• Hängselbyxa

    Inseminera mig?

    Jag är 26 år gammal och har under en lång tid haft barnlängtan. För snart ett år sedan lämnade jag min sambo just för att jag ville ha barn men inte han. Under det senaste året har jag dejtat lite men jag har inte inlett någon seriös relation, lite för att jag är rädd för att förhasta mig in i en relation och bilda familj med någon som jag i efterhand kommer ångra att jag gjort det med.

    Min barnlängtan är så stark att den nästan tar kål på mig och jag funderar på om jag ska skaffa barn ensam och inseminera mig. Jag har fast jobb och bor i en bostadsrätt där jag lätt kan göra om kontoret till ett barnrum. Jag har vänner och familj som jag vet kommer stötta mig på alla sätt.

    Allt med det känns för min del så rätt. Men det är just det, att det för MIN del känns hundra. Är det egoistiskt att skaffa barn utan att ge barnet en pappa? Hjälp mig, vad tycker ni, vad tycker andra, vad tycker samhället generellt? Det är lätt att säga att jag inte ska bry mig om vad andra tycker men det kommer påverka mig och mitt barn om andra ser väldigt negativt på detta.

  • Svar på tråden Inseminera mig?
  • Hängselbyxa

    Det är just den här synen på det som jag menade att jag behöver ta hänsyn till.

    Många barn som växer upp utan pappa hamnar i missbruk eller kriminalitet men är det pga. att de inte haft någon pappa alls eller för att deras pappor valt bort dem? Självklart omöjligt att direkt svara på.

    Frågan är vad som är bäst. Att skaffa ett efterlängtat barn och ge henne/honom allt av mig och mina nära, eller att skaffa barn med någon som det senare kan ta slut med och då vara tvungen att kompromissa i barnuppfostran och dela på vårdnaden? Självklart hade det bästa varit att barnet fick föräldrar som håller ihop livet ut men det är inte alltid det blir så.

  • Anonym (Egoistiskt)
    Hängselbyxa skrev 2020-02-16 22:09:39 följande:

    Det är just den här synen på det som jag menade att jag behöver ta hänsyn till.

    Många barn som växer upp utan pappa hamnar i missbruk eller kriminalitet men är det pga. att de inte haft någon pappa alls eller för att deras pappor valt bort dem? Självklart omöjligt att direkt svara på.

    Frågan är vad som är bäst. Att skaffa ett efterlängtat barn och ge henne/honom allt av mig och mina nära, eller att skaffa barn med någon som det senare kan ta slut med och då vara tvungen att kompromissa i barnuppfostran och dela på vårdnaden? Självklart hade det bästa varit att barnet fick föräldrar som håller ihop livet ut men det är inte alltid det blir så.


    Fast om du väljer att skaffa barn med någon som det sedan tar slut med så har du iallafall inte frivilligt valt att beröva barnet en pappa och då får barnet två föräldrar. Majoriteten av alla barn har separerade/skiljda föräldrar men de har iallafall två föräldrar.
  • Anonym (stoppochbetäck!!!)

    Gör det INTE! Ett barn har rätt till mor och far och en stabil familj!

  • Anonym (H)
    Anonym (Egoistiskt) skrev 2020-02-16 22:08:11 följande:

    Källa på det? Det finns inget som säger att alla som väljer att skaffa barn själva har hög utbildning, snarare oftast tvärtom. Och själva riskfaktorn ligger främst i att barnet växer upp utan pappa, det finns det mycket studier om.


    Här är lite vad jag hittade efter snabb googling. Har inte tid just nu att gå igenom allt och hitta urlänkar och kontrollera närmare, alltså om de innehåller allt jag nämnde eller ej. Har dock läst massa om detta tidigare i alla fall.

    Single mothers by choice, and their children

    Some single women decide to parent on their own and turn to a fertility clinic for donor insemination. In the research, they are generally labelled ?single mothers by choice? or ?solo mothers? (Golombok, Zadeh, Imrie, Smith, & Freeman, 2016; Graham, 2012; Hertz, Rivas, & Jociles, 2016). These are often well-educated women who become parents late in their fertility span. Most of them, but not all, identify as heterosexual, and many report that they would have preferred to share parenthood with a partner. Becoming a solo mother is an active choice, but often not their most preferred option (Graham, 2012; Zadeh, Freeman & Golombok, 2013). For some women, the decision to have a child on their own was preceded by a process of grieving about not finding a partner to start a family with. However, because the social stigma of being an unmarried mother has lessened, more women are deciding to have children on their own and making that choice at a younger age (Hertz et al., 2016). Most often, a network of kin or friends are closely involved in the everyday life of the single-mother family, allowing the single parent with full child-caring and bread-winning responsibility to make ends meet.

