxa
    Lucia N skrev 2020-02-17 08:44:10 följande:

    Vill du ha barn tycker jag du ska satsa på det! Då behöver du inte känna att det finns en tidsram att hitta partner osv.

    Det jag tänker är viktigt att ta hänsyn till att i framtiden vill nog barnet veta vem hens biologiska pappa är. Så att den informationen finns tillgänglig för barnet.


    Ja absolut. Enligt lag har barnet rätt till att få veta vem hens biologiska pappa är när barnet uppnått mogen ålder. Det är något som man som spermadonator också måste skriva under och godkänna för att ens få donera. Det ser jag som en självklarhet.
  • Hängselbyxa
    Anonym (Ingen du idé) skrev 2020-02-17 16:14:32 följande:

    Jag tycker inte alls att det är en dum idé att du skaffar barn genom insemination (privat eller genom sjukvården). Om du hittar någon som du halv-gillar och skaffar barn med honom och det sedan tar slut så kommer du alltid att ha med honom i bilden med växelvis boende, planering av semestrar osv. Det är en tung ryggsäck att bära.

    Skaffar du barn på egen hand genom insemination medan du väntar på att träffa "den rätte" så slipper du allt strul med att samordna ditt liv med exet. När du väl hittar "den rätte" så är det bara du, han och barnet och livet blir förhållandevis enkelt och okomplicerat. I 30års åldern är det knappast en belastning på "äktenskapsmarknaden" att redan ha ett barn. Många har det redan och det är få som skulle tveka på grund av det ifall allt annat stämmer.

    Så eftersom du lever ett så välordnat liv och din längtan efter barn är så stark så kan jag inte se några hinder att du skaffar det barn du drömmer om.

    Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma och jag har aldrig sett det som något negativt eller en nackdel i livet.


    Anonym (My) skrev 2020-02-17 22:29:22 följande:

    Att skaffa barn i ett förhållande behöver tyvärr nödvändigtvis inte betyda att både föräldrarna kommer att finnas där under barnets uppväxt. Vet flera fall där pappan mer eller mindre är frånvarande efter föräldrarnas separation. Det kan vara allt ifrån pga bittra fejder mellan föräldrarna till pga att den ena föräldern flyttat lång bort och naturlig och tät umgänge för både föräldrarna med barnen blir därmed svår


    Delad vårdnad med någon jag inte bor med är det absolut sista jag vill just för att det så lätt blir bråk och tjafs och kompromisser som kanske inte alltid är det bästa för barnet. Jag har en tydlig bild av barnuppfostran (vilket jag antar att många barnlösa har) och jag vill inte behöva ändra eller anpassa dom tyglarna ihop med någon annan som jag inte längre var en relation med. Det är så lätt att svartsjuka eller annat kommer emellan som gör att barnet hamnar i ofokus. Som ensamstående blir det lättare att ge barnet första prioritet eftersom ingen annan har något att säga till om. Självklart kan jag träffa någon annan senare men d får han anpassa sig efter mig och mitt/mina barn och inte tvärtom.
  • Anonym (E)

    Jag hade förstått om du var 46, men detta är lite väl tidigt.

  • Anonym (KarinS)

    Jag skulle väntat till 30. Inte kul om man träffar någon kort därpå. Jag är för snål för att insemination så skulle hitta någon att ligga med o sen inte säga något om graviditet. Blir ju typ samma sak fast man slipper betala 100000

  • Hängselbyxa
    Anonym (E) skrev 2020-02-18 06:48:33 följande:

    Jag hade förstått om du var 46, men detta är lite väl tidigt.


    Anonym (KarinS) skrev 2020-02-18 09:12:12 följande:

    Jag skulle väntat till 30. Inte kul om man träffar någon kort därpå. Jag är för snål för att insemination så skulle hitta någon att ligga med o sen inte säga något om graviditet. Blir ju typ samma sak fast man slipper betala 100000


    Jag förstår inte varför min ålder spelar så stor roll i det här? Jag vill ju ha barn nu, inte när jag är 30 eller 46. Det är som att man inte får längta efter barn förrän det börjar bli försent att skaffa dom.

    Betalar hellre 100 000kr (priset kan variera mellan 40 000kr - 150 000kr beroende på hur många försök som behövs och vilken metod som används) för en insemination där donatorn är med på allt och väl insatt i vad som händer. Kliniker hjälper till med det juridiska arbetet och donatorn är testad för ärftliga sjukdomar. Något annat skulle inte kännas moraliskt rätt.
Svar på tråden Inseminera mig?