    Single mothers by choice share some common features with other single mothers, but differ from this group in other respects (Brewaeys, 2010; Golombok & Badger, 2010; Graham, 2012). They raise their children on their own, just like other single mothers do. While ?single mothers by circumstance? often have gone through a separation from the other parent, single mothers by choice have not. Generally speaking, single mothers by choice have a financially stable situation and are well educated, while other single women more often are financially vulnerable and low educated. Single mothers by choice also share some common ground with lesbian parenting couples, but differ from this group in some respects. Like most lesbian women, they have utilized a fertility clinic to become pregnant, and they raise their children without a father. However, the situation of single mothers by choice and that of lesbian couples are different, not least concerning making ends meet in the everyday life. Lesbian mothers may also experience homophobia, while single mothers seldom do. All in all, single mothers by choice constitute a unique group of parents, which means their children live under unique childhood conditions.

    Some studies have focused on the development and psychological outcome of children raised by single mothers by choice (for an overview, see Brewaeys, 2010). Such studies generally report only small differences between children raised by these mothers as compared to children of heterosexual couples. Thus, children of single mothers by choice follow a typical developmental trajectory, as they generally do well and benefit from a stable upbringing.

    www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/08038740.2018.1554602

    A study comparing the well-being of children growing up in single-mother-by-choice and heterosexual two-parent families has found no differences in terms of parent-child relationship or child development. However, the study did find that the single-mothers-by-choice did have a greater social support network.

    www.sciencedaily.com/releases/2017/07/170705095332.htm

    Barn som växer upp med ensamstående mammor utvecklas lika väl som de som uppfostrats av två föräldrar. Det visar färsk forskning som har haft fokus på familjer där mamman skaffat barn utan partner - med hjälp av assisterad befruktning.

    svenska.yle.fi/artikel/2016/07/05/frivilligt-ensamstaende-mamma-lika-bra-barnet-som-tva-foraldrar

    Kids don?t necessarily suffer without a father in the picture.

    In fact, a 2017 study finds that children in single-mother-by-choice families do just as well as those in nuclear families.

    Many women are choosing to go parenthood alone without waiting for the perfect partner. U.S. Census data reports that 23% of kids live in single-mother homes, making it the second most common family arrangement in the country. In the U.K., 4,675 women underwent artificial insemination in 2014, and there were 2,691 IVF cycles using donor sperm.

    www.marketwatch.com/amp/story/guid/F863AFEB-2F32-4A09-B07B-0523A9384E2E

    Studies have shown that single mothers by choice are generally well-educated women in professional occupations who become mothers in their late 30s or early 40s (Bock, 2000; Graham, 2014; Graham & Braverman, 2012; Jadva, Badger, Morrissette, & Golombok, 2009; Murray & Golombok, 2005a; Weinraub et al., 2002).

    There were no differences in parenting quality between family types apart from lower mother?child conflict in solo mother families. Neither were there differences in child adjustment. Perceived financial difficulties, child?s gender, and parenting stress were associated with children?s adjustment problems in both family types. The findings suggest that solo motherhood, in itself, does not result in psychological problems for children.

    There is a large body of research on the psychological wellbeing of children in single-mother families formed by divorce. These studies have consistently shown that children whose parents divorce are more likely to show emotional and behavioral problems than are children in intact families (Amato, 2000, 2001, 2005; Coleman & Glenn, 2009; Hetherington & Stanley-Hagan, 1999; Pryor & Rodgers, 2001). However, the children?s difficulties appear to be largely associated with aspects of the divorce, rather than single-parenthood, in itself. One factor that has been found to be related to children?s adjustment problems is conflict between parents (Amato, 2000, 2005; Pryor & Rodgers, 2001). The financial hardship that is often experienced by single-parent families following divorce has also been shown to be associated with children?s psychological problems (Amato, 2000, 2005; Hetherington & Stanley-Hagan, 2002; McLanahan & Sandefur, 1994; Pryor & Rodgers, 2001). Furthermore, a number of studies have demonstrated a link between parental depression, poor parenting quality and negative child outcomes in single-parent families following divorce (Amato, 2000; Dunn et al., 1998; Hetherington & Stanley-Hagan, 2002).

    www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4886836/
    Anonym (Egoistiskt) skrev 2020-02-16 22:16:50 följande:

    Fast om du väljer att skaffa barn med någon som det sedan tar slut med så har du iallafall inte frivilligt valt att beröva barnet en pappa och då får barnet två föräldrar. Majoriteten av alla barn har separerade/skiljda föräldrar men de har iallafall två föräldrar.


    Vilket inte alltid är det bästa för barnet. Många barn med separerade föräldrar drabbas av psykisk ohälsa och missbruk.

    ?Över en tredjedel av de barn som växer upp i Sverige är med om att deras föräldrar separerar innan de fyller 18 år. Denna studie visar att dessa barn både under skolåren och senare i vuxenlivet har en påtagligt högre nivå av psykisk ohälsa och missbruk än andra personer i den svenska befolkningen. Detta innebär att en hög andel av de unga vuxna som drabbas av svår psykisk ohälsa eller fastnar i missbruk har upplevt föräldraseparationer under barndomen. I ett folkhälsoperspektiv är det således angeläget att förbättra situationen för barn när föräldrar separerar.?

    www.chess.su.se/polopoly_fs/1.294352.1472542775!/menu/standard/file/Barn%20till%20separerade%20föräldrar%20CHESS%202016.pdf

    Divorce usually means children lose daily contact with one parent?most often fathers. Decreased contact affects the parent-child bond and according to a paper published in 2014, researchers have found many children feel less close to their fathers after divorce.

    Children from divorced families may experience more externalizing problems, such as conduct disorders, delinquency, and impulsive behavior than kids from two-parent families.7? In addition to increased behavior problems, children may also experience more conflict with peers after a divorce.

    Children from divorced families don?t always perform as well academically. However, a study published in 2019 suggested kids from divorced families tended to have trouble with school if the divorce was unexpected, whereas children from families where divorce was likely didn't have the same outcome.

    Adolescents with divorced parents are more likely to engage in risky behavior, such as substance use and early sexual activity. In the United States, adolescents with divorced parents drink alcohol earlier and report higher alcohol, marijuana, tobacco, and drug use than their peers.

    Adolescents whose parents divorced when they were 5 years old or younger were at particularly high risk for becoming sexually active prior to the age of 16, according to a study published in 2010.9? Separation from fathers has also been associated with higher numbers of sexual partners during adolescence.

    Adults who experienced divorce during childhood may have more relationship difficulties. Divorce rates are higher for people whose parents were divorced.

    www.verywellfamily.com/psychological-effects-of-divorce-on-kids-4140170
  • Anonym (El)
    Anonym (stoppochbetäck!!!) skrev 2020-02-16 22:38:01 följande:

    Gör det INTE! Ett barn har rätt till mor och far och en stabil familj!


    Enligt vem? Dig? Lägg ner.

    Jag skulle göra det om jag var du ts. Jag har en kusin som skaffat två barn via insemination och det går jättebra för henne och barnen och vad jag vet har de inte upplevt något negativt från omgivningen. Jag skulle också ha gjort det om jag inte hade träffat min man.
  • Anonym (stoppochbetäck!!!)
    Anonym (El) skrev 2020-02-16 23:25:59 följande:

    Enligt vem? Dig? Lägg ner.

    Jag skulle göra det om jag var du ts. Jag har en kusin som skaffat två barn via insemination och det går jättebra för henne och barnen och vad jag vet har de inte upplevt något negativt från omgivningen. Jag skulle också ha gjort det om jag inte hade träffat min man.


    Enligt allt sunt förnuft.

    Also:

  • Lucia N

    Vill du ha barn tycker jag du ska satsa på det! Då behöver du inte känna att det finns en tidsram att hitta partner osv.

    Det jag tänker är viktigt att ta hänsyn till att i framtiden vill nog barnet veta vem hens biologiska pappa är. Så att den informationen finns tillgänglig för barnet.

  • Anonym (Ingen du idé)

    Jag tycker inte alls att det är en dum idé att du skaffar barn genom insemination (privat eller genom sjukvården). Om du hittar någon som du halv-gillar och skaffar barn med honom och det sedan tar slut så kommer du alltid att ha med honom i bilden med växelvis boende, planering av semestrar osv. Det är en tung ryggsäck att bära.

    Skaffar du barn på egen hand genom insemination medan du väntar på att träffa "den rätte" så slipper du allt strul med att samordna ditt liv med exet. När du väl hittar "den rätte" så är det bara du, han och barnet och livet blir förhållandevis enkelt och okomplicerat. I 30års åldern är det knappast en belastning på "äktenskapsmarknaden" att redan ha ett barn. Många har det redan och det är få som skulle tveka på grund av det ifall allt annat stämmer.

    Så eftersom du lever ett så välordnat liv och din längtan efter barn är så stark så kan jag inte se några hinder att du skaffar det barn du drömmer om.

    Jag är själv uppvuxen med en ensamstående mamma och jag har aldrig sett det som något negativt eller en nackdel i livet.

  • Anonym (Molly)
    Hängselbyxa skrev 2020-02-16 22:09:39 följande:

    Det är just den här synen på det som jag menade att jag behöver ta hänsyn till.

    Många barn som växer upp utan pappa hamnar i missbruk eller kriminalitet men är det pga. att de inte haft någon pappa alls eller för att deras pappor valt bort dem? Självklart omöjligt att direkt svara på.

    Frågan är vad som är bäst. Att skaffa ett efterlängtat barn och ge henne/honom allt av mig och mina nära, eller att skaffa barn med någon som det senare kan ta slut med och då vara tvungen att kompromissa i barnuppfostran och dela på vårdnaden? Självklart hade det bästa varit att barnet fick föräldrar som håller ihop livet ut men det är inte alltid det blir så.


    Det där låter som slutsatser från forskning där även andra parametrar räknas in och ett resultat som man nog inte bör generalisera hur som helst. De handlar förmodligen inte om barn som växer upp i stabila förhållanden i övrigt. Har du någon källhänvisning till det du pratar om? 
Svar på tråden Inseminera mig?